VärstaBästaHelgen

Helgen har varit fantastiskt bra, precis en sådan helg jag behövde för att komma igen, vila och fått tanka kärlek och energi med dom som gör mig gott.

Fredagen inleddes med myshäng med dessa två herrar. Ni tror väl att Rudolf inte har några andra kläder än jobbuniformen eller morgonrocken. Det har han, jag lovar, men anledningen till att han behöll arbetskläderna på var att han efter middagen skulle fortsätta kakla badrummet. Det tar sån tid, blir ju aldrig klart!

Annars var väl kvällens största och mest otippade händelse när Rudolf, håll i er, började prata självmant om att det skulle vara bra att ha swish. Grattis! Redan?? Denna lilla teknikfientlige make som hatar allt vad nymodigheter heter. Ni minns väl att jag berättat om att det inte alls var länge sedan han tyckte att vi skulle skaffa en fax....? FAX???

Nu VILLE han ha swish, bara så där?! Letade länge efter min borttappade haka.

Som den snälla fruga jag är så hjälpte jag till med detta. Installerade bank-id, bank-appen och swish. Tycker jag var duktig eftersom han har en Samsung som är sjukt mycket obegripligare än bästa Iphone. Ologisk telefon det där.

Sen hade vi träningsläger och swishade till varandra hela kvällen tills Rudolf fick mjölksyra i pekfingret.

Lördagen började med ett besök hos mamma. Jag handlade, städade lite, tog fram och strök lite påskdukar och fixade. Tror hon blev glad.

På kvällen kom Micke och Ingrid över på lite bubbel, löjromssnittar och misslyckade parmensanchips som var fula men goda.

  

Bjussade även på en varm smörgåstårta, antipasto, ostar och lite annat småplock som vi älskar att goffla i oss. Och så lite gott italienskt rödvin i glasen förstås.

En liten Pavlovadessert som la sig som bomull i magen gjorde att man var tyst ett tag.

Fick finfina blommor av mina finfina vänner också, tackelitack!

I söndags fortsatte mitt välmående med att tillbringa hela dagen med dessa små gullvippor. 

Emilie, Stella, Carlos och jag tog oss en sväng till Wenngarn. Pappa Jogge hade massor med plugg så han fick vara hemma. Wenngarn!!! Som jag älskar detta ställe fast det är synd att det blivit som det blivit. Ingen större ordning eller trivsel när alla gamla originalare sen starten av Wenngarn har valt att sluta eller blivit uppsagda. Wenngarnsfamiljen var underbar att få tillhöra och nu ett minne blott.

Men omgivningen är fortfarande detsamma, inte lika välskött som på Rudolfs och familjen Gilcks tid förstås men fina strövtåg och vacker natur och byggnader. Till och med Carlos såg överlycklig ut att promenera runt på området. Vi har ju varit så mycket där förr om åren på den tiden då allt körde igång på denna magiska plats. Han känner igen sig såklart och trippade glatt på.

Och JA, jag skulle fortfarande vilja bo på denna historiska och hälsofrämjande plats. 

Som balsam för själen finns det visst något som heter. Jag älskar stället, det har jag tjatat nog om i alla andra min Wenngarnsinlägg genom åren.

 

Vi började med fika på Wenngarns Bageri, ett fantastiskt trevligt bageri som nu fått nya ägare. Christer och Marie som redan är mycket uppskattade.  Det bästa med bageriet är att hundar är välkomna. 

 

Vi tittade på islandshästarna men intressant var nog en hel containern med hästbajs som Stella var så fascinerad av.....bläääää, luktar illa! Tror hon kommer prata länge om den bajshögen!

Och hälsade på geten Pinnen och hans vänner 

 

 En trave getter i solen med vackra slottet i bakgrunden. 

När vi kom hem igen så var det så varmt i solen så Stella och jag bestämde oss för att leka ute.
Rutschkanan släpades fram och städades ren och sen åkte den överlyckliga lilla gladskiten om och om igen.

Bertil Gomez för dagen iklädd nattlinne fick äta middag ute. Stella serverade sand med smågrussås till kraken som åt sparsamt. Helt galet roligt att se Stella leka dessa rollekar, tror vi var ute i två timmar och hon hade så roligt, och jag också för den delen.
Nu ska jag när tid finnes röja ut lekstugan och fixa ordning den till Stella. Just nu är det ett förråd med massa bråte och skit som mest ska slängas. Vi var in och hämtade lite leksaker där och Stella var alldeles stum när hon stod därinne "Leka här?" sa hon med ett stort leende men jag förklarade att mormor måste fixa och greja innan. Tror hon mer eller mindre kommer bo därinne sen när hon hälsar på oss. Lilla söta dockmamman.

Den här omåttlige soldyrkaren stortrivdes, på med långlinan sen bara njöt han i solen. Älskade lilla Carlos äntligen är din favoritårstid här.

 

Det blev några groupies med mina lyckopiller förstås. 

Som sagt, en utav mina bästa helger på länge. Tänk vad lite sol, värme, vänner och barnbarn kan gör en gott!

 Nu är det jobb som gäller, fem nätter denna vecka och jag känner mig lagom taggad. Mitt jobb kommer aldrig bli detsamma igen efter all turbolens, förändringar och utfrysning. Finns ingen glädje alls längre och det känns trist.

Förresten så vet jag inte varför jag håller bloggen låst för allmänheten egentligen. Kom på att jag har ju faktiskt inte ett skit att dölja, eller vad tycker ni. Kan ni inte kommentera så jag blir lite klokare på vad ni tycker.

Tack och bock!