19 november 2015

SåÄrDet



Ska försöka få till ett inlägg trots att jag lider av total inspirationsbrist, ointresse och inget vettigt att skriva om. Har idag även haft extremt jäkla ont i min inflammerade hälsena. Börjar kännas värdelöst, en vecka har gått och inte det minsta bättre, snarare tvärtom.
Beror säkert på att det är omöjligt att vara i stillhet, jag måste fortfarande göra vissa måstegrejer. Som idag t.ex handlade jag med mamma på Willys, blev en del travande. Hon har bara mig och jag måste hjälpa henne med vissa saker.

I går hade jag i alla fall väldigt skoj på kvällen. Anne och jag var i Uppsala och såg Carolas julkonsert, Min bästa jul. Biljetterna köpte vi redan den 2/9 och ingen krämpa i världen skulle få mig att ställa in det besöket. Skulle vara gipsvagga då.
Men såklart kom straffet i natt, ont ont ont. Detta trots att jag inte alls gick någon längre sträcka. Vi lyckades parkera väldigt nära och sen var det rulltrappa upp till själva konserthallen. Men det räckte tydligen för min bråkiga häl.

Kändes skönt när det stod ett par uniformerade poliser i entrén och synade oss när vi gick in. Något som vi inte är direkt vana vid i Sverige. Fick inte heller ha ytterkläder på oss, tror även det var ett säkerhetstänk. Det råder ju som vi alla vet ett ökat terrorhot i Sverige just nu.

Carola då? Helt fantastisk som alltid. Hon bjuder på sig själv, härlig spontanitet, sprallig, glädje, närvarande, avspänt, varmt, blandning av låtar, känslosamt och bara så bra!
I två timmar var vi trollbundna, och hela konserten avslutade med att vi alla stod upp och sjöng Stilla Natt tillsammans, magiskt! Har nästan lust att boka biljetter till Filadelfiakyrkan den 28/11.



 Stella kom och hälsade på en stund på dagen i går. 
Det gjorde mig så glad, hon är min bästis!


Har inte gafflat ett dugg om Sveriges fantastiska insats mot Danmark häromkvällen. Där fick danskarna så dom teg och Zlatan var såklart bäst. Men det visste vi redan. Och alla gnällspikar som varje år förfasas att det alltid är just han som får Guldbollen vareviga år kan hålla tyst. Nämn någon annan som kvalificerar sig? Nä, tänkte väl det, finns ingen.

Finns så mycket roliga bilder på facebook som häcklar dom stackars danskarna, den här är kul!


 Finn ett fel!


 Tur att jag har Gustav, han håller mig troget sällskap, min lilla kisse. Snart läggdags.
 I morgon ska vi ta avsked av lilla fina farfar, min svärfar och Rudolf pappa.
 Blir en tung dag, begravningar har aldrig varit min favorit.











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar