Är lite orolig att den här extrema stelheten bak i hälen aldrig kommer att släppa. Har dessutom lite ont emellanåt också som såklart gör mig oroad. Säkert helt normalt men som ni vet behövs det inte mycket för att jag ska börja bli skraj.
Firade fredagen och att Emilie är klar med sin 10 veckors långa utbildning och nytt jobb med att dinera på Dammstugan tillsammans med lilla familjen och Ingrid. Ingrid var gräsänkling och jag var rädd att hon satt ensam och ledsen hemma.
Blev en härlig kväll i sommarvärmen och med massor med mat på bordet samtidigt. Varmrätterna kom in innan förrätterna efter ett litet missförstånd av servitrisflickan.
Fast vi är inte så knussliga, utan var mest hungriga så allt slank ner ändå. Ingrid och jag delade på en anti pasti och varför skulle man inte kunna äta en förrätt som dessert? Funkade perfekt och varför lägga energi på att gnälla. Servitrisen bad såklart om ursäkt och sen var den saken ur världen.
Den här lilla gullungen beställde barnpizzan Denise, men ananas och god rökt skinka.
Innan maten kom på bordet så hade hon fullt upp med att springa in och ut i Dammstugan för att följa med oss när vi skulle gå på toaletten, hämta sallad, hämta bestick m.m. "Jag med" sa hon hela tiden.
Vi matade ankorna med gräs och det var svårt att få henne därifrån. Var så spännande med dessa små djur. Men som tur var så finns det fler djur att titta på så efter lite övertalning gick hon med att gå vidare till getterna och grisarna.
Tror jag har visat denna magiska Disapizzan säkert hundra gånger. Men den är värd att visas igen, så fantastiskt god!
Chevreost, friterade rödbetor, ruccola, honung och egentligen ska det vara valnötter också.
Men inga nötter på min pizza p.g.a allergi.
Trots allvarsamma miner så har vi väldigt trevlig och alla är glada kan jag försäkra er om
Moff-Haaaaa giiisarna! Så himla fin bild, Stella ropar på morfar, springer i kapp, tar hans hand och ropar giiisarna. Vi är alltså på väg till grisarna.
Vackra, vackra Wenngarn! Fick en klump i magen när vi gick förbi Åke och Evas hus och såg att någon annan flyttat in där. Inget är sig likt på Wenngarn sen dom och sonen Viktor flyttade. Har svårt att tro att Dammstugan kommer upp i samma klass som när Viktor med sin otroliga kompetens kockade i köket. Ni är så saknade!
Carlos gillade grisarna!
Rudolf ger grisarna färskt vatten. Han var dessutom lite lätt grinig över hur det såg ut på området.
Slarvigt, ostädat, rörigt och saker som inte var bortplockade sen Riddarspelen förra helgen.
Skulle såklart aldrig hänt om inte Rudolf hade semester. Då är det ordning och redo i XL-format!
Väl hemma så följde lilla familjen med för att hämta lite resväskor, äta glass och dricka kaffe.
Nu hade Stella klivit in i den berömda andra andningen och helt galet rolig! Som hon pratar...hon hade fullt upp med att hämta mat och vatten till Carlos, ge Gustav och Carlos godis, myyyysa under filten, natta Duplodjuren på ett visst sätt och sen prova mina glasögon. Hon sa "Där är maten" till Carlos. Tre ord i en mening, duktig hon är.
Kommer längta så efter henne nu när dom snart åker till Italien. Men som tur är får jag ha Carlos för mig själv. Vi ska mysa hela dagarna och nätterna och jag ska skämma bort honom massor. Tror faktiskt han kommer tycka det är skönt att få vila upp sig lite från syrran faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar