LiteGrannOmLiteGrann

Jippie, dags att skriva av sig lite. Vet inte riktigt vad jag ska svamla över idag var ju åtskilliga dagar sen sist.
Jag har i alla fall börjat räknat ner tills det är dags att säga Tack och hej till mitt nuvarande jobb inom hemtjänsten. Känns tvetydigt, vill för allt i världen inte mista mina nuvarande helt underbara kollegor men det är väl det enda som är positivt med jobbet, kollegorna. Resten? Katastrofalt! Har väl aldrig varit på ett ställe som är så oorganiserat, rörigt, utnyttjande av ordinarie personal, märkligt, stökigt och med massor med hittepåtjänster.
Vem som helst kan bli vikarie, bara han eller hon är trevlig och har två händer verkar det som. Vilka stjärnor jag jobbat med, trötta är dom också. Tror jag det eftersom dom flesta av timmisarna oftast har andra jobb varav ett ordinarie och sedan flera timanställningar och jobbar 200 % minst. Är väl toppen i Coronatider att springa runt i flera kommuner.
Men att jobba 15 nätter av 19 är inte okej anser jag. Då skulle jag också vara trött. Vad är det för jäkla stil?  Funkar kanske om man jobbar med något annat än människor, levande, gamla, sköra människor dessutom. Vi kör dessutom bil och bör väl då vara någorlunda utvilade och fräscha?

Gick hem med en klump i magen härom morgonen när jag såg hur en person låg i sin säng. Hur kan man lämna en människa så på kvällen? För mig helt obegripligt och jag tänker att snart är det min tur att ligga så där i fall jag (gud förbjude) skulle behöva hemtjänst.
Det slarvas med allt! Bäddningar, sätta inkontinensskydden rätt, slarvigt, "glömmer" saker, viktiga saker såsom matlådor, medicin, signeringar och gud vet allt.
Man blir ju för fan gråtfärdig när jag ibland ser hur det hos våra boende vi hjälper.  Vi jobbar med människor!
Varför säger ni inte till då, undrar ni säkert nu...Vi gör det! Och som vanligt vill jag säga att självklart finns det massor med guldkorn i personalstaben, ordinarie och vikarier, det här gäller mestadels några vikarier och kanske några ordinarie (känner inte till alla) som inte riktig enligt mig håller måttet. Jag beundrar alla mina kollegor som orkar med jobbet, ni är mer än fantastiska och borde få applåder, hurrarop och tredubbla löner...minst. Kommer sakna er alla ❤

Sådärja! Nu känns det bättre, skulle i och för sig vilja skriva lite om hur stället drivs men njaaa väntar lite med det tills jag slutat.

Annars så har jag hunnit med en del när jag varit ledig. Restaurangbesök till exempel. Var i stan med Erika och hade trevligt. Vi brukar försöka ha lite NÖF-tid så fort vi bara kan. För er som inte kan eran Torsk på Tallinn så betyder NÖF-tid N-ärhet, Ö-mhet. F-ritid.
När favorititalienaren Un Poco hade fullbokat blev det en annan italiensk restaurang Tre Santi på söder, trevlig och gott där med.
Hade lite tid att slå ihjäl så vi började sedvanligt på bästa Scandic Continentals takbar där Erika förevigade sin vackra mor. Hittade ytterligare en bar högt upp på 27 våningen i gamla Skrapan. Utsikten var magisk i alla väderstreck.

Carlos och jag har promenerat men som ni ser var det mest bensprattel

 

Bytte ut min sängkamrat till en fisande och snarkande liten fralla istället

 för en fisande och snarkande stor make. Han ser lite lätt skeptisk ut ❤

 

Mera NÖF-tid på f.d vackra Wenngarn. Räkmacka och mycket folk som distansfikade tämligen halvtaskigt. Dock inte vi, som kan det där.

❤❤❤❤❤

Igår var en rolig dag. Alessia var hos mig ett par timmar eftersom Stella var på ridläger och behövde båda sin föräldrar där. Vi hann med mycket och i morgon kommer hon tillbaka som tur är. Hon är så himla lik Emilie både i sättet och utseende, min fina lilla tjej som snart blir storasyster.

Blev en del bilder här med.

 Kameran är från 1987 och av mycket bra kvalité. Hennes mor lekte ofta med den som här på Erikas dopdag i november -87. Håller än, fyra barn senare.

Blev en halvspontan utemiddag i Sigtuna i går. Ingrid, jag och vår chaufför Rolf besökte Valvet på Stora Gatan. Min mat var jättegod men personalen var förvirrad och ganska osäker. Lite mycket missar som vi fick påpeka men som vi såklart skrattade åt. "Första-dan-på-jobbet?" Först fungerade inte pennan när servitören skulle anteckna vad vid beställde, tre pennor senare så gick det bättre. Rolf beställde en entrecote medium-rare som visade sig vara rare med råge. Men hellre det än well done och han åt upp den ändå. Han var ju hungrig stackarn.
Roligast var ändå när den förvirrade/osäkra servitören efter ha antecknat vår beställning frågade om vi ville ha förrätten före varmrätten...haha. Vi svarade ja på den frågan utan livlina, kunde i och för sig ringt en vän...men hos satt ju bredvid ❤

Den här lilla saknade kissen skulle fyllt 15 år den här veckan. Vi tror igår men svårt att veta eftersom han var en utslängd hittekatt. Längtar så efter en katt, men ingen kommer kunna ta Gustavs plats. Min plan är att försöka "sno"/låna en. Grannen har så fina katter som brukar hälsa på här, jag har laddat med kattgodis och kattmat så jag tror att en utav dom snart vill flytta in, kanske på deltid. Han gillar i alla fall tonfisk och kattgodis. 

 Slut på det roliga! Återkommer när det finns något skoj att inhalera, menar ventilera såklart.