En tuffsig, helt slut Gustav hälsar från sjukbädden!
Han tackar för alla krya-på-sig-hälsningar och verkar må ganska okej trots den traumatiska upplevelsen han varit med om.
Han har legat i mitt knä halva eftermiddagen, blev rädd när några dårar smällde av raketer nyss, klarade av att hoppa upp till favoritplatsen högst upp i klösträdet, druckit vatten och suttit i fönstret och spanat.
Har lyckats med bedriften att "lura" i honom första dosen av medicineringen också!
Blandade det illaluktande kletet i minimalt med Abbas tonfisk i vatten, tog bort torrfodret och till slut var kraken så hungrig så han åt upp det, rubbet.
Hoppas det inte var en engångsföreteelse bara.
Veterinären var ute och cyklade....sa att det här gillar katter, det brukar aldrig vara några problem...
Jo, tjena! Då känner du inte finsmakarkissen Gustav inte! Han måste få i sig båda sorterna, det ena är antibiotika och det andra smärtlindring...
I morgon ska jag försöka kamma igenom pälsen, den är full med skräp och torkat blod, men just nu är jag bara glad att han vilar sig i form.
Önskar att det fanns Vård av Katt, då skulle jag garanterat tagit ut en sån dag i natt. Känns inget vidare att lämna kraken. Fast Erika och Rudolf klarar nog av att pyssla om honom minst lika bra som jag, kanske.
Lilla kissemissen. Skönt att han repar sig! Kram på er.
SvaraRadera