Catta och jag hade tänkt åka och titta på Riddarspelen men valde att ställa in när inte vädret var det bästa. Blev en trist dag i soffan istället, tyckte lördagen var oerhört lång. Kan bero på att jag klev upp redan klockan 7.00. Hade varit skoj med Riddarspelen, var där förra året och gillade det som tusan. Blir aldrig vuxen verkar det som.
Söndagen blev desto roligare. Erika kom hem för en snabbvisit och sen kom även Jogge med barnen.
Emilie var på andra äventyr.
Rudolf ställde till med grillmiddag och alla blev vrålmätta som alltid.
Senare på kvällen så busade jag! Jag körde bil, fastän jag inte fått klartecken från doktorn. För säkerhets skull så blev det Rudolfs permobil, ja eller elbilen med automatlåda och det gick hur bra som helst. Fast det känns fasen som man färdas i en permobil när man åker den.
Var i väg till Kungsängen för att barnvakta två sovande skönheter en timme bara. Här kommer lite tramsiga bilder från helgens äventyr. Och kan ni gissa? Bilderna är långt i från i ordning....som alltid.
Fyndade en stol till Stella på Jysk, Gustav gillade den i alla fall. Det gjorde även Stella när hon väl kom. Hon har en likadan hemma fast i annan färg. Men hos mormor är det RÅÅÅ-SCHHAA som gäller såklart.
Söndagskvällen tillbringade vi framför televisionsapparaten som så många andra. Nu gällde det för Island i kvartsfinalen mot Frankrike. Rudolf tyckte att senaste numret av tidningen Moped var mer lockande. OBS! Detta är ett smygkort så säg inget till honom i fall ni skulle råka springa på honom.
Dessvärre blev resultatet 5-2 till Tyskland, men stort och framförallt roligt av lilleputtlandet Island att ta sig så långt i EM. Heja!
Såklart blev det groupie tillsammans med två av mina favoriter.
Stella höll låda som alltid. Idag visade hon en ny sida av sig själv, Sur-Stella. Men herregud vad vi fnissade åt henne, kolla underläppen. Men sen blev det bättre när hon fick äta GASS. Gass gott, sa hon medans hon smaskade i sig pinnglassen.
,
Här är jag och permobilen och ja, jag tog bild under körning. Fyfy!
Måndagen var spännande och lite nervös. Återbesök på Sophiahemmet sju veckor efter operationen. Förresten, kan ni fatta att det redan gått sju veckor? Galet vad fort det gick och galet att jag överlevde! Fast det satt långt inne första tre-fyra veckorna. Jäklars vad jobbigt jag hade det då! Det märkte ni säkert?
Allting såg bra ut och jag fick OK-stämpel av doktor Zigge med Z till att leva typ normalt igen fast med viss försiktighet. Blir naturligtvis inte vare sig maratonlopp, riverdans, agera hoppilandkalle, backhoppning, jaga barnbarn, bestiga Mount Everest, trappor och backar ska jag också ta det lugnt med. Det fixar jag får jag hoppas. Vidare skall jag vila om foten börjar värka eller svullna. Jag ska fortsätta på rehab och utöka med styrketräning. Och JA, jag får köra bil, fast det hade jag redan gjort en dag innan godkännande av doktorn. Jag är så busig!
Efter besöket så kom Rudolf med den inte alltför genomtänkta idén att äta lunch på Djurgården. Tjenare, vad bra det inte gick. Var förstås inte bara vi som vistades på Djurgården eller i stán, var miljontals med människor och det fanns inte en endaste parkeringsplats att uppbringa.
Tog oss nästan två timmar att ta oss ut från myllret och det var många svordomar som rapades ut i kombination med lågt blodsocker hos chauffören som gjorde hela bilresan mindre rolig.
Vi stannade till i Hagaparken för att äta lunch på Koppartältet (är det på eller i Koppartältet?) Menyn stod fint skrivet på en griffeltavla utomhus och det var väl inte det billigaste lunchhaket jag varit på.
Frågade lilla servitrisflickan om det fanns någon sallad att beställa. Nej, det har vi inte men alla rätter är lite somriga i sig fick jag till svar. Goddag yxskaft! Jag var sugen på en fräsch sallad men fick välja något annat och det blev en risotto gjord på nässlor toppade med friterad ostronskivling. Var gott men kanske inte värd 195:;-. Rudolf valde en matjesilltallrik med brynt smör som glömdes av kocken, kostade 220:-. Jaja, vi var hungriga, Rudolf halvgrinig för att han ville äta på Djurgården med utsikt över vattnet och jag mest glad att få mat.
I dag har jag varit på rehab. Jag körde alldeles själv och det kändes så bra. Var rädd att jag glömt bort trafikmärken och så men det satt där det skulle och jag tog mig både dit och hem utan dikeskörningar.
Vilken känsla efter sju veckor att äntligen kunna sätta sig i bilen själv och inte vara beroende av andra.
Så här ser baktassen ut nu. Har läkt fint och jag ömsar skinn likt en hel ormfamilj.
Har lite svårt med skor, helst skulle jag vilja gå i Crocsen men håller på att "gå in" ett par nyinköpta gympaskor. Behöver stadga runt fotleden men är samtidigt livrädd för skavsår som jag alltid får av nya och faktiskt gamla skor också. Men så är det när man har vanskapta fötter.
Dagens middag! Med risk för att låta som ett grinigt, otacksamt fruntimmer så lyckades jag få mitt förslag om middag godkänt idag.
Sallad! Kycklingsallad! Tycker vi äter mest likadant varje dag. Blir lätt så när Rudolf väljer och lagar all mat. Det blir sill, silltallrik, kallrökt lax med hovmästarsås och torr potatis, korv, sill igen, korv igen, lammkorv, potatis,wienerkorv, stångkorv, potatis, grillkorv m.m.
Jag vill äta någon god pasta, kyckling, sallad och annat gott. Idag grillade vi kycklinglårfilé, gjorde en modifierad caesarsallad och drack rosé till. Var fantastiskt gott!
Snart Allsången, tyckte Sanna var perfekt som ny programledare förra veckan. Bra tjej och Sveriges äldsta 32-åring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar