I går bestämde vi att vi skulle ägna lördagen åt en en liten utflykt till Wenngarn. Var faktiskt Rudolfs idé detta trots att han hänger där varenda eviga dag och är mer eller mindre less på stället. Men jag ville så gärna se denna jättegran som ståtligt står framför slottet eftersom det inte hanns med innan jul.
Vi satte tiden för avfärd till 11.00....kul att jag vaknade 11.23! Somnade inte förräns vid 4-tiden eftersom jag som vanligt besvärades av denna förbannade ledvärk som gör att jag har svårt att somna.
Granen var verkligen jättemafffig! Och frågan är hur nästa års gran ska kunna toppa denna? Mysigt när det faktiskt var lite vitt på marken också, halleluljha!
Granen inne i slottet skulle nog behövt lite mer omsorg och framförallt vatten.
Rolf bjussade på fika. Gott kaffe och saffransbulle och gratispepparkakor.
(I skrivande stund kom jag på att han inte alls bjussade...han betalade inte alls)
Fick jag med ett litet spöke på bilden? Ser ni den gråa skuggan på diskens framsida?
Han stjälpte i sig sin kopp på två röda sen var han tvungen att jobba. Det var snorhalt utanför entrén till slottet så lite salt eller var det sand var välbehövligt. Rudolf fixade! Han fixar allt och lite till, alltid!
Mig gjorde det inget, jag gick runt i det tomma slottet och tog lite bilder. Var länge sen jag var där men jag gillar det så mycket. Är någon slags märklig känsla där, rofyllt och magiskt på samma gång.
Slottsentrén med vackra julkransar på dörren
Bocken hälsar välkommen, howdie!
Efter sandning/saltning och kaffe så tjatade jag till mig ett besök på vinden på slottet. Har alltid velat gått upp dit.
Lite mystisk stämning men ingen energi eller aktivitet alls vad jag kände, så jag blev lite besviken faktiskt. Skulle varit kul att träffa på något oväntat men icke picke päronpung.
Efter det ville Rudolf visa dom nybyggda superfina Ängsvillorna som håller på att byggas lite längre bort på området. Såg jättefint ut, även en titt in på förskolan som håller på att ta form under gymmet visade han glatt.
Nu hänger jag med min lilla favoritfransos. Passar honom medans hans familj är på middag och vi har så mysigt just nu snarkar han bredvid mig här i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar