ÅterbesökNr1

Idag var det dags för det första återbesöket på Sophiahemmet sen operationen för sex dagar sedan.
Doktorn var jättenöjd med resultatet so far.  Och det bästa av allt? Borta är den varma lindan och den ännu mera värmande vadden jag hade runt hälen/foten. Nu har jag bara en enkel liten självhäftande kompress och sen en strumpa som förvisso sitter åt en del för att minimera svullnaden. Men det känns så mycket bättre. Det finns hopp! Nästa återbesök är den 3/6 då stygnen ska tas.

Sophiahemmet...vad säger man? Vilket ställe! Personalen är supertrevlig, ALLA hälsar, säger välkommen, håller upp dörrar och bad om ursäkt hundra gånger för att jag fick vänta en stund p.g.a föregående patient var lite bångstyrig tydligen. Jag satt skönt i den vackra gamla soffan och bara njöt av atmosfären. Inte så ofta man sitter på Bro Vårdcentral på deras galonklädda färgglada soffor och njuter av tillvaron.
Sen dessa gulliga sjukhusvärdinnor. Gamla pensionerade Sophiasystrar allihopa, klädda i den typiska Sophiasystermössan och fina gamla "uniformer". Så trevliga och säkert 80 år minst. Det var samma dam i dag som den dagen jag opererades och hon kände igen mig och hälsade glatt. Hon frågade hur det stod till, om det gått bra, om jag hade ont, om hon skulle ringa taxi m.m och tryckte på dörröppnaren både på in och utvägen. Vilka stjärnor det finns!

Både frikort för sjukvård och berättigad till sjukresor. Bingo! 

Ska jag vara stolt nu eller se det som ett nederlag?

Var trött när jag kom hem. Förstår faktiskt lite utav min gamla mammans tjat om ensamhet. Idag var det första gången jag var utanför tomtgräns på sex dagar. Kände mig överlycklig som en kalv på grönbete nästan. Jag såg blommande rondeller, bilar, folk i rörelse, trafikköer. hundar, korvätande pensionärer, tiggare och lite annat. Kul som attan!