TvåVeckor

I går var det två veckor sedan operationen. För en gångs skull gillar jag när veckorna går undan.
Fick en kärt besök på förmiddagen. Eva, en kollega på Solängen kom med rosa fin blomma och det var så skönt att bubbla på i några timmar. Tack rara du!
Skulle vara skönt att ha något att göra varje dag. Ett inplanerat besök, en utflykt eller liknande.
Har som ni säkert redan upptäckt ledsnat på datorn, tv-tittandet likaså. Har laddat mer Storytel som jag har stor förhoppning på att jag kanske blir i alla fall lite road av och att tiden går snabbare.
Har inte testat ännu men i eftermiddag ska jag lyssna, efter rekommendationer av Anne P, på Kaffe med rån. Vill bli underhållen, inte rädd eller liknande.

Gustav ser till att jag inte slöar till. Han är världens bästa sällskap just nu och så himla gosig. Men han pratar ju inte!
Uppfann en mobilhållare att fästa i byxlinningen om man som jag har byxor utan fickor. Trixigt att ha mobilen i ryggsäcken, tar tid att stanna till, hitta balansen, ta av sig ryggsäcken och fippla fram telefonen. Självklart så behöver jag inte försöka svara på två sekunder, men jag är så glad när någon ringer så jag vill gärna kunna svara på en gång.

Fick till slut även tag på en sjukgymnast som kunde fötter bra. Inte lätt, ringde till många på listan som Fotkirurgen länkat. Men det var väntetider hos allihopa. Ytterligare en grej att oro sig för för undertecknad. Men på Sollentuna Rehab var tankesättet annorlunda. Där går opererade patienter före vanliga krämpor hos andra patienter. Så min sjukgymnast heter Maximillian och jag ska träffa honom på tisdag nästa vecka.
Kan ju inte bli annat än bra, Maximillian, samma namn som en av Zlatans söner.

Idag ska Micke och jag ut på biltur, kommer bli fantastiskt skoj!