Efter ytterligare en natt med lite halvdålig sömn p.g.a sjuk/uttråkad kisse så börjar jag så småningom vakna till liv.
Är glad att det snart är vardag igen och att allt kommer in i sina vanliga banor och rutiner. Är van och vara ensam hemma på dagarna och nu helt plötsligt har Rudolf varit hemma alldeles för länge.
Det ska stökas, bökas, skramlas tidigt på morgnarna, gnällas, ätas konstant, zappas, ges arbetsorder till mig vad han tycker jag ska ägna mig åt.... m.m.
På måndag är det nya friska tag! Matlista ska skrivas och jag kommer gå lös bland rotfrukterna på Willys vid måndagshandlingen.
Ska snart bänka mig framför televisionsapparaten. Det är JVM-final på G, Juniorkronorna mot USA och det kommer bli en spännande match, såklart.
Heja Sverige!
Lite lustigt i den här familjen, det brukar vara att frun gnäller på maken för att han tittar för mycket på sport på tv. Här är det tvärtom! Jag tittar gärna på det mesta medans Rudolf gnäller att dom konstant spelar dåligt, springer långsamt, är värdelösa och alla siktar som krattor.
Han är i garaget och kommer så vara tills matchen är slut.
Lite suddiga bilder på när Gustav tog sin medicin i morse. Funkar bäst om jag blandar kletet med kokt torsk och han får äta på köksbordet med mig som påhejare.
Funkar även bra med att kleta det på tassen, jag varierar mig lite.
Han fick i sig nästan allt! Bara 5 dagar kvar av medicineringen nu....puh!
Kaffe, apelsin och soffan nurå...ett par timmar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar