I´mBackFriends

Halloj Vänner!
Dags att ni får höra något utav er lilla favorit. En vecka sen sist och jag förstår att ni har ledsnat.
Har väl säkert tappat alla mina läsare men det spelar ingen roll. Kommer kanske i kapp när allt blir som vanligt igen.
Förra veckan gick med en farlig fart. Har som tur var fina vänner som såg till att roa mig varje dag.
Stort tack till er alla!

I tisdags så lunchade jag, Catta och Bassebus först på Bro Bålsta golfrestaurang. Vi åt varsin god skaldjurssallad och tittade på golfmänniskor i färgglada kläder och skor. 

Efter det så följde jag med till Brukshundsklubben då det var dags för Basse att träna lite grann. Jag satt på en stol och var mäkta imponerad när han och Catta övade. Tyckte han var jätteduktig medans matte Catta suckade lite lätt någongång emellanåt. Han sprang och ställde sig i "rutan", apporterade och gick fot som värsta polishunden. (Kanske lite överdrivet, haha)

På torsdagen så kom Anne H och hämtade mig i ösregnet klockan 10.00. Vi skulle åka till Axfood snabbgross och handla lite. Eller jag var mest med som bromskloss och sällskap, Anne handlade till den stundande konfirmationen. Jag köpte bara lite gott kalvkött att slänga på grillen framöver. 

På torsdagskvällen hade vi bjudit hem Åke och Eva på middag. Och det var väl ungefär som att skjuta sig själv i foten...bjuda hem restaurangmänniskor?? Herregud, vi har ju varken fina linneservetter eller rektangulära tallrikar. Men som tur är så är just dessa fina människor alldeles helt vanliga. Dom brydde sig inte alls att dom fick torka munnen med Willys pappersservetter för 10:- Vi hade en jättetrevlig kväll och vi kommer sakna dom grymt nu när dom flyttar hem till Kivik efter knappt tre år på Wenngarn.

Fredagen kom och så även min födelsedag.  Låg och halvlurade i soffan vid 9.30 när det helt plötsligt bankade på dörren. Utanför stod Jessica med blommor och en påse  hallonmunkar.
Blev jätteglad och vi fikade och snackade strunt någon timme tills det var dags för henne att återgå med städningen inför hennes flytt.

Anne H hämade mig vid 14.00 och vi åkte till Wenngarn för att äta en sen lunch och kolla Sveriges match mot Italien på storbildskärmen.
Blev överraskad när Pia också dök upp och dom små raringarna bjussade mig på lunchen. Tack snälla ni!

Rudolf och Lennart var två mycket besvikna supportrar som deppade efter den snörpliga förlusten. Kunde väl ändå fått blivit oavgjort!

Snabbt hem och brassa grillen. Vi ställde till med ett väldigt enkelt födelsedagskalas i korvtema.
Som tur var tittade solen fram och vi kunde sitta ute och äta. Kom några tillresta firare och vi hade en mysig kväll tillsammans. Ingrid rimmar alltid så fint och jag ser fram emot den dagen vi kan åka in till stan och äta middag tillsammans.

Jag fick utav familjen en vacker Klongvas som jag önskade mig. Blev förstås jätteglad, den är så fin!

 

Stella höll igång som alltid, sötare barn finns inte. Just här sitter hon still och poserar för fotografen

 

På lördagen så fick jag förfrågan om att åka med Emilie, Jogge, Stella och Jogges föräldrar till Thuns i Almunge.

Thuns är ett miniUllared med nästan lika bra priser som Gekås. Var sjukt mycket folk och jag handlade ingenting. Var bökigt med kryckor, trängsel och folk som inte tog hänsyn till mig och mina kryckor. Man får liksom gå åt sidan när någon ska fram, borde väl vara tvärtom när man haltar fram med kryckor. Folk är dumma i huvudet, bara ett konstaterande efter fem veckor som Kryckmadame.

 

 

Vi satte oss i cafeet istället med Stella. Vi åt lunch och avslutade med glass. Det gillade Stella. Emilie och Jogge kom lite senare när dom fyndat klart.

Blir absolut fler besök till Thuns i sommar, fast då ska jag var helt återställd och med nyvässade armbågar.

Veckan avslutades med att Rudolf skulle hjälpa Åke och Eva med sista flyttlasset. Jag hängde med för att än en gång säga hejdå till Gilcks.
Hunden Atlas såg inte direkt fram emot den 70 mil långa bilresan hem till Kivik.

Innan vi åkte hem så stannade vi till på Våfflan i Sigtuna för att luncha lite. Gillar stället även fast alla fåglar gör mig galen när man sitter på deras uteservering.

Ja, så var min vecka. Idag är det exakt fem veckor sedan operationen. Jag mår faktiskt lite bättre, sover något bättre och foten känns bra. Går lite utan kryckor här hemma och tror att jag i morgon efter mitt andra sjukgymnastbesök kommer få slänga kryckorna helt. Fast jag är fortfarande lite rädd att något ska hända och att jag överanstränger mig.
Längtar tills jag får köra bil igen, då blir jag inte lika låst. Längtar såklart till torsdagskväll då Rudolf går på en 10 veckors lång semester.  Det är han mer än någon annan värd och jag har någon att prata med. Även fast han inte är den mest pratglade så vet jag att jag inte kommer vara ensam längre, det var fanimig det värsta jag varit med om.