AdventVinTorskTystnadBäBäVitaLamm

Äntligen så kommer här ett litet livstecken från eran favoritbloggare! Har varit lite sliten efter tre nätter på bästa jobbet (Ja, det känns faktiskt en smula bättre nu) Blev så glad i fredagskväll när jag kom till jobbet. Det var fint pyntat på avdelningen med ljusstakar, tomtar, julgardiner m.m. T.o.m julgranen var på plats, i år enbart klädd med gulddetaljer, jättefint. Dom är så bra mina arbetskompisar!

 Lyckades i fredags få upp mina stakar och stjärnor i fönstren. Men själva tomteparaden tänkte jag ta hjälp utav Stella någon dag. Vill skapa långvariga traditioner med henne, kommer till exempel tvinga henne att klä våran julgran varje år tills hon fyller typ 25, haha!

Adventsljusstaken däremot är inte klar fast det är första advent i dag. Finns inga vita blockljus att uppbringa här i kommunen. Tur att jag ska en sväng till grannkommunen söderut i morgon. Där borde det finnas ljus att få tag på. Fyndade en snögubbe på Jysk i dag, 24:- och lyser i tre olika färger, mycket roande.

I dag har min käre make haft TRD hela jäkla dagen. Han har suttit som fastklistrad i soffan och knappt svarat på tilltal. Jag som har svårt att INTE prata tycker det är trist, är faktiskt rädd att min tunga torkar och vissnar. Messade därför till Emilie och bjöd in mig själv på adventsfika. Köpte med mig en påse lussekatter. JA, ni läste rätt...jag KÖPTE lussekatter, har inte varken hunnit eller orkat bakat några. Är väl inte så himla noga eller?

Tog först ut Carlos på en sväng, en väldigt snabb sväng. Nästan världsrekordtid skulle jag tro. Frallan är inte vidare glad i skitvädret som behagade singla ner i form av snö. Han småsprang snabbt ner för trappan mot elljusspåret sen in under närmsta gran och gjorde tvåan snabbare än en gasell. Sen snabbt hem igen, gullefis!

Stella var glad att se mormor, frågade direkt var morfar var. Men jag hann inte svara innan hon själv sa "Morfar jobbar, kommer sen" Där hade hon fel flickebarnet, morfar varken jobbade eller skulle komma senare. Nej, han satt som gjuten i soffan och glodde rätt ut i tomma intet. Min diagnos på det heter helt enkelt söndagsångest.

Vi hade en mysig stund, åt lussekatter och pepparkakor och sen lekte vi i hennes rum. Läste Babblarna sju gånger bl.a.

Dagens middag var skivad lammbog från Humparboda lantbruk. Vi köpte 1, 5 lamm därifrån förra veckan så nu kommer vi nog börja bräka snart....bäääääää!

Rudolf lyckades så småningom frigöra arslet från soffan och ställde sig ute och grillade det lilla lammet som legat i marinad sedan förmiddagen.  Hade för en gångs skulle inget vin hemma?!? Va? Fatta?

Men som tur var hittades en liten Rioja från 2006 i Erikas gamla flickrum när det städades härom dagen. Den la vi beslag på förstås, för det man hittar får man väl ta, eller?

Usch, låter som vi är värsta alkisarna men det är vi inte, lovar. Vi dricker alltid med måtta vem fan den där Måtta är? Känner ni honom?

 Snart blir det Beck på televisionsapparaten. I går låg Gustav så här hela kvällen hos mig, blev ganska varmt efter ett tag. Lilla mammiga killen!

TRD = Tysta Rolf Dagen för er som inte visste det redan.

Hallelujah!

Hej kompisar!

Som ni vet så hatar jag personligen alla dessa citat och fjanterier som översvämmar facebook och andra sociala medier. Har man inget vettigt att skriva så letar man citat istället, mer eller mindre passande dessutom.

Just ovanstående är riktat till mig och jag bryr mig inte ett skvatt, skrattar bara ännu högre.

Fast såklart har den en poäng, det ska gudarna veta! Mer aktuell än någonsin.

Fredag idag, en natt till att jobba och jag känner mig för en gångs skull en microsmula tillfreds med jobbet. Skönt att veta att jag har många jobbarkompisar som bryr sig och gillar mig. Är ju så himla poppis!

Japp, det var dagens predikan från Pastor Pettersson.  Simma lugnt!

 

 

SlutPåDetRoliga

Så börjar denna långledighet lida mot sitt slut. 230 timmars vilande gjorde mig tröttare än vanligt. Dags att med blandade känslor återgå till getingboet för tre nätters jobb.
Har hunnit med mycket skoj under min ledighet, haft ganska fullt upp faktiskt. Men enbart med roliga saker. Försökt kopplat bort allt det trista runt omkring mig.

Jag har varit med Stella och Carlos, hade Stella en hel dag här i måndags då hon var hostig och lite hängig och föräldrarna hade svårt att vabba. Klart jag hjälper till om jag är ledig. Vi hade en jättekul dag och hon är så enkel att ha att göra med. Envis som en liten röd gris men helt galet rolig.

Mamma har även hon fått sin beskärda del, självklart för lite enligt henne själv. Jag har varit och hjälpt henne, fixat lite. På fredag ska jag dit igen för att adventspynta och byta gardiner.

Nu ska jag fortsätta med middagsstöket, blir baconlindad kycklingfilé fylld med soltorkade tomater och vitlöksost, vitlöksrostad potatis och sen grönsaker förstås. Tror det blir en bättre middag faktiskt.

Vi sover middag men favoritfilten och med huvudet på storfavoriten morfars kudde.

Mitt Lyckopiller!

OsloABBABästaTjejgänget

Vi tog oss en liten tripp till Oslo över helgen.  Flygturen var väl inte den mest angenäma jag varit med om. Det var blåsigt och guppigt så planet krängde hit och dit och upp och ner. Både Anne och jag var halvskraja på gränsen till helskraja. Sussie var lite tuffare och fnissade åt våra förskrämda små skrik/tjut och kritvita knogar när vi höll i oss.
Men som tur var så blev det bättre mot slutet av resan. Och vi kunde andas ut och konstatera att ner kommer man alltid.

 

Flygtåget tog oss smidigt in till Oslo på en knapp halvtimme och efter att vi checkat in på Scandic St Olavs Plass så blev det middag i hotellets restaurang. Hade inte så mycket tid att gå ut och leta restaurang eftersom vi skulle på ABBA-showen som började klockan 19.00 och var på Edderkoppen som låg inom hotellet. Smidigt att kunna lämna ytterkläder på rummet och bara kliva in och sätta sig.

Alla fyra valde likadan mat, lammfilé med någon god sås, grönkål och en potatis och vitlökhistoria i kopp med chips på toppen. Men hur gott var inte det? En flaska välsmakande italiensk Barbera till det och sen var man hemma.

 



Men innan vi gick in och satte oss så hittade vi av någon konstig anledning baren?! Norrmännen är finurliga, man kunde köpa en s.k  Icebag som var inget mindre än en plastväska fylld med is och sen valde man vilken flaska som man ville inhalera. Fyra glas fick vi också, tackar. Vi valde bubbelibubbel såklart, dumt att frångå ett vinnande koncept.
Och nu kommer det bästa! Det fanns små söta bord mellan sätena inne på konsertsalen där man kunde placera sina glas. Hur smart var inte det? Inte ofta man får ta med sig drickbart in på svenska konserter.

  

ABBA-showen var fantastisk. 1,5 timmes ren njutning med bara ABBA-hits. Var nog inte bara jag som var hes när det var roliga var slut.

Inger Lise Rypdal, längst till höger i bild fyller 67 år?! i december och jag blev förbannad. Hur i helv.... kan man vara så fräsch? Totalt rynk och skrynkelfri var hon dessutom (vi satt nära scenen) Fuskigt! Och hur orkar människan stå på scenen två föreställningar per kväll?

Efter showen tog vi hissen upp till våning 4 och satte oss i den norska delegationens säng och bubblade vidare.  När Anne och hennes rara kusin Beate drar i gång sitt prat är det inte mycket vi i den svenska delegationen förstår. Vi skrattade mycket när vi inte riktigt hängde med alla gånger.

Vi gick ut en sväng på byen som man säger på norsk. Hittade till gamla anrika vackra Hotel Bristol där vi satte oss i baren och beställde varsin Miss Basil som var väldigt god. Bilden ovan ljuger en del. Tycker att båda ser lite väl trötta ut men dom blundar och min Iphone tar som ni vet riktigt usla bilder.

Efter Miss Basil var det dags att tänka på refrängen, vi är ju inga ungdomar längre, och vi gick hem och bäddade ner oss. Vi sov skönt ända till 9.00 på lördagsmorgonen.

Nu har ni fått se hur vi hade det i fredags på våran lilla resa. Bilderna bråkar med mig och jag orkar helt enkelt inte med resten av dagarna just nu när det krånglar.

 Lördagen och söndagen kommer i morgon eventuellt om Gud vill och byxorna håller.

ByeBye

Nu väntar en weekend i den här staden.

FullFartPåEr

Ja, jädrars vilken sprutt det blev på er i går. Har alltså betydligt fler än 12 läsare som nu har aviserat att dom vill fortsätta läsa om mina fredagsresor till Willys, mina slödagar, mina besök hos mamma, Stella och Frallan, mitt eviga gnällande, hur länge jag sover, Gustav, vad vi äter och dricker och såklart Rudolfs alla påhitt.
Kul och framförallt otippat. Och tack för uppmuntran och hejarop. Kommer inte bli något lösenord riktigt än. Ska i ärlighetens namn säga att jag inte vet hur man gör bloggen lösenordsskyddad. Men jag lovar att sätta ut en annons i Bålsta-Brobladet när det är fixat. Skoja!

I morse blev jag väckt utav min lurviga och något intensiva väckarklocka redan klockan 4.30 sen var det omöjligt att somna om. När Rudolf slamrat klart i köket, hackat i sig sina knäckemackor, vispat runt sockret fyra varv i tekoppen och dragit ur sladden ur bilen för att åka till jobbet gick jag upp. Var liksom ingen idé att ligga där och snurra runt.
Har lite pyssel att syssla med idag. Så här ser mitt körschema ut:

• Frissan klockan 10.00, färg och klipp
• Apoteket
• Mamma
• Willys
• Mamma igen
• Fika hos mamma
• Hem för fillunch
• Tvätta
• Packa
• Fixa middag, teriyakilax och ris
• Stryka
• Packa lite mera kanske
• Soffan
• Sängen

Japp! Fullt upp som ni ser. Lika bra att gräva sig ur soffan och göra sig redo för punkt 1.

                                                                        Tokfransar!

SlöSlappOchExtremtLikgiltig

I dag har jag en sådan där riktigt slöochslappdag. Har knappt klivit ur soffan på hela dagen. Kom på för en kvart sedan att jag inte hade borstat tänderna. Snart är det dags för middagsbestyren, gör det enkelt idag med lite köttfärssås och spaghetti.

I går var en bra dag i alla fall nästan. Jag var hos Carlos och vi myste och hade NÖF-tid hela eftermiddagen. Vid 15.30 packade vi in oss i bilen och hämtade Stella.
Carlos älskar när vi åker bil för då får han nämligen sitta i framsätet, som en kung och blicka ut genom fönstret.
Stella vart superglad och hade bråttom hem från förskolan.  Hon satte snabbt på sig mössan bakochfram och sen tyckte hon det räckte med det.
Vi åkte hem till oss där senare resten av familjen anslöt och vi hade en FarsDagsmiddag några dagar för sent. Who care´s?
Inte far i huset i alla fall, han var mest glad att få äta middag och höra Stella prata på i 180. Hon pratar massor! Morfar är fortfarande nummer 1 på topplistan tydligen.

 Lilla gubben ville bara ligga i knät i går.

Vi tuggade lite tuggben också, inte jag förstås jag höll mest i.

 

Stella och jag hade ormtillverkning. Oj, vad länge sedan jag lekte med playdohlera. Luktar precis lika äckligt som för 30 år sedan.

Just ja! En viktig sak till alla min 12 läsare. Jag kommer förmodligen att lösenordsskydda bloggen inom en snar framtid.
Vill ni fortfarande hänga med på mina oerhört intressanta äventyr så behöver ni lösenord och grejer.
Messa, skriv meddelande på facebook eller skriv en kommentar här i bloggen så ordnar jag det till er..kanske om ni är snälla.

SnartMåndagGillaPåDen

Eftersom fredagens inlägg var lite halvgrinigt och deppigt kan jag nu glädja er med att jag ser ljuset i tunneln.
Helgens två första nätter gick geschwint, det var faktiskt relativt lugnt på avdelningen. Något som jag aldrig hade vågat hoppas på. En natt kvar, få se hur den slutar.
Tur att man har så fantastiskt bra arbetskollegor, dag som natt. Saknar dock vissa. Men får hoppas att allt blir bra till slut.

I går sov jag lite halvrisigt på dagen. Gustav hade tråkigt när Rudolf jobbade i garaget så han roade sig mer att "terrorisera" en supertrött matte som inget hellre ville än sova.
Idag sov jag bättre, blev närmare 8 timmar och jag känner att jag kommer orka sista natten plättlätt  innan den välförtjänta långledigheten som infinner sig i morgon.

Fars Dag har vi inte firat idag. Stella har varit sjuk i helgen och jag som ska åka bort kommande helg vill inte på något sätt riskera att bli sjuk. Har sett fram emot den här helgen med bästa vännerna så länge!  Ska bli så kul med en liten flygresa utomlands....haha utomlands, ja det är faktiskt ett annat land vi ska till där dom pratar konstigt. Tur att bästa tolken följer med.

På tisdag blir det  istället ett försenat Fars Dagsfirande här hemma. Egentligen tycker jag, som kärringen mot strömmen, att det inte skulle behövas speciella dagar att fira sina föräldrar på.
Men kul kommer det bli med alla mina hjärtan på middag och mys. Ska hämta Stella på förskolan också på tisdag.

Såklart tänker jag en sådan här upphajpad dag på min egen lilla pappa, har inte varken hunnit eller orkat till Minneslunden och snackat med honom. Rolf var upp till sin pappa i alla fall men jag får ta det någon annan dag.

Världens bästa morfar och pappa!

TjänaBrödfödanIgenDå

Dags för upploppet! Efter två dagars ledighet som mest bestått av att jag sovit eller i alla fall vilat så är det nu dags att jobba tre nätter.
Är ganska opepp på helgens jobb just nu. Jag anar nämligen att den kommer bli extrem jobbig.
Så i dag har jag förberett mig, jag har sovit i stort sett nästan hela dagen faktiskt.
Blev en liten vakenperiod då jag var hos mamma och jag handlade till henne också.  Efteråt blev det fika och småprat. Dagens ämnen var samma som oftast: flyktingar, bidrag, Svarte Pettergänget, glödlampor, duktiga granntanter som ALLTID har sina barn på besök, oätlig mat från hemtjänsten, förstoppning och sen förstås sjukdomar.

Sov tre timmar när jag kom hem, helt slut i skallen som alltid. Lagom när jag vaknade vid 18.00 så hade Rudolf fixat middagen, tackar.
Dagens enda glädjeämne stod Stella för som ringde facetime till mig för en stund sedan.  Hon är mitt lyckopiller alla sekunder på dygnet och hon berättade glatt vad hon hade ätit, gjort på förskolan och att hon sjungit "Jag vill leva".  Sången "Jag vill leva" är ingen mindre än "Ja må du leva" och den gillar hon att sjunga. Fast det låter lite hemskt tycker jag när hon skrålar JAG VILL LEVA!

Nu ska jag krypa ännu längre ner under filten och blunda och samla kraft inför helgens hästpass.
Wish me luck! Själv är jag skeptisk.....

EnRiktigtSkitdag

Gårdagen var som rubriken säger en riktigt skitdag.  Nattens jobb gick bra och jag försökte, när det var lugnt på avdelningen, hålla mig uppdaterad via datorn om det amerikanska presidentvalet som pågick för fullt.
När det framåt morgontimmarna stod klart vart det barkade hän så blev jag mer eller mindre skräckslagen.
Amerikanarna (flertalet utan hjärna tydligen) har alltså valt in en pajas, en homofob, en rasist, en muslimhatare, en sexistisk "karlakarl" med stor käft som gör narr av funktionshindrade. Dessutom kommer han vara den äldsta presidenten genom tiderna när han tillträder i januari med sina 71 år.
Man får väl hoppas att att hinner trilla av pinn innan.

Eftersom vi jobbar med nerdragna persienner på natten så hade jag missat att det tydligen hade snöat något så grönjävligt under natten. Dagpersonalen kom en efter en och berättade att det var i stort sett omöjligt att ta sig fram. Det var avåkningar, trafikolyckor och kaos.
När jag kom ut till bilen så var den täckt med ca 2 decimeter snö, den syntes inte alls. Härligt att stå där i gympaskor och försöka ens komma in i den. Hade lika mycket snö inne i bilen som utanpå innan jag var klar. HATAR!
Bilresan hem tog ca 35 minuter på totalt oplogade vägar. Dessutom är ju folk helt galna som trilskas att åka i mitten av vägbanan. Hur tänker dom då? Jag åker hellre i diket än frontalkrockar.
Folk är dumma i huvudet, speciellt i trafiken. Har jag alltid sagt!

Hemma så somnade jag per omgående och blev väckt klockan 11.00 av att Rudolf stampade in. Han var sjuk och diagnosen löd "risig i kistan" och jag gick in i sovrummet och drog ner rullgardinen både mentalt och i fönstret. Magsjuka? Nu?
Men det visade sig att det inte var någon magsjuka, tror han bara hade ätit något olämpligt eller längtade hem.

Kvällen var trist, låg i soffan och glodde på eftersnack och analyser från USA. Orkade inte se eländet utan gick och la mig 20.00. Vaknade 7.00 i morse, skönt med långsovning.

Är kattvakt till grannens kisse ett par dagar. Hade snö till knäna när jag försökte ta mig in till henne.
Dessutom halkade jag omkull två gånger på isgatan utanför som blev när plogbilen äntligen i natt hade hunnit med våran bortglömda gata.
Det känns i ryggen och jag hoppas det ger sig, räcker med en värkande fot just nu tycker jag.

I dag måste jag handla, vill helst inte ge mig ut men måste. Mamma måste besökas och sen saknas det kattmat och mjölk.

Gustav gillar förresten inte heller snön, han går ut extremt snabbt och kissar sen in igen. Men under den korta stunden han är ute så bildas det stora snöbollar under magen på honom. Han längtar till sommaren han också.

Glömde det viktigaste: Längtar efter mina barnbarn!

VilkenHelg!

Vilket dygn vi har haft Rudolf och jag!  Vi har ätit och druckit så fantastiskt gott. Jerry Williams var helt galet bra och dagens brunch på Berns Asiatiska var nog bland det godaste och fräschaste jag ätit någonsin. Har matkoma fortfarande!

Dessvärre blev det pannkaka med alla bilder jag utlovat. På Griffins Steakhouse var det alldeles för mörkt och Jerry stod inte still en sekund så bilderna blev oskarpa och gryniga.
Men såklart får ni se dom ändå.

När vi var incheckade och klara på Scandic Norra Bantorget så gav vi oss ut direkt. Jag ville visa Rudolfs takterrassen och baren på Scandic Continental. Nu kunde man p.g.a vintervädret givetvis inte gå ut på takterrassen men vi kikade genom fönstret medans vi drack varsin god drink. Hrmmmm, okej då! Det blev varsin god drink till. Min smakade hallonsaft medans Rudolf svepte i sig en guldfiskskål till.

Middagen på Griffins Steakhouse var helt magisk! Vilken personal! Vilken mat! Vilket ställe! Vilken inredning! Vilken toalett! Kan faktiskt inte klaga på något. Jo, det skulle vara ljuset då, var ganska mörkt så vi gamlingar med knappt ledsyn hade svårt att läsa menyn.
Så värt att gå på en restaurang med engagerad och professionell personal. Var verkligen rätt man och kvinna på rätt plats!

På borden så stod tre olika sorters salt i provrör, ovanligt och kul. Rudolf valde "Christian Hellbergs korv med bröd" till förrätt. Två stycken olika, en lamm och en nöt som slank ner ganska så obehindrat. Han tyckte dom var fantastiskt goda och hade lätt kunnat äta ett gäng till.

Min varmrätt var flankstek med torkad tomat, mynta, chili, bearnaisesås och supergoda pommes frites. Rudolf valde någon specialare, parmesanentrecote och den var förstås också väldigt god. Dessutom serverades det tryffelmajonäs till, alltså...tryffelmajonäs finns det något godare? 

Blev en god liten italienare i glasen, Langhe Nebbiolo La Spinetta, ja jädrar!

 Det bidde varsin dessert också, ska de va så ska det va ordentligt! Chokladsundae till mig och apelsinsorbet och mandelkaka till Rudolf. Min dessert skulle jag kunna äta varje dag, var bara mina favoriter såsom salt kolaglass, chokladsås, chokladkaka, hallon. Vad säger man? Världsklass!

I lagom tid till nästa grej vi skulle på så betalade vi, tackade för oss och rullade mätta dom 753 metrarna till..........

 ..till Scalateatern och Jerry Williams

 

I baren på Scalateatern serverades rosévinet i Duralexglas. Gilla på den!

Jerry var som alltid förbaskat bra! Hur orkar han, han är ändå 74 år. I 2,5 timme höll han igång med avbrott för en kort paus. Ni kan tro det blev livat i bänkraderna när I can jive drog i gång.

Här sitter vi på rad 2 och har det bra.

 Efter en skön och relativt snarkfri nattsömn så åt vi en liten mimimal frukost. Vi vill såklart spara plats i magarna eftersom den kommande brunchen krävde sin plats. Under natten hade det kommit snö och det var inte direkt mysigt att trava runt i gamla stan i snöslask och halvstorm. Snorhalt var det dessutom. Vi slank in på ett litet café i en gränd och värmde oss med kaffe och glögg innan vi gick tillbaka och ner mot Berns för dagens höjdpunkt.

 Vet faktiskt inte riktigt hur jag ska beskriva brunchen. Känns tjatigt att överösa allt vi stoppat i oss i helgen med allehanda adjektiv men det här var helt klart GALET GOTT!

Som ni ser så är det oskarpa bilder. Rudolf åt 14 suddiga ostron! Jag åt bara 5. Sushin, sashimin, dumplings, den varma maten, dessertbordet...finner inga ord. En flaska sval Chablis blev det till och Rudolf ville boka bord direkt till nästa söndag igen. Han var så imponerad. Även här måste jag berömma den oerhört kompetenta personalen. Hela tiden på tå, kollar av, fyller på i glasen, frågar om allt är bra m.m.

Med extrem matkoma begav vi oss till Centralen för att försöka ta oss hem bland ersättningsbussar, snökaos och elände. Messade Emilie och frågade om hon hade lust att hämta oss i Hjulsta och det hade hon. Så mycket enklare att bara ta tunnelbanan. Vi fick även skjuts av hela familjen Gomez-Pettersson till Hjulsta när vi åkte i lördags. Tack rara ni! Det var mycket värt!

Och till er som inte varit på Berns Asiatiska har jag bara en sak att säga: Boka bord, ni kommer inte bli besvikna.

Jag kommer med all säkerhet besöka både Griffins och Berns många gånger till.