WenngarnsBageriBästIStadaAllaKategorier

I morse alarmerade telefonen redan 5.30. Arlandaexpressen hade en körning av bästa vänner och resväskor med hämtning strax efter 6.00.
Rudolf bjöd in till frukost på Wenngarns Bageri på tillbakavägen. Lyckades med konststycket att missa avfarten in till vackra Wenngarn och fick således hitta en bra vändningplats och åka tillbaka. Skyller på dåligt mörkerseende i kombination med halvtaskiga halvljus. Bra musik på radio var det också.
Har tjatat om det här fantastiska bageriet förut och har ni inte redan hunnit varit där så är ett besök väl värt att rekommendera. Det är lite som att komma in i en godisaffär, svårt att välja vad man vill ha. Vid större event öppnas det gamla vackra stallet upp bredvid så sittplatser till alla brukar inte vara några problem. Idag var det ingen rusning, kan bero på att det inte hade öppnat ännu.

Det är så mysigt, fint och hemtrevligt. Maria har dessutom julpyntat och fixat vilket gör det om möjligt ännu mysigare. En härlig atmosfär med världens bästa Maria och Krister vid rodret. Ett generöst par som dessutom håller oss med färskt matbröd, bullar och annat kolhydratrikt gott i parti och minut. I går kom Rudolf hem med en hel kasse av godsaker OCH två lussekatter som inte behövde ligga kvar i påsen alltför länge. Jag älskar lussekatter medans Rudolf inte gillar saffran. Tryckte tämligen obehindrat i mig båda två till kvällskaffet i soffan. Supergoda såklart som allt annat!
Wenngarns Bageri kommer självklart fortsätta vara mitt favoritfik trots att nu Rudolf slutar på Wenngarn vid årsskiftet.
Vackra, vackra Wenngarn som jag älskat detta ställe. Hoppas känslan, atmosfären, mystiken, lugnet, trivseln och allt annat kommer finnas kvar trots diverse kommande omorganisationer. Vore ledsamt annars.

Här kommer lite suddiga morgonbilder:

RynkigHalvtidareISvartvitt

28 november och sista dagen som heltidssjukskriven. Från i morgon är det halvtid som gäller. Är med blandade känslor jag återvänder till jobbet på fredagkväll.  Ska självklart bli kul att komma i gång igen men känner en viss tvekan eftersom jag inte är bra ännu. Men enligt expertis så blir jag inte bättre än så här och det är bara att försöka göra det bästa av situationen. Är rädd att det ska gå tillbaka och jag får "börja om" från början igen men risken är liten tydligen säger vissa. Känner att jag skiter i vilket, vill köra igång, bära eller brista. Får se vad min nya sjukgymnast anser på torsdag när jag ska träffa honom.

Det är lite varannan-dag-mående har jag märkt. I går var en bra dag, tog inte en endaste värktablett (förutom en Treo mot huvudvärk) medans förrgår var en mindre bra dag med mer smärta. Idag verkar det bli en bra dag, so far.

Har faktiskt städat lite på morgonkvisten, eller städat och städat....typ flyttat lite grejer hit och dit, fram och åter och lyckats få upp adventsstjärnorna i vardagsrummet (tror banne mig före Åsa S, hihi) Stakarna i köket vågade jag inte ställa dit eftersom den ena grejen man stoppar i eluttaget såg ut så här...

 Det är säkert den där förbannat klantige "någon" som stundtals existerar i detta hus som orsakat fadäsen. Jag är oskyldig i alla fall. Väntar på expertutlåtande från någon....hrmmm menar Rudolf innan jag vågar använda den. Vore dumt om huset brann ner.

Ska strax i väg till mamma och betala hennes räkningar, komma med hejarop och fixa adventsfint. Det senare tycker hon inte alls är nödvändigt, fast det struntar jag i. Köpte hyacinter i går som jag vet hon gillar men det är säkert fel färg. 

 

Tittade på  svt play i morse när alla artister och låtar presenterades till nästa års melodifestival.

Först kollade jag någon slags livesändning via facebook men höll på att bli galen på alla som var tvungen att kommentera varenda artist, så här ungefär: Nej inte han, Fy, henne gillar jag inte, Jag kommer inte titta, Kikki kommer vinna, Vilken ful mask m.m. Var dessutom flera som troligtvis har ett förflutet som spåkula när dom redan nu, 3 månader innan finalen vet vilka som går vidare och givetvis vilken som tar hem hela skiten.. Fantastiskt vilken kunskap, men använd den gärna till något bättre, puckon!

Klickade därför in på svt istället så slapp jag dessa otroligt korkade kommentarer och människor.

Startfältet då? Haha, vad säger man, blandad kompott. Några nya, några gamla och några som alltid är med, precis som det ska vara. Hur som haver blir det kul, jag bryr mig inte. Hade som vanligt chans att se hela spektaklet på plats i TV-huset men bangade för att det var så tidigt, orkade helt enkelt inte kliva upp i ottan och traggla mot stan.

Roligt var också att i går avslöjades artisterna som ska medverka i nästa års Diggiloo och som utav en liten händelse så var en del av dom samma som i melodifestivalens startfält bl.a Mendez, Kamferdrops, Mariette, Ida Redig och David Lindgren.  Däremot ska INTE Jessica Andersson, som varit med sen tidernas begynnelse på Diggiloo vara med nästa år, mig gör det inget. Spekulationerna är stora på sociala medier om anledningen.

Fast jag ska erkänna att jag skrek till lite när allas vår Ola Salo är en utav stjärnorna, världens bästa Ola och jag kommer vara på plats såklart. Har inte missat ett enda Diggiloo hittills.

PiffandeVinTomtarOchGullungar

Söndagkväll och strax läggdags. Ska bara försöka få till ett blogginlägg innan huvudet landar på huvudkudden. Helgen har varit bra, har mest slappat och försökt att vila så mycket som möjligt. Har inte tagit en enda tablett av den senaste modellen mot nervsmärta. Känner att jag inte riktigt mår bra av dom, visst jag blir någorlunda smärtfri men jag blir ju så förbannat trött, dessutom går man upp i vikt av dom och det har jag verkligen ingen lust med.
Ska jag dessutom börja jobba kommande helg så funkar det dåligt med medicin som gör att jag knappt kan hålla mig vaken.

Vi har roat oss med att pyssla i uterummet. Rudolf har efter bästa förmåga försökt sortera och plockat in vårt vin i vinkylen.
Var ett fasligt plockande innan allt fick plats. Jag tittade på från soffhörnet och försökte anteckna var i kylen dom olika vinerna är placerade. Tänkte det var en smart idé men det gick sådär.

Lördagskvällen avlutades med lite goda charkuterier och favoritostar tillsammans med en god italienare i glasen medans vi tittade på Så mycket bättre. Som jag älskar detta program!

Söndagen piffade vi med gardiner och möblering. Vi har för tillfället ett litet matbord. Men så fort Rudolf har ork och tid så ska han snickra ett annat som jag har beställt. Men just nu har han lite för mycket att stå i så det här lilla få duga så länge. Till våren hoppas jag att mitt fina kryssbord är på plats.

Hissgardinen på plats, tycker det blev jättefint. Nu ska lite tavlor och annat upp på väggarna sen känner vi oss färdiga.

Men den här då????  Hur söt får man vara egentligen? Älskade lilla Alessia, vilken solstråle du är!
Ny vecka i morgon, en vecka med blandat innehåll. Bl.a sjukgymnastik, mammatajm, besök hos en rehabkoordinator för att sedan avsluta veckan med två nätters jobb kommande helg.
Bara bita ihop, be till högre makter och hoppas på det bästa. Det är ju så här det ska vara nu tydligen, konstant smärta.

LivsteckenOchMassaGnäll

Nämen om man skulle ta och blogga lite? 10 dagar sen ni fick något livstecken från undetecknad.
Sanningen är den att jag har faktiskt inte öppnat locket på datorn på alla dessa dagar. Blippar mestadels på Iphonen men gillar inte att mobilblogga. Ser för dåligt för sånt.

Jag har inte gjort så mycket under min bloggfrånvaro mer än att vi var i Kivik hela helgen. Mer om det vid ett senare tillfälle. Kul som alltid hade vi i alla fall och jag kom hem 2 kg tyngre.......

Har fått veta att det finns inget mer att göra i nuläget med min konstanta smärta och inskränkta rörlighet i halskotpelaren. Det är som det är, diskerna har sagt upp sig som stötdämpare mellan kotorna. 40 år inom äldrevården och här kom beviset på det, är givetvis också en ålderskrämpa vilket jag har svårt att fatta. Är jag så gammal? Känner mig långt i från färdig med livet.

Jag ska nu helst försöka acceptera min konstanta smärta även fast jag vägrar inse att det är så här jag kommer ha det nu och i all evighet. Nu gäller det bara för mig att hitta ett sätt att hantera smärtan.
Nästa vecka ska jag träffa en rehabkoordinator och jag hoppas såklart att det ger något.
Min nya medicin fungerar hyfsat men jag är aldrig helt smärtfri. Dessutom så blir jag trött. Så trött att jag tvärsomnar i soffan en stund efter jag tagit tabletten. Inte alltid men nästan.
Igår var min plan att jag skulle pluppa upp som gubben i lådan på vårat nattmöte på jobbet, bara så där. Kan väl alltid glädja någon med min närvaro tänkte jag....eller kanske inte?
Vaknade 20.00 i soffan av att Rudolf snarkade i andra soffhörnet....ja herregud vilket liv. Två dönickar i varsin hörna.
Vågar inte ta tabletten på morgonen om jag ska träffa mina barnbarn, vore just snyggt om mormor somnade mitt i leken. Orkar inte vara igång hela dagarna heller, är mest trött jämt.

På tal om barnbarn, det är just dom som håller mig vid ganska hyfsat humör trots värken. Men det stör mig något så fruktansvärt att jag alltid kommer vara en mormor som klagar på värk. "Var försiktig, mormor har ont!" har Stella redan hört minst 100 ggr,  så pass så hon också har sympationt i nacken. Hon frågade en gång när vi facetimade om jag fortfarande hade ont i nacken. Hon är 3 år och börjar redan checka av mormors hälsotillstånd. Ledsamt..

Jag vill vara med och leka, ligga på golvet och busa, bygga kojor, lära Stella åka skridskor, lyfta upp  dom, ja jag kan till och med tänka mig att åka pulka tillsammans trots att jag avskyr vintern.
Kommer inte kunna göra ett dugg av detta skulle jag tro. Läsa böcker i soffan fungerar i alla fall, jag får helt enkelt bli sagotant. Hur kul är det?

Slut på gnället, nu ska jag dricka kaffe och lägga mig i soffan och glo på tv. The same procedur as every day.........

BlandatOmHelgen

Helgens begivenheter sammanfattar jag så här: Slöat, landskamp, Ikea, snorigt, ont, grinigt, sovit, barn, barnbarn, gardiner och lite annat.
I fredags var jag för första gången på fotboll på Friends Arena. Såg lite annorlunda ut på arenan än vad jag är van vid. Vars fasen var parkettplatserna? Är van med främre parkettplatser men se det gick inte den här gången. Inte heller såg jag Christer Björkman men väl Zlatan på jumbotronen.  Det fick duga!
Nu satt vi ganska högt upp bakom svenska klacken och vi såg jättebra. Gåshudsvarning när svenska nationalsången sjöngs. Men faen vad osportsligt att bua, vissla och gapa när motståndarnas nationalsång spelades. Trist, men de är väl så det går till antar jag.
Grym stämning, bra platser, kallt och seger över Italien.
Sen det gamla vanliga gnället när det gäller Friends....hur man tar sig därifrån smidigast. Finns inget bra sätt alls om man inte bor på gångavstånd vill säga. Köer, köer och mera köer men självklart skönt att sitta i en varm bil och köa.
Dagen efter var inte så rolig, jag tillbringade mest hela dagen i sängen. Tog på krafterna att sitta på en kall arena och titta på fotboll. Smärtan blev värre men trots det så var jag jätteglad att för första gången bevittna en landskamp live. Jädrar vilket drag det var på fansen och jädrar vad mycket spännande ramsor jag lärt mig. Jag hade jättekul och nynnar fortfarande på "Stå upp, vi är gul och blå". Sjöng den för Alessia idag och hon skrattade hela tiden, men det gör hon ju oftast detta glada lilla barn.
I kväll är det returmöte, denna gången i Milano. Heja Sverige! Blir en rysare i soffan med andra ord.

Sverigehalsduken värmde gott runt nacken.

Vi tog oss en snabb tur till Ikea för att köpa gardiner till uterummet. Hade först inte tänkt ha några men till slut så bestämde vi oss för att gardiner är ett bra köp så slipper grannarna se oss och vice versa. Jag har förresten inget som helst problem med mina grannar ska jag kanske förtydliga.
Rudolf tycker att det känns som att han sitter i ett skyltfönster när man har så stora glaspartier som vi har.
Besöket på Ikea gick fort. Vi hade (för en gångs skull) samma åsikt vad det skulle vara för gardiner.  Vita, lite fluffiga och med lite ljusinsläpp.  Väl inne på gardinavdelningen sprang vi på Vivan för endast 79:- och vi slog till på direkten.
När vi kom hem så var det sängdags för mig, vilade i ett par timmar och när jag klev upp så hade min egna lilla Ernst satt upp nästan alla längder. Mätt, klippt, lagt upp och pressat och det blev så fint. Lite långa kanske men vill inte riskera att dom flaggar på halv stång efter tvätt.

Erika kom förbi och gosade med Gustav 
❤❤❤❤❤

Idag började jag dagen som jag gjort dom senaste 15 veckorna,  nämligen sjukgymnastik.
Tycker det inte blir ett dugg bättre om jag ska vara ärlig. Men det är väl bara att vänja sig att det är så här jag ska må nu och i all evighet.

Åkte till Emilie på eftermiddagen för att promenera med henne, Alessia och Carlos till förskolan för att hämta Stella.
Var kallt och jag frös, Carlos frös också (han är en riktig fryslort). Han pinnade på i en farlig fart dom nästan 4 km fram och åter. Stella var på ett strålande humör och höll låda hela vägen hem.  Var skönt att komma in i värmen och få sig en kopp varmt kaffe och typ arton supergoda Lidlpepparkakor.

EländetFortgår

 Just nu känner jag mig uppgiven, less och deppig. Vill inget annat än att bli smärtfri, kunna leva som vanligt och jobba men tydligen så kommer det vara så här nu. Jag kommer inte bli bättre. Diskerna i halskotpelarna är totalt slut. Dom gör alltså inte sitt jobb som stötdämpare längre och kotorna nöter mot varandra och det gör FÖRBANNAT ont...JÄMT!

Nu är det full fokus att hitta någon metod som gör mig fri från den ständiga värken. Arsenik kanske? Knark? Nackskott? Fler förslag mottages tacksamt.

Min doktor ringde i måndags, vi pratade i 20 minuter. Vilken doktor sen då! Trevlig, lugn, lyssnade och inte det minsta tillstymmelse till stress.

Hon ville höra hur det gått för mig att jobba. Och det gick ju inte alls som ni vet. Hon blev mest oroad över när jag berättade att jag höll på att svimma där på lördagskvällen och att jag ofta blir yr.

Jag blev således sjukskriven på heltid ett par veckor till, jag fick ny medicin mot nervsmärta och hon ska kolla upp ev. remiss till smärtklinik eller något annat.

Ja, fy fasen det är bara skit allting just nu.

 

ABBALiteGnällOchÄntligenFrieri

I går knappade vi in Dragarbrunnsgatan 32 Uppsala på gps:en eller rättare sagt på två gps:er. Lika bra att ta det säkra före det osäkra och använda två stycken. Snabb incheckning, hissen upp en våning, in med väskan, kissa och hissen ner igen.
Nästa inmatning på gps:en var Storgatan 27 som var en pyttepromenad på sirkalisa 6 minuter.
Vi hade bokat bord på den nyöppnade restaurangen Pong som visade sig vara ett bra val. Vi började med varsin Rossini, jordgubbspuré och mousserande vin, mums fillibabba. Sedan avnjöt vi den asiatiska buffén som innehöll en himla massa godsaker både varma, kalla, dumplings och SUSHI och allt som hör till det asiatiska köket. Jag siktade in mig på sushin som var himmelskt god!

Kunde inte hålla mig ifrån mjukglassmaskinen. Som ni vet älskar jag mjukglass och den här var det perfekta avslutet på en fantastisk middag. Den lade sig liksom som ett tättslutande lock över alla döa fiskar som simmade runt i magen på mig.

Dom 100 meterna det var från restaurangen till Katalin klarade vi, hör och häpna, att hitta till utan gps, kvinnor kan!  1974 Tribute to ABBA var mycket bra men trist nog så var jag inte på topp, min smärta tilltog och jag hade mycket ondare än vanligt. Vi hade ståplats, det var extremt varmt, det började snurra, jag blev kallsvettig och illamående, jag såg vita och blåa blixtrar framför ögonen och insåg snabbt att jag höll på att svimma. Satte mig rådigt pladask på golvet och mina vänner agerade snabbt.
Erika sprang till baren och hämtade kallt vatten medans Syster Anne höll koll på mig. Efter en stund kändes det lite bättre och jag kunde ställa mig upp igen. I pausen var vi ute i friska luften och sen när akt 2 skulle börja valde vi att stå längst bak där det inte var riktigt lika varmt.
Det var lite obehagligt kan jag erkänna och jag blev rädd. Jag har aldrig, vad jag vet, svimmat tidigare och jag trodde först att det var en stroke eller något...usch. Kände lite i dag på eftermiddagen också när jag var hos mamma att jag blev yr och kallsvettig. Ska ta det med min doktor i veckan, vill kolla om det har ett samband med min konstanta smärta. Jag tror i alla fall det.

Är folk inte läskunniga i Uppsala?

Många fel på den här bilden!

Efter konserten tog vi en liten omväg till hotellet, missade en gata såklart för att gps:en hade somnat.
I receptionen tog vi med oss varsin kaffe och Japp upp till rum 112. Då mådde jag som tur var som vanligt förutom smärtan då förstås. När man bor på hotell med Anne så är det tur att hon har samma rutiner som jag, nämligen att ett fönster måste vara öppet. Vi måste ju kunna andas obehindrat. Vi märkte ganska snart av nattlivet utanför men till slut somnade vi för att sedan väckas klockan 6.30 av att gatan utanför sopades av en sådan där bil som LÅTER NÅGOT FÖR JÄKLIGT. Haha, kunde inte annat än fnissa åt eländet.
Efter en god och lång frukost checkade vi ut och åkte hemåt. Älskar att göra såna här utflykter med bästa vänner lite då och då. Livskvalité är viktigt.

❤❤❤❤❤ Dom här då ❤❤❤❤❤

I går blev Emilie grundlurad av Jogge. Han hade ordnat så att barnen var hos 

farmor och farfar, köpt fina blommor, lagat en trerätters och inhandlat en tillfällig förlovningsring. 

Om han gick ner på knä och fria låter jag vara osagt.

GRATTISGRATTISGRATTIS

Det vankas alltså bröllop så småningom, underbart! Jag kommer, skriv upp mig.

(Bilden ovan är från november 2011 ifall någon nu undrar)

Dags att sova, i morgon är det måndag och dags för sjukgymnastik som vanligt.

VinkylarKatterJobbAnnatSkoj

Har nu på kvällskvisten tillbringat ett par timmar i vågrätt läge med nacken i stillhet i sängen. Förbereder mig allt var det går inför min återkomst till arbetet om ett par timmar. Har dessutom lyckat med konststycket att bli förkyld så det här kommer nog gå extra bra.

Få se om röda mattan är utrullad och avdelningen pyntad med konfetti, ballonger och blommor och en jätteskylt med texten "Välkommen tillbaka" Kära kollegor, oroa er inte, JAG SKOJAR BARA! (Fast vågar man det här i bloggen tro?)
Jag är i alla fall glad att kunna försöka göra en comeback, sen hur det går är en annan femma.

Annars idag så iklädde vi oss spenderbyxorna. Åkte på förmiddagen till Solna för att titta på vinkyl/vinlagringsskåp.
På Elon på Svetsarvägen fanns det en del att välja på och den kunniga försäljaren berättade om för/nackdelar, fakta, vad man ska tänka på och sen såklart fick han svara på mina i vissa fall korkade frågor. Trevlig kille, eller som man brukar säga "rätt man på rätt plats"
Slutade med att vi stämplade in en liten rackare som slukar hela 178 flaskor. Verkar ju fånigt att köpa en mindre som ta ca 38 flaskor som vi först tänkte. Nu får allt plats i det fina vinlagringsskåpet och utrymme finns för fler inköp på eventuella kommande vinresor.
Kommer givetvis gå åt några också, alla är inte s.k skådebröd som behöver lagras i åratal. Leverans av vårt nya lilla skötebarn nästa vecka vilket känns bra eftersom vi kommer åka till Kivik för att hämta vårt vin veckan därefter.

Blev en utelunch efter det lyckade köpet, men faen vad svårt det är att hitta bra lunchställen. Snurrade runt i Jakobsberg ett tag och dissade Pizzeria Pingvin, korvkiosker, falafelrullar, hamburgerkedjor och annat tjafs där maten inte är vare sig god eller nyttig.
Hamnade på Tasty´s, där blir man sällan besviken. Men just idag blev jag faktiskt det. Min caesarsallad var inte alls lika god som den brukar men Rudolfs halvmeter långa macka höll honom sysselsatt och framförallt tyst en stund. Hahaha, TYST?! Ironisk såklart, han är mer eller mindre tyst för jämnan vare sig han har en macka i truten eller ej. Han pratar bara när han...citat: Har något att säga...slut citat.
Precis tvärtom mot mig då som pratar när jag INTE har något att säga och sedan även när jag har något att säga = alltid.

I morgon blir en bra dag. En liten hotellövernattning i Uppsala med bästa vänner är väl inte helt fel.
Innan vi släcker lampan och säger godnatt där på Scandichotellet så ska vi dricka bubbel med jordgubbspuré, äta med pinnar på en asiatisk restaurang, kanske smutta på lite vin för att sedan gå på en ABBA-konsert på Katalin. Skoj!

Och till sist lite högaktuell information angående vår söndercurlade katt. Håll i er.......HAN FIXAR KATTLUCKAN! Både in och ut. Fast när han ser att hans betjänter är hemma så föredrar han att vi öppnar den s.k huvudentrén åt honom. Tog alltså en månad att komma på trixet med luckan. Bra Gustav, du kan bara du vill ❤❤❤❤❤

HelaVeckanLång

Som ni säkert har märkt så har jag noll inspiration att hålla bloggen vid liv. Finns inte så mycket att skriva om, jag gör i stort sett ingenting förutom att försöka umgås med min familj.
Blir ganska enformigt för mina läsare skulle jag tro. 
Fast jag gillar att skriva så jag kommer fortsätta i sakta mak framåt och tjata på om mina fantastiska barn och barnbarn.

Snart helg och veckan har ägnats åt att jag försökt vilat så mycket som jag bara kan. Gustav är som ni ser väldigt mycket bättre på ryggläge än jag.

Fick till min stora glädje lite pappersbilder av Ewa och Börje häromdagen. Bilderna är exakt 30 år gamla och rutigt verkar vara på modet.

Räknade ut att mina föräldrar är 59 år på bilderna medans Emilie är dryga 2 år och jag var höggravid med Erika.  Ja, herregud vad tiden går. Tack Ewa och Börje för ni tänkte på mig!

 

I måndags var Stella hemma från förskolan. Hon hade haft falsk krupp på natten och var fortfarande lite kraxig och trött. Efter min sjukgymnastik åkte jag över till dom och vi bestämde att vi skulle gå en promenad till Lidl för lite inköp. Var kallt men solen värmde skönt ändå.
Stella packade en utav sina handväskor med lite bra-att-ha-grejor såsom trosor och strumpbyxor. Jag fick äran att lägga min plånbok däri och sedan även bära den lilla ärtiga väskan hela vägen.

Minns inte om jag visat er badrummet, men nu är det i alla fall klart och det är skönt att kissa på markplan.
Värmegolvet och en lampa är inte inkopplade ännu men det blir så småningom. Jag tycker vi lyckats bra och Gustav trivs med att dricka vatten ur handfatet här nere och slippa gå uppför trappen till badrummet. Han dricker nämligen inte ur kattskålar som andra katter oftast gör.

Åkte en snabbis till Vällingby i går för att betala och hämta ut Melodifestivalbiljetterna. Hoppade av glädje när dom printades ut. Längtar som sjutton tills det drar igång i början av februari. David Lindgren ska vara programledare nästa år igen och det var ett bra val, han var toppen förra året tycker jag.

Halloween har visserligen varit men här kommer mitt bidrag i serien "Skräckinjagande vampyrer" Killen till vänster håller visst på att somna. Jag hade i alla fall i år handlat på mig lite godis om/utifall det skulle dyka upp några läskiga individer.
När klockan var 20.30 och inte vare sig liemannen eller någon annan otäcking hade dykt upp ledsnade jag och och började tröstäta chokladen. Då, mitt i mitt mumsande så bankade det plötsligt på dörren. Utanför stod fem stycken med fin utklädning och ställde frågan bus eller godis. Dom länsade skålen på det som fanns kvar, tackade artig och gick vidare till grannen. Märkligt det där med Halloween, fattar inte grejen faktiskt.

 Den här då? Världens gladaste barn ❤❤❤

Har faktiskt bara hört henne gråta en endaste gång. Nöjd, go och gla precis som sin mormor....eller?

Nu ska jag äta en räkmacka till lunch, man får liksom offra sig när Rudolf kommer hem med godsaker i parti och minut från bästa bageriet.