Gissa vem som är på gång med en uppdatering? Jag! Tog ett tag men nu ska jag försöka mig på ett inlägg. Har mycket att dela med mig av, största och roligaste händelsen är självklart Emilie och Jogges bröllop. Men det får vänta ett tag, tänkte fortsätta min resedagbok från Turin och ESC-veckan. Så får det bli, håll till godo.
Tisdag 10 maj Turin:
Vädret var på topp den här dagen också!
Efter en skön nattsömn så klev vi upp och åt frukost vid 8.30 i trädgården. Roberta hade dukat upp en "sweet breakfast" vilket för oss som är vana att äta en ostmacka med kanske några gurkskivor på är en lite annorlunda frulle. Allt hembakat av maken Enrico och det var gott och kaloririkt. Värdinnan serverade oss gott cappuccino och satt och pratade med oss medans vi åt vår frukost. Vi hade även sällskap av familjens mycket stiliga katt Ridge som tydligen var gatans kung.
💙 Ridge 💙
Fantastisk bild som Anne tagit.
Vi hade lite svenska ätbara presenter med oss till värdparet och naturligtvis gick inte katten lottlös. Han hamnade senare på hotellets instagramkonto.
Tisdagen var den dagen då vi för första gången skulle få se och kliva in i arenan Pala Olimpico. Det var den första semifinalen på kvällen och vi skulle göra allt vi kunde för att Norge skulle ta sig vidare.
Men först gick vi på upptäcksfärd i vårt närområde. Vi hade av Roberta fått tips om ett ställe som hette Monte dei Cappuccini där vi kunde ta jättefina bilder över staden. Var en ORDENTLIG uppförsbacke och jag flåsade på bra i värmen innan vi var uppe. Men det var det värt...utsikten var magisk sen att det fanns en liten restaurang var bara en bonus. Anne slank in och köpte varsin kall och mycket god Aperol Spritz till oss....priset? 5€ styck....hallå...5€...typ gratis och klockan var bara 11.00, busigt värre.
Med livet som insats...... ner kommer man alltid.
Kändes även igen på loggan från Turin 2022
När vi kände oss nöjda med allt fotograferande började vi vår vandring nedåt igen, betydligt enklare. Nu var vi hungriga och vi hittade en mysig gågata med restauranger, affärer och apotek. Apotek har vi en förkärlek för. Jag fyllde på förrådet med skavsårsplåster och gick ut. Just på det apoteket var det munskyddskrav och det fick inte vara så många kunder inne samtidigt. Vi hade inga munskydd med oss just då så jag gick ut och väntade medans Anne handlade....och som hon handlade. Trodde först någon rövat bort henne men så var icke fallet utan bara en väldigt trevlig farmaceut som delade med sig av sina bästa Turintips. Det hade vi nytta av senare under veckan.
Förresten har jag glömt att berätta att det här med att Turin var värdstad för ESC 2022 verkade vara tämligen obekant för många vi pratade med. Det var dessutom väldigt lite flaggor och skyltar i stan. Roberta visste inte ens om det när vi berättade att vi skulle på ESC. Jättekonstigt! Alla är vi olika, som tur är.
Alldeles bredvid apoteket fanns det en trevlig restaurang där vi slog oss ned.
Vi åt pasta, en otrolig jäkla god sådan. Varsitt glas rött var ett måste, ett annat måste är dessa "pinnar" grissini.
Finns det något godare än italiensk gelato? Nej, tror faktiskt inte det. Se vad löjligt nöjda vi ser ut!
Eftersom vi inte hade varit på arenan tidigare bestämde vi oss för att försöka ta oss dit i god tid. Hem för lite vila, dusch och sen på med den norska utstyrseln. Jag hade såklart ingen men det var beställt från Annes bror i Norge men det hade inte hunnit komma....jädra PostNord.
Vi var på plats utanför arenan innan köerna hade börjat. Var väl kanske för att ingen visste då var man skulle stå i kö. Mycket radio och TV-team från alla möjliga länder var på plats och vi blev intervjuade och fotograferade av många. RAI var väldigt intresserade av oss, undrar fortfarande om det har sänts på radion i Italien.
Säkerhetskontollen var ytterst noggrann,vilket var toppen. Man fick inte ha med sig flaggor med långa pinnar på, powerbanks, handsprit, paraplyer, flaskor med kork och lite annat. Som rutinerad mellobesökare hade jag såklart sparat några korkar i fickan som jag lätt skruvade på när vi var igenom. En annan sak var biljettkontrollen....här blev jag orolig! När Anne bokade biljetterna skulle passnummer eller annan legimitation uppges. Detta nummer stod sen på biljetterna vilket gjorde att dessa var personliga och gick inte att sälja vidare.
Grejen med mitt pass var att jag hade mitt gamla pass som skulle gå ut i maj som Anne använde som id-handling och sen ordnade jag mitt nya med ett helt annat passnummer på. Tog såklart med mig båda och tro det eller ej, jag gick in alla tre gångerna med ett stansat och makulerat pass. Så uppmärksamma var dom inte som tur var. Men svettigt var det varenda gång kan jag lova. Men jag kände mig trygg med Anne som lovade att backa upp mig om jag skulle bli upptäckt.
Och vi såg hur dom italienska tuffa poliserna stod beredda att ingripa om någon stackare hade något problem med sin biljett. En i klubben blev bortförd för det var något galet med hans id-handling och biljett. Han missade halva showen.
Inne!
Munskyddskrav i arenan och inte vilka munskydd som helst utan dessa underbart luftiga FFP2.
Platserna! Helt otroligt vilka kalasplatser vi hade och vi var endast 8 svenskar som hade blivit tilldelade ståplats. Som senare visade sig var även sittplatser. Tror Sally tog den här bilden från läktarplats.
Väldigt nära scenen, helt underbart och obegriplig..var vi verkligen här nu?! Som vi väntat och längtat.
Fem av åtta svenskar, ja jäklars! Dom andra tre hade fastnat i trappan ner, tog lite tid..som allting annat i Italien.
Som tur var så var det inte ett dugg varmt därnere på golvet. Läs ironi! Gick knappt att andas genom dessa munskyddd och sen när det var en del pyroteknik kändes det som man blev bränd i ansiktet, så nära var vi. Meeeen, jag gnäller inte men det var varmt. Men allt övervägde att vi såg fantastiskt bra, var så roligt och jag kommer aldrig glömma den här veckan.
Subwoolfer gick vidare, heja Norge!
Att ta sig ut från arenan var betydligt enklare än in. Kommunikationen för att ta sig hem var obefintlig, gå var alldeles för långt. Taxi enda alternativet, billigt som tur var. Vi åkte ganska mycket taxi under veckan.
I väntan på taxibilar i plural var det dags för den obligatoriska selfien tillsammans med bästa gänget.
Det var dag 2 i Turin. Hoppas ni gillade det, resten av dagarna kommer när ni minst anar.
Blev lite steg trots taxiåkandet på hemvägen.
Godnatt mina vänner!
