EnRiktigtSkitdag

Gårdagen var som rubriken säger en riktigt skitdag.  Nattens jobb gick bra och jag försökte, när det var lugnt på avdelningen, hålla mig uppdaterad via datorn om det amerikanska presidentvalet som pågick för fullt.
När det framåt morgontimmarna stod klart vart det barkade hän så blev jag mer eller mindre skräckslagen.
Amerikanarna (flertalet utan hjärna tydligen) har alltså valt in en pajas, en homofob, en rasist, en muslimhatare, en sexistisk "karlakarl" med stor käft som gör narr av funktionshindrade. Dessutom kommer han vara den äldsta presidenten genom tiderna när han tillträder i januari med sina 71 år.
Man får väl hoppas att att hinner trilla av pinn innan.

Eftersom vi jobbar med nerdragna persienner på natten så hade jag missat att det tydligen hade snöat något så grönjävligt under natten. Dagpersonalen kom en efter en och berättade att det var i stort sett omöjligt att ta sig fram. Det var avåkningar, trafikolyckor och kaos.
När jag kom ut till bilen så var den täckt med ca 2 decimeter snö, den syntes inte alls. Härligt att stå där i gympaskor och försöka ens komma in i den. Hade lika mycket snö inne i bilen som utanpå innan jag var klar. HATAR!
Bilresan hem tog ca 35 minuter på totalt oplogade vägar. Dessutom är ju folk helt galna som trilskas att åka i mitten av vägbanan. Hur tänker dom då? Jag åker hellre i diket än frontalkrockar.
Folk är dumma i huvudet, speciellt i trafiken. Har jag alltid sagt!

Hemma så somnade jag per omgående och blev väckt klockan 11.00 av att Rudolf stampade in. Han var sjuk och diagnosen löd "risig i kistan" och jag gick in i sovrummet och drog ner rullgardinen både mentalt och i fönstret. Magsjuka? Nu?
Men det visade sig att det inte var någon magsjuka, tror han bara hade ätit något olämpligt eller längtade hem.

Kvällen var trist, låg i soffan och glodde på eftersnack och analyser från USA. Orkade inte se eländet utan gick och la mig 20.00. Vaknade 7.00 i morse, skönt med långsovning.

Är kattvakt till grannens kisse ett par dagar. Hade snö till knäna när jag försökte ta mig in till henne.
Dessutom halkade jag omkull två gånger på isgatan utanför som blev när plogbilen äntligen i natt hade hunnit med våran bortglömda gata.
Det känns i ryggen och jag hoppas det ger sig, räcker med en värkande fot just nu tycker jag.

I dag måste jag handla, vill helst inte ge mig ut men måste. Mamma måste besökas och sen saknas det kattmat och mjölk.

Gustav gillar förresten inte heller snön, han går ut extremt snabbt och kissar sen in igen. Men under den korta stunden han är ute så bildas det stora snöbollar under magen på honom. Han längtar till sommaren han också.

Glömde det viktigaste: Längtar efter mina barnbarn!