InteEnDroppeRegnSåLångtÖgatKanNå

 Den här söta killen hade jag som bordsherre igår på vår balkongmiddag.

Erika kom och lagade en supergod gazpacho till oss. Varför äter man inte det oftare? Speciellt nu när det är så varmt. Snabblagat, enkelt, billigt, nyttigt, mättande och otroligt gott! Vi rotade runt lite i gömmorna och hittade en öppnad flaska rosé i kylen. Carlos var lite sugen han också som ni ser.

Annars håller vi oss mest i stillhet inomhus. Carlos ligger pladask på golvet framför den roterande fläkten.

Vid dagens korta lunchpromenad i skogen bakom huset la han sig i skuggan och vilade. Är orolig för honom. Såg på Nyhetsmorgon i morse och det handlade bl.a om värmeslag och överhettning av hundar. En veterinär förklarade tecken, hur man ska agera, tips och det värsta var att det kan gå väldigt fort när det väl har börjat. Hjärnan stänger liksom av och symtomen på värmeslag är bl.a förvirring, dreglande, flåsande, flämtande, stirrighet, vinglighet, kräkningar, diarrer, orkeslöshet, m.m. Avkylning i badkar med svalt vatten (inte iskallt, det försämrar avkylningen),  blöta handdukar på huvudet och i ljumskarna. Veterinär skall alltid kontaktas också förstås. Man ska ej heller gå promenader på dagen, bara korta, korta helst i skuggan. Tidiga morgonpromenader och sena kvällspromenader är ett måste. Precis så gör Carlos och jag, men i går kväll var han helt slut trots det "bara" var 24 grader vid 22.00.
Trubbnosarna har det värst, dom får mycket lättare värmeslag och det sker även vid lägre temperaturer och mindre ansträngning. Därav min orolighet!

 Träffade den här lilla sötnosen i går när vi var ute. Ser ut som en leksakshund tycker jag.

Fantastiskt söt men Carlos var måttligt intresserad, han tyckte nog han var jobbig med sitt gläfsande hela tiden. Kiwi var namnet och han var 11 veckor och en blandning mellan toypudel och malteser

Jag blev lite kär ❤

Mormors lilla ❤❤❤

 

StängAvSolenEttSnäppTack!

Denna extrema hetta som har hållit Sverige i ett stadigt grepp de senaste veckorna börjar faktiskt bli lite väl tjatig nu. Man orkar ju ingenting! Orkade i och för sig inget tidigare heller. Tycker synd om alla djur, gamlingar och alla andra som inte gillar värme. Vi svenskar har en benägenhet för att gnälla men nu tycker jag det är befogat.

Men min lilla mor på snart 90 år hon tycker att jag och personalen där hon bor gnäller. Hon fryser fast hon har över 30 grader i lägenheten och vägrar att ha fläkten i gång. Det blåser så kallt då.

I fredagskväll tog vi oss en spontanare till Wenngarns Bageri och Café, mitt favoritställe (är ju inte mycket kvar av Wenngarn numera) Det vankades grillbuffé i kombination av underhålling, livemusik att bandet Stens Änglar. 

Mycket trevligt att umgås med vettiga, trevliga, fina vänner en varm sommarkväll. Maten smakade väldigt bra och bandet spelade gamla covers i alla möjliga genrer...t.o.m schlager! Jippie!

Ser redan fram emot nästa gång, då har Catta och jag bestämt att pojkarna ska köra. Dom hade nämligen en Sangriabar som såg väldigt trevlig ut men kranvatten smakar väl kanske bäst i värmen...?!

Primadonnan redo för en tur i morfars båt.  Fina solglasögon du har, sa jag. "Mormor, det är inga solglasögon, det är glasögon!" Okej, tack då vet jag!
Alessia, Carlos och jag höll oss hemma. Jag har ju som ni vet sedan länge rött kort på båten, vilket gör mig ingenting. Sen är det för trångt att åka allihopa också, det är ingen Finlandsbåt direkt.
När vi åker själva Rudolf och jag är jag livrädd att vi ska bli skeppsbrutna, explodera, gå på grund, få motorhaveri, eller drunkna och andra hemskheter så då är ett rött kort en befrielse. Jag håller mig på land, punkt!
Sen blir jag lätt rastlös också, har svårt att koppla av när vi har gjort det vi ska på båten d.v.s badat, ätit och fikat. Jahapp, sen då? Rudolf går in och lägger sig och kan sova i timmar och där sitter jag och glor i hettan och konstaterar att både matsäcken och batteriet i iPhonen är slut.

Erika kom och muntrade upp mig en deppig dag

Gustav är en matt katt i värmen. Han håller sig helst under rabarberbusken eller inomhus. Försöker få honom att dricka så mycket det bara går. Äta är han duktigare på som tur är. Han blev så glad i söndags när Ingrid och Micke kom och hälsade på och hade som alltid godis med till honom.

Har ensam vårdnad av den här killen några dagar då hans familj semestrar på Västkusten. Tror han tycker det är ganska skönt med stillheten, tystnaden och total uppmärksamhet. Vi myser, försöker andas i hettan och går stillsamma promenader tidigt på morgonen och sent på kvällen.

I går åkte vi ner till Lejondal så han fick svalka sig lite i hundbadet.  Kvällen innan badade han i Lillsjön, tror det blir Lillsjön ikväll med.

Tänk att jag bor så nära denna vackra plats, Lejondalssjön. 

 

Hur ska vi orka med mera värme? Lagom är bäst, ser gärna att det dras ner 6-7 grader. Då blir jag och säkert många flera glada och nöjda i lilla landet lagom.

TvåDårarIDårhusetRum13

Hej i sommarhettan!
En vecka sen jag öppnade locket på den här datorn. Min absoluta lilla favoritpryl är numera inte alls så rolig. Har ingen som helst inspiration men vill ändå slänga in ett inlägg då och då eftersom det är min dagbok.
Älskar att kunna gå tillbaka bland inläggen och titta på bilder, vad vi gjort, var vi varit, hur fort barnbarnen växer och sånt.

Vi var iväg till Vadstena över helgen, bokade redan i februari biljetter till GES-konserten på Vadstena Slott. Såg dom förra året i Borgholms Slottsruin med då var jag så dålig i nacken så det blev en jobbig kväll för mig.
Därför ville jag göra ett nytt försök när jag i februari i alla fall trodde att jag skulle må bättre än förra gången. Blev inte så men trots det hade jag en hyfsad bra vistelse i dårhuset.

Vi bodde nämligen i ett f.d dårhus, som det hette på 1800-talet. Dahlströmska Gården är ett fantastiskt Bed&Breakfast mitt i Vadstena. Var liksom som att bo på ett museum i det mycket varsamt och fint renoverade huset fanns det tydliga spår av att här hade det suttit sinnesslöa människor inspärrade. Det första jag lade märke till var alla dessa galler som fanns kvar på alla fönster. Och även den snillrika konstruktionen som gjorde att man kunde låsa fönsterna också, det var Rudolf imponerad av.

Vårt hus där vi var inkvarterade på andra våningen låg som alla andra byggnader på det f.d sjukhusområdet. Galet spännande att vandra omkring i korridorerna, rastgårdarna och matsalen. Fatta hur mycket som har hänt där!? Rudolf var inte riktigt lika exalterad som jag kan tilläggas.
I matsalen där dom intagna åt sina måltider åt även vi frukosten och det efterlängtade morgonkaffet serverades i autentiska vita plåtmuggar. Väggarna var prydda med bl.a journalanteckningar, vad det serverades för mat och lite patientkonst.
Just i vårt hus togs det emot manliga dårar mellan 1836-1958 "wansinniga personer af det mera bildande folkklasserna"

Vackra gamla trägolv som knarrade, här har många oroliga själar tassat runt 

Kakelugnar i varje rum

Man fick inte vara bred om arslet eller speciellt bredaxlad för att besöka toaletten i vårt rum. Utrymmet var mycket mindre än en ordinär bajamaja och jag gjorde förstås mina behov med öppen dörr.

 Lördagens konsert var som alltid när det gäller GES jättebra! Medelåldern på publiken var väl typ 50 plus. Minus för alla dessa, förlåt ordvalet, fulla kärringar i grupp som var lite väl överförfriskade. Höll på att få frispel på ett gäng på tre stycken fylltrattar precis framför oss, men som tur var försvann dom efter cirka en timme. Tror dom blev tillsagda att lämna området faktiskt. Dom stod och åmade sig och skrek på "Orup" hela tiden, pinsamma dårar. Vem vet dom kanske var på rymmen från dårhuset?

Ganska nöjd med dessa bilder på slottet och det spegelblanka vattnet runt om.

❤ iPhone 7 ❤ det är grejer det!

Innan det var dags för Sveriges i särklass äldsta boyband att göra entré så underhöll Eric Gadd en halvtimme med sina bästa låtar.
Det var galet varmt, 27 grader hela kvällen och jag lämnade för säkerhets skull alla mina tre!? nerpackade tröjor på rummet.
Konserten avslutades förstås med "När vi gräver guld i USA" och det blev en allsång som hette duga, den kan väl alla?

På söndagen åkte vi hemåt så fort vi svalt frukosten. Vi stannade till vid Göta Kanal, närmare bestämt vid Borenshult en slusstrappa på jag tror fem slussar. Vi har en förkärlek till dessa slussar (bara jag slipper deltaga aktivt såklart) kul att titta på när andra blir osams, gapar, skriker, stressar, båten far fram och åter och klantar till sig.
Rudolf fick hugga in och hjälpa till med en segelbåt med tre äldre herrar i filttofflor ombord. Ja, herregud undrar hur det gick med dom i fortsättningen.

Det var skönt att komma hem till Gustav igen, han blev så glad ❤❤❤

Visste ni förresten att Vadstena fortfarande kallas "Dårarnas stad"? Och att infödda Vadstenabor säger Vasstena medans vi turister uttalar som det stavas...Vadstena.

KämparPå

Så har några dagar i livet passerat igen. Varma, soliga lata dagar där jag faktiskt inte ägnat mig åt mycket mera än att vila.
Jag är glad att jag har en familj och vänner som gör sitt bästa för att jag ska må bra.

Jag älskar vårat uterum och ligger mycket i soffan med Gustav på magen.

Rudolf förser mig med ett jämnt flöde av mat och dryck. Gillar vår nya grill. Lite oense om vad den liknar...ekollon, kinderägg, handgranat eller julgranskula? Fin är den i vilket fall som helst och maten smakar gott som tillagas där i. Tur att jag har Rudolf. Tredje sommaren han "tar hand" om sin klena fru. Han gör nämligen allt här hemma medans jag inte gör ett dugg förutom när Stella, Alessia eller Carlos kommer, då leker jag med dom såklart men blir förstås väldigt trött.

I lördags kom mina små älsklingar och förgyllde tillvaron. Älskar när dom är hos oss ❤ allt blir så mycket roligare.

Vi grillade korv till lunch och småfisarna var nöjda att sitta vid sin egna lilla uteservering.

Carlos är beredd....Alessia brukar alltid "tappa" eller bjuda honom på något gott.

På kvällen blev det ca 5 km promenad på bryggorna där vi har båten. Dags för den årliga båtvakten.
Förra året hade vi en alldeles för liten matsäck med oss så i år hade vi gjort en rejälare.

Tyckte synd om Rudolf. Redan vid 23-tiden kämpade han mot tröttheten och höll på att gäspa käken ur led. Jag hade mer problem med all mygg, hjälp vad envisa dom var.

I söndags ringde Stella och villa sova hos oss. Klart hon får det. Hon kom på eftermiddagen och vi överraskade henne med ett litet tält. Älskar att se hennes glada, glittriga ögon när Rudolf och Owe monterade det. På fem minuter hade hon fixat mysfaktorn i tältet, tror Ernst och övriga inredare lätt har fått sig en svår konkurrent. Dynor, kuddar, filtar, uteleksaker, fotboll, en spegel, böcker, penna, papper och lite andra oumbärliga saker man behöver i ett tält.
Just filtarna var nog inte direkt nödvändiga eftersom det var galet varmt i det lilla tältet.

Vi lekte i tältet hela dagen. På kvällen låg vi på varsin dyna och tittade på film på Ipaden och vi hade det riktigt mysig med lite chips som tilltugg.

I går hade vi fullt upp! Stella började med sovmorgon likt en tonåring till 9.00 medans jag vaknade 4.00. Vi fixade frukost som vi tog med oss ut i tältet. Stella var så lycklig att få äta frukost i tältet även fast jag satt/halvlåg högst obekvämt. Den glädje i blicken i när jag föreslog frukost i tältet...obetalbar! "Det är våran hemlis mormor, säg inget till pappa!"

Vidare hade vi planer att vi skulle städa lekstugan, handla pysselgrejer, leka, äta rullsmörgås, gå till lekparken, vattna och lite till.

Storstädningen av lekstugan gick galant. Stella gjorde i stort sett allt själv. Sorterade grejer, kastade det som var trasigt, dammade, tvättade fönster, sopade och moppade golvet. 

"Jag är så bra på det här mormor" sa hon nöjt. Klart du är älskade vän, svarade jag.

En utav mina allra bästa vänner

❤

Vi har så roligt tillsammans

❤