Doktorn var lite bekymrad men efter överläggning med sin kollega och med min tillåtelse så bestämde han sig för att köra på som planerat. Nu var det lilla pyttesåret helt torrt och hade aldrig heller varit inflammerat. Men han upplyste mig om riskerna och sa att risken för att få en infektion nu ökade lite.
Förberedelserna är klara. Klädd i operationskläder och med foten bedövad med en hel hög med sprutor. Tur man inte är spruträdd. Blev lite förvånad när doktorn sa att jag inte skulle sövas, men såklart glad att bara lokalbedövas. Hade nog missuppfattat kanske men i mina papper så stod det att operationen skulle ske under narkos.
Operationen tog 80 minuter cirka. Jag fick ligga bekvämt på mage och hörde precis vad som gjordes och sades. Så fort det kändes lite så sa jag till och fick mer bedövning.
Lite obehagligt ljud när han spettade av "knölen" med stämjärn och hammare. Det kändes faktiskt lite det med, fast ingen smärta direkt utan mera att foten rörde sig. Hälsenan frilades och allt det onda inflammerade runt omkring skrapades bort.
Sen sattes den på plats igen med hjälp av massa klamrar och det ca 10 cm långa såret syddes ihop.
Tycket han höll på så länge med med just det där hackande så jag frågade till slut om jag hade någon fot kvar. Jadå, svarade doktorn jag håller på att fixa till en storlek 34 till dig, det blir väl bra? Rolig kille!
När jag sedan fick vända på mig och sätta mig upp medans dom städade upp och bandagerade mig så såg jag på en rostfri bricka ett helt berg av min forna häl.
Debuten på kryckor med min walk ortos in i fikarummet gick bra. Blev så fantastisk glad när jag fick beskedet att jag fick "markera" steget med den opererade foten. Inte belasta, men väl markera vilket gör att det är fasen så mycket lättare med balansen. I tre veckor ska jag gå så sen får jag nog belasta så mycket jag kan och orkar. Men att gå i trappor är värst, då blir det gärna lite mer än bara markera. Har inte kommit på grejen hur jag gör än.
Blev serverad gott kaffe och en smarrig macka efteråt. Även larmklockan lades fram för säkerhets skull.
Vid 12.00 efter lite vila så kom doktorn och sa att jag fick åka hem. Jag ringde Rudolf som kom per omgående med bilen. Jag satt i baksätet med benet i högläge och försökte sova lite när vi kom hem. Men smärtan var hemsk när bedövningen började släppa.
Fick en del spännande mediciner. Morfin, starkare Alvedon, Antibiotika p.g.a den ökade infektionsrisken och Fragmininjektion att sticka i magen.
Morfinet hjälper hyfsat i ca 3 timmar och det gör mig även mer flummig än vanligt och förbaskat jättetrött.
Jag sover mycket och Gustav är med mig hela tiden. Han är lite avvaktande mot ortosen och kryckorna.
På måndag ska jag på återbesök, en sårkontroll och omläggning ska göras. Stygnen skall tas om tre veckor och jag är sjukskriven i exakt två månader först och främst. Doktorn sa att jag kunde göra omläggningen och även stygnborttagningen på min vårdcentral...NEJ TACK det vill jag inte. Åker tusen gånger hellre till Sophiahemmet.
Ska även ha ortosen på under hela den tiden vilket innebär att det inte blir någon bilkörning för klumpfot.
I dag vid lunchtid ringde!?! min sjuksköterska från Sophiahemmet. Hon ville höra hur jag hade det, om jag undrade över något, om jag hade mycket ont, om jag gör min ordinerade cykelgymnastik i sängen, om jag äter smärtlindringen enligt ordination och inte snålar genom att visa mig "duktig" och låta bli. Jag ska inte ha ont sa hon och smärtan är övergående, kanske bara första veckan jag kommer ha sån här grönjävlig smärta. Ät morfin det måste du var hennes råd.
Sen fick jag ett telefonnummer så jag kunde nå henne direkt i fall jag undrade något, det var bara att ringa sa hon. Vilket ställe! Vilken personal!
En dag avklarad! En dag som gått ganska bra. Har som sagt slumrat en del i soffan. Nu ska jag plasta in benet och duscha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar