Eftersom fredagens inlägg var lite halvgrinigt och deppigt kan jag nu glädja er med att jag ser ljuset i tunneln.
Helgens två första nätter gick geschwint, det var faktiskt relativt lugnt på avdelningen. Något som jag aldrig hade vågat hoppas på. En natt kvar, få se hur den slutar.
Tur att man har så fantastiskt bra arbetskollegor, dag som natt. Saknar dock vissa. Men får hoppas att allt blir bra till slut.
I går sov jag lite halvrisigt på dagen. Gustav hade tråkigt när Rudolf jobbade i garaget så han roade sig mer att "terrorisera" en supertrött matte som inget hellre ville än sova.
Idag sov jag bättre, blev närmare 8 timmar och jag känner att jag kommer orka sista natten plättlätt innan den välförtjänta långledigheten som infinner sig i morgon.
Fars Dag har vi inte firat idag. Stella har varit sjuk i helgen och jag som ska åka bort kommande helg vill inte på något sätt riskera att bli sjuk. Har sett fram emot den här helgen med bästa vännerna så länge! Ska bli så kul med en liten flygresa utomlands....haha utomlands, ja det är faktiskt ett annat land vi ska till där dom pratar konstigt. Tur att bästa tolken följer med.
På tisdag blir det istället ett försenat Fars Dagsfirande här hemma. Egentligen tycker jag, som kärringen mot strömmen, att det inte skulle behövas speciella dagar att fira sina föräldrar på.
Men kul kommer det bli med alla mina hjärtan på middag och mys. Ska hämta Stella på förskolan också på tisdag.
Såklart tänker jag en sådan här upphajpad dag på min egen lilla pappa, har inte varken hunnit eller orkat till Minneslunden och snackat med honom. Rolf var upp till sin pappa i alla fall men jag får ta det någon annan dag.
Världens bästa morfar och pappa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar