29 juli 2014

WenngarnIgenDå



 I dag så har jag lekt guide på Wenngarns Slott. Har varit där ganska många gånger nu och jag blir mer och mer förtjust i stället. Det är något  magiskt med just slottet.

Jag går därinne och tänker på allt som hänt under flera hundra år. Det är ett speciellt slott, något ledsamt över det hela får jag en känsla av.
Finns hur många historier som helst om just Wenngarns slott, jag googlar mycket och läser allt  med spänning.
Är det verkligen sant att pigan dränkt nio barn i dammen utanför och är det kanske deras gråt som hörs från vinden?
Blodfläcksrummet? Vad hände där och varför går inte fläcken bort för alltid, ibland syns den ibland inte.
Dörrar som stängs, saker som försvinner m.m.
Allt är spännande och ibland oförklarligt.



Källaren, bredvid fängelsecellen. Där nere får jag numera lite lätt nackhårsrysning efter händelsen jag var med om på workshopen. Där är det verkligen aktivitet av någon/något! Det känns! Anne vågade sig ner, längst längst ner under slottet, Där ska det nu bli vinkällare, bara nu inte "någon" dricker upp vinet...haha! Fast spöken kanske inte dricker vin?

 

Vi tog en sväng i den vackra slottsparken också, tittade på den fina fontänen och jag
 knäppte kort på halva Leia.

 

  Sen fikade vi på slottet, hittade en skuggplats som tur var.  Det var varmt idag, tror nästan det var rekord.
Efter fikat fortsatte guidningen, vi gick till loppisen (Anne fyndade!), vidare till gymmet i den gamla betongfabriken. Där blev vi vänligen mottagna av en tjej som gladeligen visade oss runt hela anläggningen. Vilket ställe! En 80 meter lång löparbana finns det (enda i Sverige) sen massor med märkliga rymdskepp som tydligen kallas träningsredskap, jag är inte så hemma i den branschen.
Omklädningsrummen var en dröm, vackra golv och ytskikt.  Skyltarna på dörrarna hade en annorlunda märkning, det stod Idrottskvinna och Idrottsman istället för som annars Damer och Herrar. Kul tyckte jag och fick plötsligt för mig att jag skulle börja träna...fast den tanken försvann lika snabbt som den kom, som tur var.

Efter ett par timmar höll vi på att få värmeslag så det var ganska skönt att sätta sig i Annes bil och bli avsvalkad. 
Ja, i alla fall så hade vi en supertrevlig eftermiddag tillsammans. Man har oftast det i detta sällskap. 
På fredag åker vi dit igen, längtar redan!
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar