Äntligen blev det skoj! Söndagsmiddag med alla mina barn som jag älskar mest av allt i livet. Låter som det är en helt fotbollslag men det är Erika, Emilie, Jogge, Stella och Carlos.
Stella posade på sitt eget lila sätt under gårdagens söndagsselfie. Om hon hittade något? Massor! Ryms mer än man tror i en liten gullig barnnäsa fast det räckte inte riktigt till alla. Och det var nog tur det.
Mormors nyinköpta vattenflaska är inte längre mormors när Stella är på besök.
Vi delar broderligt såklart.
Aj, ont säger hon om pjäxan och blåser på det onda. Förståndigt barn!
Carlos undrade vad jag hade för något konstigt på benet, men han la sig sin vana trogen och vilade en stund hos mig som han ofta gör här i schäslongen.
Rudolf fixade grillspetten och tzatzikin. Sen gjorde Emilie en jättegod potatisallad.
Matkoma de luxe efter den brakmiddagen
Det blev såklart en intern tävling också som oftast mellan dom manliga kockarna.
Rudolfs lilla räktoast.......
...mot Jogges lilla räktoast. Båda var väldigt goda men Jogges var godast!
Stella visar hur en apa gör och låter
Hur söt kan man vara?
Carlos håller undan för lillasyster som ibland kan vara lite väl på....
Tänkte mig en fin bild på båda sötfisarna...var tydligen inte tillräckligt snabb.
Endast 20 månader, sitter i morfars knä och fipplar med hans telefon och fixar en selfie...herregud!
Tror faktiskt helt ärligt att inte ens han som äger telefonen skulle klara av en sådan bragd.
BOOM!
Lilla fantastiska Stella, en sån härlig ålder hon är i nu. Härmar likt en papegoja allt vi säger.
Så nu får man tänka sig för lite mera så det inte hoppar grodor ur munnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar