MrKoriander

Fredag och helg på ingång. En helg som jag kommer jobba och sova, ganska trist. Jag har aldrig haft problem med att jobba helg men som läget och stämningen är nu på jobbet känns allt så oinspirerande och tråkigt.
Tur att bästa Anne också jobbar hela helgen då kanske jag har en liten chans till en snabbis med trevligt småprat och umgänge med henne om hon har tid. Men oftast har hon fullt upp ute i kommunen med massa besök.

Hoppas att jag trots att jag går i idé hela helgen hinner träffa mina barnbarn någon liten gång i alla fall.
I går kväll blev längtan för stor så jag slängde i väg ett sms till Emilie och frågade snällt om jag fick komma och leka med Stella en liten stund. Klart jag fick det och snabbade mig att äta middag innan jag for i väg.
Stella blev jätteglad, Carlos också. Vi läste Babblarna och lekte med Alice. Denna lilla hårlösa favoritdocka som hon har fullt sjå med. Hon bäddar, matar, lagar mat, pratar, nattar, klär av, ger välling och pussar på henne. Fantastiskt roligt att se henne som dockmamma.

Lilla underbara Stella som säger att hon är mormors tjej, oj vad det värmer i hjärtat ❤❤❤❤❤

Eftersom Rudolf skulle komma hem lite senare så fick Gustav vara stand-in. Han fick räkor och jag åt en superfantastisk Fried Rice med just räkor. Plättlätt att göra och endast 9 smartpoints.

Han brukar inte gilla dessa räkor i lake (inte jag heller för den delen, jag hade inga andra) men den här gången smaskade han friskt i sig.

Koriander! Delar Sverige i två delar, personligen älskar jag den och smaken av denna satt kvar länge i munnen. Mer koriander åt folket!

Vad hittas på idag då? Först lite vardagliga sysslor bädda, duscha, fixa och stöka lite. Tog förrresten årets första fästing på Gustav nyss, blää.

Måste alltså idag ta mig till Apoteket och köpa världsbästa fästinghalsbandet till honom. Dessa vidriga kryp som ingen är särskilt fäst vid....haha kul skämt va?

Blir en lunchdate med bästa Catta vid 12.30 och sen ett besök hos mamma. 

Kanske om jag hinner tittar jag in till Polisen i Bålsta när jag ändå är i byn och fixar ett nytt pass.

Vet ju aldrig om man springer på någon resa som kräver pass närmaste tiden. 

Ha en trevlig helg så kanske vi hörs någon annan dag!

 

 

JaJädrarVadSnällaNiÄr

Blev succé det här! Det visste jag redan, men det är tack vare er läsare och ert positiva peppande som bloggen är igång igen. Känner mig uppskattad och det är jag väldigt glad över. Ni verkar ha saknat mig. Eller som mamma alltid sa när man var liten "Man saknar inte suggan förrän båset är tomt".

Hade massor med sidvisningar i går och till och med min trogna läsare uti världen (Mmmm, jag har faktiskt läsare i många andra länder också) var tillbaka i alla fall några av dom. Håller tummarna att resten också märker att monsterbloggartanten är back on track.
Ni är så välkomna tillbaka allihopa! Jag ska göra mitt bästa och fortsätta att öppet och ärligt skriva vad jag tycker och framförallt tänker om saker och ting.
Fortsätter givetvis även med mina berättelser om vardagliga händelser, trött och utarbetad make, övriga gulliga familjemedlemmar, gulligt barnbarn, gullig katt, gulliga Carlos, min gamla mamma och förstås det kommande lilla barnbarnet.
Sen kanske jag toppar med lite suddiga matbilder, tramsiga selfies och en eller annan reseskildring.

Jaja, det kommer bli som förut med andra ord då och jag är glad att ni hänger med.

Nu ska jag ta mig en liten äggmacka med kaviar och en kopp te. Märkte att jag hade 13 smartpoints kvar på dagens konto. Verkar inte ha ätit något alls idag, blir lätt så när man sover till 15.40.
Måste komma i form till sommarens stora händelse. Det är samma visa varenda vår. En liten tradition jag har och jag vet att jag klarar det. Viktväktarna är bara bäst! Jag äter det jag vill och kilona minskar, trolleri!

Den här grabben då, som kom in med en minimördarsnigel hängande i pälsen idag. Tur att den ramlade av på golvet och inte i min säng.

Tack och bock än en gång ❤

JagÄrTillbaka❤

Godmorgon Vänner!

Har tänkt på en sak, vad sjutton håller jag på med? Har ingen som helst anledning att stänga ute mina läsare.

Jag skriver väl vad jag vill!? Och är det nu någon som stör sig på mina inlägg så vore det bra om jag, i första hand, blev varse om det. Ett annat bra tips är att ni inte läser vad jag skriver.

Kan inte rå för det, men jag gillar att blogga trots min ärofyllda ålder och med en blogg med oftas ett ganska ointressant innehåll. 

Men för mig är det terapi och framförallt min dagbok. Och jag tänker inte be om ursäkt för det. 

Tänker hålla på länge med det och låter mig inte knäckas av läsare som har synpunkter.

Folk bryr sig alldeles för mycket om sånt  dom inte har ett dugg med att göra.

Så varsågod raringar, nu är det bara att hugga in. Vet att ni saknat mig och det gör mig väldigt glad förstås. 

Bjussar på en favorit i repris. Bilden på min lilla familj i en trång husvagn från -76. Semesterresa till Skara Sommarland -91 och jävlar vad det regnade! 

VårenKommerMedStormsteg ❤❤❤

 Kan man bli gladare? 17 grader och det är varmt, soligt och alldeles underbart. 

Rabarberna är på väg upp i rabatten, ett säkert vårtecken. Mums!

 

 Men kolla här då, jag har ätit många granatäpplen i mina dagar men aldrig ett med så här ljusa kärnor. Trodde först att det var omoget och det skulle vara surt men nej då var lika gott som alltid.

Fast håll med om att dom röda kärnorna ser lite mer aptitliga ut? 

VärstaBästaHelgen

Helgen har varit fantastiskt bra, precis en sådan helg jag behövde för att komma igen, vila och fått tanka kärlek och energi med dom som gör mig gott.

Fredagen inleddes med myshäng med dessa två herrar. Ni tror väl att Rudolf inte har några andra kläder än jobbuniformen eller morgonrocken. Det har han, jag lovar, men anledningen till att han behöll arbetskläderna på var att han efter middagen skulle fortsätta kakla badrummet. Det tar sån tid, blir ju aldrig klart!

Annars var väl kvällens största och mest otippade händelse när Rudolf, håll i er, började prata självmant om att det skulle vara bra att ha swish. Grattis! Redan?? Denna lilla teknikfientlige make som hatar allt vad nymodigheter heter. Ni minns väl att jag berättat om att det inte alls var länge sedan han tyckte att vi skulle skaffa en fax....? FAX???

Nu VILLE han ha swish, bara så där?! Letade länge efter min borttappade haka.

Som den snälla fruga jag är så hjälpte jag till med detta. Installerade bank-id, bank-appen och swish. Tycker jag var duktig eftersom han har en Samsung som är sjukt mycket obegripligare än bästa Iphone. Ologisk telefon det där.

Sen hade vi träningsläger och swishade till varandra hela kvällen tills Rudolf fick mjölksyra i pekfingret.

Lördagen började med ett besök hos mamma. Jag handlade, städade lite, tog fram och strök lite påskdukar och fixade. Tror hon blev glad.

På kvällen kom Micke och Ingrid över på lite bubbel, löjromssnittar och misslyckade parmensanchips som var fula men goda.

  

Bjussade även på en varm smörgåstårta, antipasto, ostar och lite annat småplock som vi älskar att goffla i oss. Och så lite gott italienskt rödvin i glasen förstås.

En liten Pavlovadessert som la sig som bomull i magen gjorde att man var tyst ett tag.

Fick finfina blommor av mina finfina vänner också, tackelitack!

I söndags fortsatte mitt välmående med att tillbringa hela dagen med dessa små gullvippor. 

Emilie, Stella, Carlos och jag tog oss en sväng till Wenngarn. Pappa Jogge hade massor med plugg så han fick vara hemma. Wenngarn!!! Som jag älskar detta ställe fast det är synd att det blivit som det blivit. Ingen större ordning eller trivsel när alla gamla originalare sen starten av Wenngarn har valt att sluta eller blivit uppsagda. Wenngarnsfamiljen var underbar att få tillhöra och nu ett minne blott.

Men omgivningen är fortfarande detsamma, inte lika välskött som på Rudolfs och familjen Gilcks tid förstås men fina strövtåg och vacker natur och byggnader. Till och med Carlos såg överlycklig ut att promenera runt på området. Vi har ju varit så mycket där förr om åren på den tiden då allt körde igång på denna magiska plats. Han känner igen sig såklart och trippade glatt på.

Och JA, jag skulle fortfarande vilja bo på denna historiska och hälsofrämjande plats. 

Som balsam för själen finns det visst något som heter. Jag älskar stället, det har jag tjatat nog om i alla andra min Wenngarnsinlägg genom åren.

 

Vi började med fika på Wenngarns Bageri, ett fantastiskt trevligt bageri som nu fått nya ägare. Christer och Marie som redan är mycket uppskattade.  Det bästa med bageriet är att hundar är välkomna. 

 

Vi tittade på islandshästarna men intressant var nog en hel containern med hästbajs som Stella var så fascinerad av.....bläääää, luktar illa! Tror hon kommer prata länge om den bajshögen!

Och hälsade på geten Pinnen och hans vänner 

 

 En trave getter i solen med vackra slottet i bakgrunden. 

När vi kom hem igen så var det så varmt i solen så Stella och jag bestämde oss för att leka ute.
Rutschkanan släpades fram och städades ren och sen åkte den överlyckliga lilla gladskiten om och om igen.

Bertil Gomez för dagen iklädd nattlinne fick äta middag ute. Stella serverade sand med smågrussås till kraken som åt sparsamt. Helt galet roligt att se Stella leka dessa rollekar, tror vi var ute i två timmar och hon hade så roligt, och jag också för den delen.
Nu ska jag när tid finnes röja ut lekstugan och fixa ordning den till Stella. Just nu är det ett förråd med massa bråte och skit som mest ska slängas. Vi var in och hämtade lite leksaker där och Stella var alldeles stum när hon stod därinne "Leka här?" sa hon med ett stort leende men jag förklarade att mormor måste fixa och greja innan. Tror hon mer eller mindre kommer bo därinne sen när hon hälsar på oss. Lilla söta dockmamman.

Den här omåttlige soldyrkaren stortrivdes, på med långlinan sen bara njöt han i solen. Älskade lilla Carlos äntligen är din favoritårstid här.

 

Det blev några groupies med mina lyckopiller förstås. 

Som sagt, en utav mina bästa helger på länge. Tänk vad lite sol, värme, vänner och barnbarn kan gör en gott!

 Nu är det jobb som gäller, fem nätter denna vecka och jag känner mig lagom taggad. Mitt jobb kommer aldrig bli detsamma igen efter all turbolens, förändringar och utfrysning. Finns ingen glädje alls längre och det känns trist.

Förresten så vet jag inte varför jag håller bloggen låst för allmänheten egentligen. Kom på att jag har ju faktiskt inte ett skit att dölja, eller vad tycker ni. Kan ni inte kommentera så jag blir lite klokare på vad ni tycker.

Tack och bock!

 

LiteGnällIgenDå

 Veckans första av två arbetsnätter avklarade. Skönt att jobba med J, hon är en av få som pratar med mig förutom lite kallprat med "dom andra" om man råkar träffas under natten.  Resten håller sig på sina avdelningar (som man förvisso ska göra, demensavdelningar ska vara bemannade enligt Socialstyrelsen). Annars så springs det mellan avdelningarna och det fikas och snackas tillsammans. Men som sagt mig gör det inget, jag är glad att jag i alla fall har en som jag trivs med. Är tydligen jag som skvallrar till chefen om någon lämnar avdelningen har jag hört. Och då är det bättre att smita i väg utan att ens tillfråga eller berätta för mig när det är fikatajm. Fast faktiskt, nu har jag blivit tillfrågad två gånger att gå på fikastund en trappa upp. Nej, tack säger jag vänligt p.g.a att jag har s.k rymningsbenägna boende som jag inte vill ska smita ut innan jag hinner i kapp. Blir inga kul löpsedlar av detta.
Snälla respektera hur jag jobbar, hur jag alltid har jobbat och hur jag kommer fortsätta jobba. Sen får resten göra som dom vill, jag bryr mig inte. Jag vill i alla fall ha full koll på mina tio orosmoln. Och larm är ingen ersättning för personalen står klart och tydligt att läsa på Socialstyrelsens hemsida.



Vi har ju även anmälningsplikt nu när det gäller att hälsa på varandra. Om någon inte säger "Hej" så ska detta anmälas till chef eller gruppledare. Är tydligen mig där också som det syftas på och jag kan inget annat än skratta åt eländet.
Så barnslig är jag inte så jag inte skulle hälsa på mina kollegor. Men här är det då någon som inte har uppfattat mitt hälsande och tagit upp det på ett nattmöte där jag inte deltog på.
Sen om det är jag som alltid ska hälsa först framgick inte av protokollet. Måste kolla i min arbetsbeskrivning om det står något om hälsande på kollegor där. Jag bidrar också tydligen om att stämningen i omklädningsrummet är frostig. Likadant där..om/när jag för EN gångs (var EN gång i omklädningsrummet, EN gång!) skull inte håller låda och snackar så tas då detta upp på detta möte där jag som jag tidigare skrev inte deltog på. Och varför i helvete är det bara jag som ska prata, var står det att läsa att "Ewa ska hålla låda vid ombyte på morgonen" Ingen annan gjorde det heller och kan jag för en gångs skull få välja om jag orkar prata, ni vet ingenting om hur jag mådde just den morgonen. Nu stod det i och för sig inte i protokollet att Ewa hejar inte eller att Ewa var frostig i omklädningsrummet. Nejnej, jag heter "någon" numera.
Kontentan av detta då? Jo, jag har sedan jag fick detta mötesprotokoll i januari åkt en halvtimme tidigare till jobbet för att hinna byta om så jag mot förmodan inte ska bidra till frostigheten innan dom andra kollegorna kommer. Likadant på morgonen så väntar jag kvar en kvart tills dom har hunnit åkte hem. Jobbar alltså ca 45 minuter mer än jag ska, obetalt naturligtvis.

Är i alla fall så tacksam och glad att jag har min gruppledare bakom mig. En gruppledare som stöttar och peppar och dessutom fixat värsta bästa schemaraden till mig.
För att få till en långledighet som jag behöver för att orka och hinna med mig själv så valde jag att gå ner i tjänstgöringsgrad.
Så från 3/4 jobbar jag 71,5 % istället för 82,5 %, två nätter mindre på fem veckor.  Kommer märkas i plånboken men skit samma det få funka. Att få tid och ork till barnbarnen och behövlig återhämtning är så mycket mer värt än några tusingar i plånkan. Eller som en kollega sa, du har ju en man som tjänar pengar.....hmmpffff, javisst men vad vet du vad han tjänar eller om vi har delad ekonomi.
Det enda negativa med nya raden är att jag bara jobbar en ynka natt med J, det är så trist.

Kommer vara långledig 10 nätter och jag kommer inte behöva plocka all årets semester till alla dessa grejer jag bokat innan jag visste att vi skulle få nytt schema. När man får ett nytt schema med andra helger så blev allt knas. Fick ju som ni vet ingen som helst information om det trots att jag och flera frågade om ett schemabyte var på gång. Allt mörkades.
Så istället för att behöva ta ut 15 nätter till roligheter under året blev det nu bara 5 nätter, jippie!

Jag kommer alltså att få en sommarsemester tillsammans med Rudolf och min lilla familj, det gör mig glad.

 Jag heter PETT på schemat? Hrmmmm!

10 tomma streck = 10 lediga nätter

Och sen den här tönten då!

Kan man inte bara få spela Wordfeud utan att redogöra om jag är ett kap...klart jag är det.

Ha en bra kväll, nu blir det pastamiddag och sen gullegull innan jobbet kallar.

PS:  Om det nu är någon som tar åt sig och blir sur över mitt inlägg så behöver ni inte maila eller springa till chefen. Det funkade inget vidare som ni märkte. Som ni vet är det här min blogg där jag skriver va fan jag vill. Och som sagt, det är mina tankar och ord och om några tar åt sig bör man kanske rannsaka sig själv, eller?

FörsökaDuger

Hej på er! Mina läsare har numera drastiskt minskat till 19 stycken. Några fler kommer tillkomma så småningom när jag fått mailadresser till dom och kan skicka en inbjudan. Jag kommer ha bloggen låst ett tag, skittrist men så får det bli. Har tydligen några därute som gör allt för att sätta dit mig. Men den här gången gick det inte heller.

Anledningen till detta då? Ja, det vet ni redan säkert. Dessa falska människor ogillade mitt inlägg där jag beskrev känslan efter det senaste mötet vi hade angående den kommande förändringen (läs försämringen) på jobbet.
Dom ogillade det tydligen så mycket att dom var tvungna att maila och anmäla min blogg till min arbetsgivare som genast bjöd in till möte. Detta var då mina personliga åsikter om hur jag upplevde mötet. Och såklart hade jag inte namngett någon eller något. Jag vet vad man får skriva på bloggar, vi har yttrandefrihet i Sverige.
Min blogg är min dagbok och ventil som i 98 % handlar om mina barnbarn, Gustav, barn och Rudolfs räkmackor, vad vi äter och dricker och hur länge jag sover på dagarna, synnerligen intressant.

Ett möte jag blev kallad till sent en eftermiddag innan jag skulle jobba hela helgen. Ni lyckades! Jag blev helt ärligt skitskraj och trodde att nu är det kokta fläsket stekt och det skulle bli avsked per omgående.

Blev en helg med cirka noll sömn på dagarna, jag grubblade och kunde inte koppla av trots jag var jättetrött efter nattjobbet. Klockan 6,30 på måndagsmorgonen innan jag skulle tassa hem efter 30 timmars jobb den helgen så skulle mötet ske.
Jag blev förvånad! Denna människa var besviken att jag upplevt mötet på detta sätt som jag beskrev i inlägget och hon förklarade sakligt hur hon menade. 
Jag förklarade att jag tycker att all denna förändring och schemabyten inte gått rätt till, att dom mörkat, kort varsel och inte haft någon kommunikation alls. Hon höll med och frågade vad hon skulle göra för att jag skulle bli gladare och trivas bättre?!  Hon förstod även min ilska över att jag måste ta all min semester till mina inbokade grejer under året. Blir ju så när man får nytt schema med andra jobbhelger.
Vi pratade en dryg halvtimme och jag sa bl.a också att jag stängt ner bloggen och då blev hon förskräckt och ville att jag skulle fortsätta blogga för jag skriver ju sååå bra! Sen blev det gruppkram och jag åkte hem, lite lätt chockad utan vare sig straff eller uppläxning. Vad hände egentligen? Fattar nada!
Jag vet inte vad jag ska tro, kommer kniven i ryggen i något annat sammanhang snart eller?

Tills dess fortsätter jag att överösa er alla 19 läsare med bilder på mina lyckopiller!

Har varit hos Stella och Carlos i dagarna tre.  Jogge har varit i skolan i Gävle och jag har hjälp Emilie med småfisarna. Vi har haft så kul, Carlos och jag har gått långpromenader och Stella har jag hämtat från förskolan och fått rå om alldeles själv. Mysigt!

Ska strax åka till jobbet med blandade känslor. Vet att det kommer snackas en del om den här händelsen. Fast som sagt jag har inte gjort något fel och kommer kliva rakryggad direkt in i sandlådan.

    Vi gjorde pannkaka idag                                                                   Carlos gillar inte snöslasket!

Stella och en platt säl som hon gillar

Äntligen är kaklet på väg upp på väggarna 

Jag rockade sockorna på mitt eget lilla vis, har nämligen bara svarta strumpor

Mellis efter förskolan, Stella älskar granatäpple och färska hallon. Jag fick knappt smaka något.

Tröttfisen i soffan, inte så superpepp på morgonpromenad i slaskvädret 

Stirrar i taket och funderar, helt normalt

Idag hälsade vi på mamma, Carlos har börjat vänja sig vid hissen nu och går in ,med lite mer glädje än tidigare.

Vackra Lejondal Slott, här går vi ofta promenader frallan och jag

Idag tittade vi på Djursjukhuset med förtjusning

Tack gulliga Carlos för jag fått gosa med dig i dagarna tre