JulbordPåVackraWenngarn

Gårdagens julbord med familjen var väldigt trevligt på alla sätt och vis. Vi blev mottagna och välkomnade på slottsbacken av värmande eldstäder och varm äppelmust serverad av två tomteluvebeklädda flickor.
Vidare in i slottet för att hälsas välkomna ytterligare en gång och för att sedan ta plats i slottskapellet där en kort berättelse om Wenngarns historia samt en liten julsaga skulle berättas innan det var dags att äta. Var jättemysigt!
Stella var nyfiken i kyrkbänken, hon såg inget alls när hon satt ner utan hon stod mest upp och pratade på hon också.

Måste säga att hon trots sin unga ålder, 15 månader idag, skötte sig exemplariskt. Vi var på slottet exakt 3,5 timme och även fast det var mitt i hennes sovtid (vi hade 18.00-sittningen) så var det inget gnäll alls. Enda gången hon grät en skvätt var när hon slog huvudet i stolen.
Hon smaskade med glädje i sig köttbullar, prinskorvar, skinka och en burk medhavd ma, ma, ma, ma, majs.
Sen skålade hon artigt gång på gång med alla runt bordet, vevade sin pipmugg och bang in i våra glas, en efter en. Vad eller vem som har lärt henne det vet ingen.
När hon tyckte det blev lite tråkigt så turades vi om att gå ett varv runt med henne och titta på alla vackra saker på slottet. Det gillade hon, fanns många fina gamla soffor att provsitta och den stora julgranen med ljus och glittrande julgranskulor var extra spännande.
Julbordet i sig var mycket bra, alldeles lagom.  Inte 27 stycken olika sillar men väl 7 stycken och det räckte mer än väl. Olika laxhistorier fanns det många av, alla supergoda. Det fanns allt det man brukar äta utom lutfisk då som jag hade sett fram emot. Allt smakade mycket bra och vi var mätta som troll när vi åkte hemåt.

Men såklart ska det alltid gnällas. Hörde en gubbe som inte kunde förstå att den varma maten var i rummet bredvid där den kalla maten var. Jobbigt att gå två steg till eller?
Dessertbordet var ytterligare i ett annat rum. Det bestod av lite olika goda fudge, knäck, ischoklad, saffranskaka, risbräck, rocky road m.m. Och skumtomtar förstås! Mums!
Gott kaffe fanns förstås också som råkade ta slut när en sur tant skulle ta. Men det var snabbt ordnat, och hon fick vänta i exakt 30 sekunder för serveringspersonalen hade redan uppmärksammat detta och var på väg med påfyllning. Puh, för tråkiga och gnälliga människor!
Dessutom tycker jag personligen att det är trevligt att få sitta vid runda bord, vackert dukade. Man ser alla och kan prata med alla samtidigt när borden är runda.

Kvalitén på mina bilder från kvällen är inget att hänga i julgranen. Men jag slänger in några ändå.

 

 Tack för i år vackra Wenngarn. Vi kommer garanterat tillbaka nästa år.

Tack till min familj för att jag fick tillbringa kvällen med er och tack Rudolf som betalade kalaset.