Hade en världigt lugn och näst intill halvtrist natt på jobbet. I och för sig är det väl bra när mina små gryn sover men tiden går så mycket långsammare då.
Skjutsade hem min kollega Maija i morse, hon hade så mycket att bära. Nästa vecka fyller hon jämt och inbringade i går därmed en rad blommor, julklappar och annat som var omöjligt för henne att gå hem med.
Tog motorvägen hem sedan, höll på att köra fel (ovanligt va?) men vände och kom till sist på vägen mot Stockholm och inte Enköping som jag först höll på att köra på. Trött och klantig som alltid!
I mitt nästa liv ska jag be om att få bli utrustad med gps...
Behövde inte ens titta ut på eftermiddagen för att förstå allvaret att snöhelvetet hade brakat loss. Minst tvåsiffrigt med statusar på facebook gjorde mig varse om detta innan jag masade mig ur sängvärmen.
Bilder på glada barn, människor och djur som leker i snön, kul för dom. Själv deppar jag och längtar till sommaren. Låt det gå fort.
I går provade vi stolen som jag fick ärva av min kollega Inger i höstas. Stella gillade den och hon satt där uppallad med filtar en liten stund. Såg så himla gullig när hon såg allt vi gjorde vid bordet.
Nu är dom på ingång igen. Jag har tänt brasan och lagt fram Carlos filt framför, vet att han kommer parkera sig där på direkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar