OdrägligaSpökenOchRoligStadsutflykt

Bus eller godis eller kanske mest ouppfostrade barn! I går hade jag laddat min finaste godisskål med olika små coronasäkrade chokladgodisar med papper på. Det gäller att vara förberedd om det skulle komma några små spöken på besök. Trodde att vi skulle klara oss och kunna äta upp godiset själva eftersom jag för första gången inte ansträngt mig med något som helst pynt på verandan. Inte ens en pumpa. Och då ska det väl enligt reglerna (vilka regler?) inte barnen besöka dessa opyntade hus.

Men tydligen så gällde inte dessa regler. Det bankade på dörren och när jag öppnade var hela verandan full med häxor, spöken och andra Screammaskbärande otäckingar. Alla höll varsin plastpåse modell soppåse framför sig. "Bus eller godis?" Ojoj, jag säger godis sa jag vänligt och sträckte fram min godisskål.

Det som hände sen gjorde mig chockad. Alla fullkomligt slängde sig över skålen och deras händer förvandlades till grävskopor. Den första och dessutom snabbaste killen hade nog störst hand för han fick med sig allt! Då sa jag ifrån...lite surt. Ni får ta en var! Vad snålt fick jag till svar då. En häxa tyckte inte om choklad sa hon besviket. Sen var det några som skulle ta godis till sina småsyskon också. Efter högst 1 minut var skålen mer eller mindre tom och spökgänget gick utan att säga tack. Ett par föräldrar stod nöjda vid garaget och väntade på sina ouppfostrade ungar. Ja, herregud! 

Fredagen var en betydligt roligare dag. Alessia och jag startade tidigt med att hoppa på pendeln redan vid 9.30-tiden. Junibacken skulle få finfrämmat utav en mormor och ett litet gulligt och förväntansfullt barnbarn. 

Vi valde rätt dag visade det sig, inte alls så mycket folk. Vi började med Sagotåget, Alessia ville först inte åka det. Men till slut så hoppade vi på. Hon var rädd, stackarn! Och visst är det lite läskigt när tåget passerar Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta. Det är mörkt och det är oväder. Men vi löste det enklast med att Alessia höll för öronen och jag höll för hennes ögon, det gick fint. Hon grät inte i alla fall.

I fyra timmar lekte vi, provade det mesta. Och hon tyckte det var så kul. Klockan 12.00 hade jag bokat biljetter till Bokstavsbageriet, en cirka 20 minuter lång teater. Den var jättekul med sång och musik om alfabetet och alla bokstäver. 

Alessia hade full koll på bokstäverna och svarade snabbast av alla när bagarna visade sina hembakade bokstäver och frågade efter vilken bokstav det var.

Vår plan var att efter Junibacken skulle vi åka in till city för lite shopping. Lite nya kläder till Alessia stod på önskelistan samt EN liten leksak. Men när vi gick mot spårvagnen så ändrade hon sig. Hon ville inte shoppa utan åka hem till oss och leka och lägga pussel istället. Så då gjorde vi det och hon var jättenöjd!

 

Självklart var den här gamla moppen en favorit! 

(Kul bild med pojken som sticker ut huvudet från Alfons fönster)

 

💜 Världens starkaste tjej 💜

 

Vi byggde med klossar hos Gubben Pettsson

 

När vi skulle börja åka hemåt hittade Alessia världens bästa pinne. Den skulle självfallet med hem. Summa summaro blev fredagens utflykt med min lilla gullfis väldigt billig. Shoppingen uteblev och det blev istället en gratispinne som fick följa med hem. 

Vi hade en jättemysig och rolig dag och jag tror Alessia var nöjd med allt utom då kanske eventuellt Sagotåget som elaka mormor mer eller mindre tvingade det stackars barnet att åka.

Tänk att jag har varit ledig i en hel vecka nu, känner mig utvilad, uttråkad och redo för jobb. Vilken tur jag har som ska jobba i natt, onsdag, torsdag och lördag kommande vecka. 

 

 

Arbetsfördelningen denna söndag (och alla andra dagar). Rudolf leker med röjsågen och jag med bloggen. Guldstjärna till mig som lyckats få ihop fem inlägg denna månad!

RegnUtflyktOchFlyttIgen

Hej i regnet!
Har tagit mig lite ledigt den här veckan, jobbar inte förrän på söndag....men dyker det upp något på lördag så är jag inte omöjlig.

I går var jag på en mysig lunchdate med två f.d jobbarkompisar i Jakobsberg. Det var kul, blev en riktig långsittning innan vi skildes åt. Skönt att hålla kontakten så man blir uppdaterad vad som händer på fronten.

Har nyss mer eller mindre tvingat ut Cesar i regnet, han har varit här sen tidig morgon. Men nu tyckte jag det var dags att han gick hem. Jag ska ändå i väg snart.

I söndags hade vi besök av Alessia. Hon hade tråkigt hem och ville komma och leka en liten stund. Vi hade en jättekul eftermiddag där vi hann med mycket. Vi spelade spel, fikade, ritade, spelade innebandy, byggde med Lego, handlade och åt middag.

Tänk att Leandro har börjat gå nu, han är så gullig när han på lite vingliga ben traskar fram med armarna framför sig likt Frankenstein. Stora killen som helt obegripligt fyller 1 år nästa lördag. Hur gick det till? 

I morgon ska jag och Alessia åka till stan på utflykt. Vi ska först till Junibacken och sen får vi se vad min lilla stjärna har för önskemål. Tror det kan bli lite shopping. Det kommer i alla fall bli en toppendag, det är jag säker på. Hoppas att vädret blir bättre än vad det är nu, gå i stan i ösregn är inget jag föredrar.

Ska strax bege mig till mamma. Lite småhandling innan och sen fika och prat med henne. Hon kommer flytta till ett äldreboende här i kommunen så fort vi bara hinner. Hon är fått ett stort rum med utsikt över huset där vi bodde när jag var liten. Vi har varit på besök, träffat mycket trevlig personal, tittat på tre olika rum. Mamma träffade flera gamla bekanta som redan bor där och hon blev såklart jätteglad. Valet att flytta är självklart hennes eget men såklart är det jag som föreslagit och dragit igång det hela. 

Livet där hon bor nu är inget vidare. Hon träffar inga andra än personalen ett par gånger varje dag och sen Owe och jag som försöker hälsa på henne så mycket vi bara kan. Dessutom ser hon inte ut heller. När man sitter i rullstol och fönstren sitter högt upp ser hon bara trädtopparna. Det har hon gjort i snart 5 år nu. Hon har tillbringat alla dessa år till att ligga i sängen och titta i taket som hon uttrycker sig. Nej, hon är värd något bättre och jag är glad att hon tackade ja. Och jag har inte tvingat henne om nu någon skulle tro det. Jag har bara förklarat alla fördelar att bo på ett dygnet-runt-bemannat boende. Hon är aldrig ensam och har en valfrihet om hon vill umgås med "sina grannar" eller vara på sitt rum. Bara att se andra människor blir ett stort lyft för henne.

Tänk att det var tredje gången hon var ute sen hon flyttade in i december 2016! Två gånger har jag tagit henne till frissan och så nu tredje gången i rullstol, ösregn till N. Personalen har säkert försökt få ut henne på en promenad men hon har inte velat, men då får man kanske försöka igen och igen och igen.

Jag är lite less på att hennes mediciner inte ges när dom ska eller inte ges alls. Det händer ganska ofta. Det finns inga som helst aktiviteter, hennes kontaktperson och stora trygghet är utav olika anledningar numera inte hos henne så ofta , maten!, slarv och en jäkla oordning. Personalen gör ett bra jobb men det brister emellanåt anser jag. Ska tydligen också bli någon framtida omorganisering i huset också eftersom inga nya hyresgäster flyttar in när en lägenhet blir tom. Ingen som helst information till anhöriga heller såklart. 

Sen om det här blir bra eller dåligt vet vi inte, men jag har en bra känsla. Jag känner många av personalen och dom är toppen! Cirkeln är därmed sluten, mamma flyttar tillbaka till samma gata.....igen! Hon har bott på nummer 1,7,11 och nu 13. Kan tyckas lite sorgligt och jag har frågat henne om hon också tycker så, att vara tillbaka och sitta och se ut över sitt f.d hem? Men nej, hon säger att det känns bra och hon kan titta på liv och rörelse utanför hennes fönster. Barn som går till och från skolan, bajsande hundar och färgglada bilar. Det är i alla fall bättre en trädtoppar och ett vitt innertak som hon sett i 5 år.

Nu ska vi bara försöka få till ett fint och hemtrevligt rum med funktionsduglig möblering till henne. Vi kommer göra vårt bästa! Owe började med att mäta fönstren så mamma kan bestämma vilka gardiner hon vill ha. Hon har ett antal att välja mellan...

TredagarsTillRörum

Oj! Nu blev det ett sånt där långt och halvt ofrivilligt uppehåll igen, men nu så ska jag försöka mig på en liten uppdatering.

Jag har i alla fall inte varit sysslolös dessa två veckor. Haft fullt upp med att sova, handla, hälsa på mamma och sen det bästa självaste guldkanten på tillvaron.....umgås med mina småttingar. 

Vi har varit på Österlen en långweekend och det är så härligt. Avkoppling och matfrossa i kolossalformat. Tänk att Rörums Gårdshotell är helt färdigrenoverat och i tipptoppskick nu. I somras när vi var där var vi dom allra första som fick "provbo" i nya delen. Den delen som tidigare för 100 år sedan tidigare hade kossor som hyresgäster eller var det kanske hästar?

 

Makeovern har börjat.....

MOVE THAT BUS!

 

.....och har förvandlats till en otroligt fin och mysig lounge. 

Kan informera om att sofforna är väldigt sköna.

 

Men vad är det här då?! Ni som vet, ni vet! Jag hatar dockor, är livrädd och går omvägar. Men låt mig ändå få presentera Miss Claudette med sitt eller kanske någon annans barn Per, Skalle-Per? Dessa mycket obehagliga typer sitter i loungen och glor. Ja, herregud! Tänkte först dra en plastpåse över skallen på henne men kom på att jag måste bete mig. Blev en tre dagars KBT i stället. Och tro det eller ej, på söndagen kändes det lite bättre att passera dessa två. 

 

I fredags var jag på mitt absolut livs första AW, lite knepigt med AW när man jobbar natt. Har föreslagit det för mina kollegor många gånger men ingen verkar pepp på dricka vin en måndagsmorgon vid 7.30.  Undrar varför?

 

Beslutsångest som alltid.

 

Bestämde mig efter mycket velande för en Skörd

Medans Roffsingen tog en Höst eller han fick två...för enligt pizzabagarna blev det ett hål i hans pizza och hål går ju inte att äta så ytterligare en Höst utan hål serverades. Den delade vi broderligt på och sen var man tyst en stund och ångrade sig att man inte hade resårbyxorna på. 

Ni som varit och ätit pizza på Dammstugan när Wenngarn hade sin storhetstid för några år sedan (fram till 2016 tror jag) ni vet precis hur dessa pizzor smakade. Helt fantastiskt!

Bästa pizzan i stada!

 

Vi besökte som oftast Karl-Fredrik, blev ett snabbt besök den här gången och jag handlade inte ett smack till mig själv. Guldstjärna!

Lördagslunchen åt vi på Pastafabriken. Första gången vi lyckats få bord där, sommartid är det omöjligt. 

Jag åt en jättegod Tortelloni med salvia och brynt smör...maj gadd! Brynt smör är väl aldrig fel? Blev en tiramisu och kaffe till dessert. Mätta som troll rullade vi hemåt och inväntade en fyrarätters och vinprovning...puh, kämpa!

 

 

Många glas att hålla reda på. Pinsamt om man skulle börja dricka ur grannens..

 

Och vi åt och drack och vi drack och åt och så gjorde vi så här...höger arm! Fader Abraham...

 

Lite bubbel från Italien innan middagen, tjohooo!

Gulliga Åke 💕

 

Här var det hjort!

Nu blir det en massa bilder från helgen i en salig blandning och jag tror ni hittar "Ensamma trädet" på Mandelmans ägor. Vi åt inte bara vi motionerade också, jo det är sant!  En dag fick vi ihop 5000 steg. Rörums Gårdshotell ligger granne med Mandelmans så en promenad dit gjorde vi. Men vi har aldrig varit in på gården, räcker med att se ensamma trädet.

 

När man promenixar med denna där så är det alltid långa benet och 10 meter före.

 

Rörums Gårdshotells frukost går inte av för hackor. Serveras mellan 8.00-9.30.

 

 Det var förra helgens rekreationsresa, längtar redan till nästa gång.

 

 

Hämtade den här gullungen och hennes lika gulliga storasyster från förskolan och skolan häromdagen. 

Syns det att Alessia är ett riktigt "utebarn"? Fick två finfina och omtänksamma presenter av Alessia. En miniteckning och en äppelkärna, älskade unge 💗 Vi åkte hem till oss och lekte och åt middag innan det var dags att lämna tillbaka dom till ordinarie vårdnadshavare.

 Tusen tack mina finaste, raraste och mest underbara vän 💗

Nu är det jobb i natt och på söndag för mig. Tackade, hör och häpna nej till lördagsnatten. Någon måtta får det vara.  

Ska bara visa en sista bild....vad är detta?

1: Koblaja

                                                 X: Gårdagens lunch på servicehuset i Bro

              2: Jeg må kaste opp

 Kära lilla krumelur, jag vill inte bliva stur!