Så här sista dagen av långledigheten hade jag bestämt att jag inte skulle lämna soffan. Men efter ett par timmar hade jag nästan ett liggsår på G i sacrum så lika bra att masa sig upp. Dessutom hade solen lyckats tränga undan dom grå novembermolnen, så ut ville jag. Hade även en längtan efter lilla Carlos och till vackra Wenngarn. Längtar alltid till Wenngarn, speciellt när det är vackert väder. Är så mysigt att gå omkring där och inandas lugnet. Går inte att beskriva känslan faktiskt och ursäkta att jag tjatar men jag trivs på Wenngarn.
Vilken tur då att Jogge skulle på ett litet ärende och lämnade båda barnen här hos mig.
Stella! Vad säger man om henne, fullt ös-medvetslös kanske passar bäst?!
På den halvtimmen hon var här så hann hon: hälla ut ett glas vatten i soffan, möblera om i vedkorgen, leka med blockljusen som hon inte får, äta en halv mandarin, dansa, äta fyra russin, dricka en mugg vatten, rafsa runt i kattlådan, sjunga imsevimse och pussa mig!
När Jogge kom tillbaka så tog han bara med sig Röjar-Ralf och lämnade kvar Carlos som vi bestämt.
Vi satte oss i bilen direkt, Carlos ÄLSKAR att åka bil, speciellt med mormor för då får man sitta med bälte i framsätet, så härligt tycker han.
Vi styrde alltså kosan mot Wenngarn, Carlos ville hälsa på shettisarna i Engelska Parken.
Vidare så hann han hälsa på fåren, grisarna, två mopsar, nya hotellchefen, Jess på Dammstugan, två främlingar i slottsparken och två islandshästar. Av Rudolf såg vi ingenting trots jag messade två gånger. Men han är för den delen inte den snabbaste att svara på sms, kan ta upp emot en vecka att få svar. Det senaste året har han i alla fall lärt sig att det heter messa, förut trilskades han med att säga "faxa" varenda gång.
Slänger in lite halvtaffliga bilder. Det märks att det var Carlos dag idag, han är med på varenda bild nästan. Tror och hoppas han hade en bra eftermiddag. Vi hade jätteskoj!
Kissa på halmgubben, check!
Lite obligatoriskt bensprattel framför Slottet är ett måste
Va? Skojaru mormor ska vi inte in på Slottet?
Men jag vill ha slottsfika!
Wenngarnsdjuren har numera utökats med en fralla i världsklass
Men kolla på det här då! Slank in till Jess och Viktor på Dammstugan (Carlos väntade duktigt utanför) och tänkte köpa med mig varsin Wenngarnssallad hem till mig och Erika. Men det visade sig att dom inte hade några takeawayförpackningar på lager ännu. Men som dom proffsiga, serviceinriktade restaurangmänniskor dom är så löste dom problemet på sitt sätt. Två tallrikar som Rudolf får ta med sig tillbaka i morgon. Kanske till och med nydiskade.
Kan lätt utan att överdriva säga att detta är den godaste salladen jag någonsin ätit!
Nybakat vitlöksbröd till och både Erika och jag slickade tallriken, en riktig håll-käften-sallad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar