BarnBarn

I går var Alessia här på förmiddagen när Stella var på ridläger. Vi hade fullt upp och hann inte med en bråkdel av det jag hade tänkt. Dagens första aktivitet var lek med favoriten den magiska sanden. Enda nackdelen med den är att den hamnar överallt mestadels på golvet. Men som tur var så var städpersonalen snabbt igång med dammsugaren. Noggrann var hon också!

Alessia hade önskemål om picknick så vi skivade snabbt ihop en fruktsallad av det som vi hittade i fruktskålen. Jag föreslog att vi skulle sitta bakom huset men Alessia ville sitta på framsidan för hon ville citat: "ha koll på lekstugan" och så blev det. Hon säger så himla mycket roligt! Hon berättade även att "Nu när det är coronatider får man inte gå till simhallen eller till tandläkaren" Hon snappar upp mycket.
Det är så lite så behövs för att roa en treåring, en enkel picknick tre meter från huset, hämta posten i brevlådan, leka i lekstugan, vattna blommorna och dammsuga. Älskade barn ❤
Tanken var att vi skulle hinna med en sväng till affären och sedan leka i lekparken men det hanns inte med.

Roligast var ändå när vi spelade fotboll. Varje gång det blev mål så la hon sig ner på rygg med armarna sträckta över huvudet och jublade...JAAAAAAAA! Varför gör du så undrade jag. "Man gör så när man spelar fotboll, det har jag sett på TV" Sen spelade det tydligen ingen roll i vilket mål bollen hamnade. Kom och tänka på filmen Tillsammans där det spelades fotboll på tomten och skådisen Gustaf Hammarsten blev så glad och jublade åt varenda mål, även dom som motståndarlaget gjorde. "Men det var ju snyggt!" var hans kommentar.

Vi har badat också. Två vilddjur som inte är det minsta rädda för vatten. Alessia vill inte ha "blubblorna" på medans Stella gärna vill bubbla medans hon dyker och simmar fram och tillbaka. 

Man tar ju inte direkt simborgarmärket i ett litet spabad. 

Nu tar vi helg en ledig sådan till på köpet. Känns skönt! Har ingenting planerat blir väl till att sparka sig trött i någon soffa eller så. 

Ha det gott!

Min rosa signatur har rymt......

LiteGrannOmLiteGrann

Jippie, dags att skriva av sig lite. Vet inte riktigt vad jag ska svamla över idag var ju åtskilliga dagar sen sist.
Jag har i alla fall börjat räknat ner tills det är dags att säga Tack och hej till mitt nuvarande jobb inom hemtjänsten. Känns tvetydigt, vill för allt i världen inte mista mina nuvarande helt underbara kollegor men det är väl det enda som är positivt med jobbet, kollegorna. Resten? Katastrofalt! Har väl aldrig varit på ett ställe som är så oorganiserat, rörigt, utnyttjande av ordinarie personal, märkligt, stökigt och med massor med hittepåtjänster.
Vem som helst kan bli vikarie, bara han eller hon är trevlig och har två händer verkar det som. Vilka stjärnor jag jobbat med, trötta är dom också. Tror jag det eftersom dom flesta av timmisarna oftast har andra jobb varav ett ordinarie och sedan flera timanställningar och jobbar 200 % minst. Är väl toppen i Coronatider att springa runt i flera kommuner.
Men att jobba 15 nätter av 19 är inte okej anser jag. Då skulle jag också vara trött. Vad är det för jäkla stil?  Funkar kanske om man jobbar med något annat än människor, levande, gamla, sköra människor dessutom. Vi kör dessutom bil och bör väl då vara någorlunda utvilade och fräscha?

Gick hem med en klump i magen härom morgonen när jag såg hur en person låg i sin säng. Hur kan man lämna en människa så på kvällen? För mig helt obegripligt och jag tänker att snart är det min tur att ligga så där i fall jag (gud förbjude) skulle behöva hemtjänst.
Det slarvas med allt! Bäddningar, sätta inkontinensskydden rätt, slarvigt, "glömmer" saker, viktiga saker såsom matlådor, medicin, signeringar och gud vet allt.
Man blir ju för fan gråtfärdig när jag ibland ser hur det hos våra boende vi hjälper.  Vi jobbar med människor!
Varför säger ni inte till då, undrar ni säkert nu...Vi gör det! Och som vanligt vill jag säga att självklart finns det massor med guldkorn i personalstaben, ordinarie och vikarier, det här gäller mestadels några vikarier och kanske några ordinarie (känner inte till alla) som inte riktig enligt mig håller måttet. Jag beundrar alla mina kollegor som orkar med jobbet, ni är mer än fantastiska och borde få applåder, hurrarop och tredubbla löner...minst. Kommer sakna er alla ❤

Sådärja! Nu känns det bättre, skulle i och för sig vilja skriva lite om hur stället drivs men njaaa väntar lite med det tills jag slutat.

Annars så har jag hunnit med en del när jag varit ledig. Restaurangbesök till exempel. Var i stan med Erika och hade trevligt. Vi brukar försöka ha lite NÖF-tid så fort vi bara kan. För er som inte kan eran Torsk på Tallinn så betyder NÖF-tid N-ärhet, Ö-mhet. F-ritid.
När favorititalienaren Un Poco hade fullbokat blev det en annan italiensk restaurang Tre Santi på söder, trevlig och gott där med.
Hade lite tid att slå ihjäl så vi började sedvanligt på bästa Scandic Continentals takbar där Erika förevigade sin vackra mor. Hittade ytterligare en bar högt upp på 27 våningen i gamla Skrapan. Utsikten var magisk i alla väderstreck.

Carlos och jag har promenerat men som ni ser var det mest bensprattel

 

Bytte ut min sängkamrat till en fisande och snarkande liten fralla istället

 för en fisande och snarkande stor make. Han ser lite lätt skeptisk ut ❤

 

Mera NÖF-tid på f.d vackra Wenngarn. Räkmacka och mycket folk som distansfikade tämligen halvtaskigt. Dock inte vi, som kan det där.

❤❤❤❤❤

Igår var en rolig dag. Alessia var hos mig ett par timmar eftersom Stella var på ridläger och behövde båda sin föräldrar där. Vi hann med mycket och i morgon kommer hon tillbaka som tur är. Hon är så himla lik Emilie både i sättet och utseende, min fina lilla tjej som snart blir storasyster.

Blev en del bilder här med.

 Kameran är från 1987 och av mycket bra kvalité. Hennes mor lekte ofta med den som här på Erikas dopdag i november -87. Håller än, fyra barn senare.

Blev en halvspontan utemiddag i Sigtuna i går. Ingrid, jag och vår chaufför Rolf besökte Valvet på Stora Gatan. Min mat var jättegod men personalen var förvirrad och ganska osäker. Lite mycket missar som vi fick påpeka men som vi såklart skrattade åt. "Första-dan-på-jobbet?" Först fungerade inte pennan när servitören skulle anteckna vad vid beställde, tre pennor senare så gick det bättre. Rolf beställde en entrecote medium-rare som visade sig vara rare med råge. Men hellre det än well done och han åt upp den ändå. Han var ju hungrig stackarn.
Roligast var ändå när den förvirrade/osäkra servitören efter ha antecknat vår beställning frågade om vi ville ha förrätten före varmrätten...haha. Vi svarade ja på den frågan utan livlina, kunde i och för sig ringt en vän...men hos satt ju bredvid ❤

Den här lilla saknade kissen skulle fyllt 15 år den här veckan. Vi tror igår men svårt att veta eftersom han var en utslängd hittekatt. Längtar så efter en katt, men ingen kommer kunna ta Gustavs plats. Min plan är att försöka "sno"/låna en. Grannen har så fina katter som brukar hälsa på här, jag har laddat med kattgodis och kattmat så jag tror att en utav dom snart vill flytta in, kanske på deltid. Han gillar i alla fall tonfisk och kattgodis. 

 Slut på det roliga! Återkommer när det finns något skoj att inhalera, menar ventilera såklart.

TrötthetMatOchSedvanligtSvammel

Dags att väcka denna sovande trötta blogg. Eller kallar den faktiskt för min dagbok för det är precis vad den är. En dagbok som är toppen när det är något vi undrar över. Som härom veckan när Rudolf och jag pratade om vilket år vi var i/på? Parga. Vi var oense som vanligt. Då var det lätt som en plätt att gå tillbaka och leta. Jag vann såklart med 2012!
Orken tryter när det gäller skrivandet härinne,  tycker jag svamlar om samma saker hela tiden. Jag har en tanke om att det kanske skulle vara var kul främst för mina avkommor att gå tillbaka och läsa i framtiden när blogginnehavaren ligger med näsan i vädret. Men det är högst oklart.

Nu ska jag berätta vad som hänt sen sist. Jag har gjort mina första stapplande nätter sen semestern. Fem bra nätter med lagom att göra fast jag kände mig som en riktig nybörjare. Nu har jag mitt inne i en sexdagars ledighet, superskönt!
Känner mig inte helt hundra, biverkningarna av mina mediciner har gett mig en kraftig yrsel. Det är skitläskigt! Klarade inte ens av att ligga i hammocken i går det snurrade hela tiden, kändes som jag skulle ramla ur.

Jag har äntligen efter 17 långa dagar fått träffa dessa två. 17 dagar är länge och det har varit tungt. En snabbtur till Sigtuna för lite god glass hann vi med innan vädret gjorde ett snabbt omslag och det blev jättekallt i ett nafs.

I onsdags tog storebror med sig lillasyster d.v.s jag på en liten tur. Inte alls många meter att åka eftersom vi bor i samma by som fina Bro Hof Golfklubb. Eller Golf Club för att vara exakt.

Owe bjussade på lunch som tack för all hjälp när han plötsligt för någon månad sedan helt utan förvarning drabbades av en massiv hjärtinfarkt. Det blev några oroliga dygn innan han till slut piggade på sig men fy vilken tankeställare jag fick. Vad fort livet kan ändras. Nu mår han bra som tur är.
Jag beställde en caesarsallad och Owe en fiskwallenbergare med såklart ett glas mjölk till. Alla andra gäster på den fina uteterrassen hade garanterat inte mjölk i sina glas. Killen som serverade oss frågade två gånger...eehhh mjölk?  Ja, precis! Muuuuuuu!
Där är vi lika, jag älskar mjölk jag med. Julborden hemma hos oss är det två som dricker mjölk och resten julmust eller öl. Fast Alessia verkar gå i samma mjölkspår som oss, hon gillar det också.

Trots att jag bott i Bro hela mitt liv har jag aldrig besökt slottet. Numera heter det Bro Hof men förut på min tid hette det Brogård.

Vi tassade sedan med mätta magar runt lite på slottet. Var väldigt fint och lite annorlunda med en älg i väggen.

I fredags var det dags för Ingrid att få sin 57, 58 och 59-årspresent. Jag ligger lite efter på den fronten eftersom dom senaste somrarna har haft sina dikeskörningar som t.ex diverse krämpor, tråkigheter och sorg. Men nu var vi laddade!
Vi började med bubbel på Scandic Continentals fina takbar, älskar den. Trodde att det skulle vara fullsmackat med folk en fredag men icke, hur lugnt som helst.

 18.30 hade vi bokat bord på Miss Voon på Sturegatan. Ett ställe som vi länge pratat om att dit måste vi gå. Vi ångrar oss inte en sekund, herregud vad gott det var. Vi åt en sjurätters avsmakningsmeny Omakase som smakade fantastisk från första till sista tuggan. Ett trevligt litet vitt vintagevin från 2005 satt som en smäck. "Bra val" tyckte servitören glatt.

Kan säga så här, att det här var en matupplevelse i världsklass. Orkar inte beskriva bilderna vad det var vi åt men gott var det.
På vägen mot Centralen slank vi in på en folktom bar på Kungsgatan, Ingrid bjussade på Aperol Spritz medans vi fortsatte att berömma den nyss svalda maten...Dit vill jag gå igen! Rekommenderas starkt!

Nu bråkar min gamla dator så mycket att jag ger upp!

HjärtanRestaurangIgenBästaKollegorna

Godkväll!
Har precis suttit på span utomhus i hopp om att få se två mindre flygplan göra ett hjärta på himlen. I morse när jag gick ut så var det ett stort hjärta precis över oss, så häftigt. Som en liten hälsning från himlen ❤ Tidigare för någon vecka sedan gjorde samma piloter en smiley över Bålsta.
Såg på facebook nyss att det skulle göras ett nytt försök i kväll med ett nytt hjärta. Men här över oss åkte planen bara förbi, vi hade nog lite för mycket moln tror jag.

Hade såklart kontakt med sambandscentralen i Bålsta (läs:Anne) och jag fick rapport om när planen var på väg mot oss och nyligen messade jag tillbaka till henne att dom på väg tillbaka. Dom flög väldigt lågt över oss nu på tillbakavägen. Ett hjärta över Bålsta eller möjligtvis Krägga gjordes men Anne fick en liten sämre bild utav det, det var för långt bort från henne.

Nu släpper vi jakten på flygplanen och går över till något annat viktigt. Min bror, ni vet Owe kom förra veckan med en försenad födelsedagspresent till mig. Ingenting han köpt eller så utan något han "hittat" i Tyskland. Fint ska det va! Tysk,  troligtvis snodd vägskylt.

Han hade dessutom tagit fram plåtsaxen och klippt sönder gåvan så det blev som ett jättepussel. Jag som är van vid knoppussel eller max 12-bitars ledsnade på 10 röda. Men Rudolf kämpade på...tog honom ynka 1 timme och 10 minuter innan det var klart. Bra jobbat! Nu har han klistrat upp skylten på en träskiva som sedan ska sättas upp på någon lämplig plats tillsammans med ytterligare en 60-skylt, en svensk som jag fick av några andra mycket goda vänner. Skriver inte namnen här om utifall skylten mot förmodan skulle vara stulen. Men det är den såklart inte. Skoja bara!

I tisdags var det dags för ytterligare en födelsedagspresent från lilla Ingrid. Vi tog oss med pendeltåg och smidig ersättningsbuss till Sundbyberg. Först gick vi och hälsade på Ingrids fina barnbarn och hans lika fina föräldrar som bor i Sumpan. Fick trevlig husesyn (vilken lägenhet!) gott kaffe och goda men onyttiga bullar.

Vi tackade efter en stund för oss och travade vidare till den lokala Ica-butiken. Nu skulle vi inte handla vare sig något matnyttigt eller onödigt utan vi skulle...dricka vin! Dom har en vinbar där...fatta?! På Ica? Jädrar vilket trevligt initiativ.

 Ingrid beställer av en gissningsvis tämligen ovan sommarvikarie med lite mindre koll. 

 Men har ni sett så trevligt och gott! Vi hoppade rödvinet eftersom sommarpojken ursäktade sig att

det dessvärre bara fanns kylskåpskalla rödviner. Prosecco gick lika bra om inte ännu bättre.

Klockan 17.00 var vårt bord på Paul Taylor bokat och jag började som oftast med ett besök på toaletten. Kan inte annat än beundra denna toalettpappersinstallation.
Här tar väl i alla fall aldrig toapappret slut?
I alla fall inte om någon fyller på. Tycker det var supersmart och roligt speciellt i dessa Coronatider. Ingen glömmer väl hysterin i våras om den stundande toapapperskrisen. Den krisen kom aldrig.....

Maten! Men dra mig baklänges så gott, fräscht och med rena smaker! Jag har aldrig ätit mat som smakat så mycket.
Vi valde olika rätter Ingrid och jag förutom desserten som ingen kunde motstå. Min förrätt var en caprese där tomaterna smakade himmelskt. Ett passande vitt vin från Portugal gjord på en druva jag redan glömt var jättegott till. Tror den började på A...bra början.

Till varmrätt blev det regnbåge al plancha med rökt gräddfil, grillad zucchini med beamajonäs och tre små skålar med tillbehör till oss båda. Dog lite, så gott var det. Här blev det ett nytt glas med ett annat förbaskat gott vin till. Kan druvan börjat på B?

Men det här då! Pavlova, citron, jordgubbar och....trumvirvel LAKRITSMARÄNG!

Satt som en smäck och vi rullade hemåt med magar som var mätta. Men så där bra och lagom mätta när man äter sån här bra mat. Inga tunga grejer utan bara bra grejer.

paultaylorlanthandel.se

Länkar till plejset så kan ni kika själva och läsa om restaurangens filosofi. Och Ingrid, återigen tusen tack för denna fantastiska dag. Du är underbar ❤

Japp, det var väl allt so far. I morgon återgår jag till jobbet efter dryga fem veckors ledighet. Känns väl ganska bra, är lite orolig för min hälsa men vid dagens besök hos den mycket trevliga sjuksköterskan så fick jag i alla fall klartecken att jobba. Längtar efter mina jobbarkompisar!

På tal om jobbarkompisar. I går kom min rara kollega Alexandra på oväntat men så roligt besök. Med sig hade hon det här. Blomma, bubbel och ett presentkort på pinsamt mycket pengar på Mall of Scandinavia.  Men snälla rara gullefisar, hur ska jag kunna tacka er? Kommer sakna er varenda natt och hoppas verkligen att vi inte tappar kontakten med varandra. Jag tycker så mycket om er alla ❤ det hoppas jag ni har förstått. Bästa nattgänget!

TACK!

❤❤❤