Eftermiddagen i Pettssonska har varit stillsam, tyst, ensamt och halvskönt.
Gustav har sprungit in och ut som den värsta internen på öppen anstalt ett antal gånger!
Snart måste nog gångjärnen bytas i ytterdörren.
Tror han är lite försiktigare, han smyger runt på tomten och iakttar sen skuttar han in igen och är lycklig!
Jag älskar lyckliga djur, tänk om alla fick vara det!
Själv har jag ägnat mig åt att stoppa tillbaka tomtarna i jullådan, plockat och städat.
Har väl aldrig plockat undan julen så tidigt, men i år så blidde det så.
Ljusstakarna och stjärnorna i fönstrena behåller jag några dagar till. Det är ju så vansinnigt vackert!
Rudolf och jag åt rester från gårdagens middag och det var lika gott idag. Sen somnade han och har sovit ett par timmar nu.
I morgon börjar han jobba efter 16 dagars ledighet, kommer bli jobbigt för honom och alla andra stackare som vänt på dygnet. Själv tar jag en gilla på den!
Är stolt över mig själv! Fick en fin azalea i fyra nyanser brunt på julafton.
Klart den inte var brun.....vit, röd, ljusrosa och mörkrosa.
Och fattar ni....it´s stilla alive! Den lever, för er som inte är lika språkbegåvade som jag.......
(Brukar använda mig med italienska fraser också, såsom buongiorno! Den brukar vara populär!)
I skrivande stund vet jag inte vem jag fick blomman av...PINSAMT!
Tre gäster är möjliga, alla ramlade in samtidigt i hallen!
Yvonne höll i blomman, Lotta stod bredvid och farfar pratade också om blomman.
Jag gissar på Yvonne, fast henne fick vi å andra sidan en flaska vin, modell skitgott av?
Då var det Lotta! Tack Lotta! Guldstjärna till mig. Azalean har fått värme, kärlek, pratstund, badat tassarna, lagom med ljus...det verkar han gilla.
Fy fasen vilket svammel, här kommer två bilder på ruskan, katten och platt ko!
För att minimera risken för släktbråk tackar jag även Yvonne för blomman, Tack Yvonne!......och farfar, Tack Birger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar