MorgonstundHarRabarberIMun

 Dagen började tidigt, redan vid 6.30 var vi uppe för att hoppa i paltorna. Vi skulle till W och leverera massor med rabarber till bageriet. Våran rabarberbuske är galet stor och vi varken hinner eller orkar skörda. Blir någon paj emellanåt men saft och kräm och sådant är inget vi gillar direkt.

Anledningen till att vi skulle åka i ottan var enkel, Rudolf hade ingen lust att springa på några av sina kollegor. Med risk för jobb och massa frågor. Han har semester, punkt!
Två proppade papperspåsar med Willysloggan på och den otroligt rara personalen blev salig. Nu skulle här bakas godsaker innehållandes rabarber.
Passade på att äta gratisfrukost också, varsin smarrig macka och gott kaffe. Fick sällskap av självaste Niklas Wikegård som kom från ett hårt gympass och höll citat "på att dö" för PT´n hade kört så hårt med honom. Trevlig kille och inte dumt med kändisspan så där på morgonkvisten.

Hur gulligt är inte det här då? Rabarber och Jordgubbssylt uppkallad efter Rudolfs rabarber. 

Fick med oss en burk hem som vi ska avnjuta vid lämpligt tillfälle.

 

Förstklassig frukostmacka!

6VeckorJagMårBra

Midsommardagen var nog den varmaste dagen hittills i år.  Kvalmigt var bara förnamnet. Carlos ville komma och vara hos oss när hans familj skulle åka till Skansen. Var jobbigt i värmen för honom. Vi satt i skuggan på gräsmattan i hopp om att det skulle fläkta lite men mestadels höll vi oss inomhus. Är svalast inne om man som mig är noga med att hålla fönster och dörrar stängda.

Tror i alla falla han gillade att få vara ensam hos oss, var länge sedan sist. Blev ingen längre promenad heller för den delen, han kissade på tomten och sen gick vi bara ner i allén en gång för att göra tvåan. 

Han är så himla gullig min lilla Carlos, men såklart är jag orolig att något ska hända honom efter det som vi var med om i april.

Annars så har dagarna mest sett ut så här. I soffan under parasollet. Jag mår bättre nu och oroar mig eller grubblar inte för allt som tidigare. Sover bättre!!! Senaste nätterna har jag sovit hyfsat gott hela nätterna och dessutom i sängen. Tror det beror på att Rudolf är hemma och gör mig lugn och att jag  äntligen så småningom ser ett slut på min sjukskrivning. Vill jobba, vill träffa kollegor, vill röra mig, vill åka på semester, vill umgås, vill göra roliga saker i sommar.
Men jag ska inte klaga, finns såklart andra som har det tusen gånger värre. Sorry!

Gustav har blivit en riktig gosekatt. Han ligger ofta i mitt knä och spinner. Tror han känt på sig att jag varit extremt låg dom senaste veckorna. Djur är fantastiska!

Idag så kom till min stora glädje Stella på besök med sin semesterfirande pappa och storebror. Vet att jag tjatar hål i huvudet på er om detta underbara barn men herregud, hon är mitt allt!
Vi har så roligt. Full fart hela tiden och munnen går i ett. Tvåordsmeningar och samtidigt en papegoja. Härmar allt vilket är livsfarligt, nu får man tänka sig för vad man säger.
Hon hoppar jämnfota och älskar att städa. Hämtar disktrasan och städar allt som är SCHMUSSIGT.
Kan flera färger men garderar oftast med blå. RÅÅÅ-SCHA har jag lärt henne, den är finast.

Carlos skulle till veterinären i Bålsta i dag för att fixa pass inför hans stundande utlandsresa så då fick Stella var kvar hos oss. Rudolf hjälpte till så jag inte behövde jaga runt på henne. Ingen risk för det då hon hade fullt upp med sin städning och Duplolekande. Sen åt vi lunch och matglad som hon är åt hon med god aptit och dessutom glass som dessert. 
Tror moff-haaa var mest poppis idag, gormade högt på honom när maten var slut och portion nummer två skulle värmas...MOFF-HAAA mera!

l

Rutschkanan behöver vattnas 

Städpersonalen redo!

 

Idag avlöste våra gäster varandra. Så roligt när Nettan ringde och frågade om vi var hemma. Klart vi var och en stund senare så fick jag för första gången stifta bekantskap med lilla miraklet Prinsessan Hilma. Vilken liten godbit, endast tre veckor ung och bara så fantastiskt söt.

 

Nästa gäng på besök var Ingrid och Micke som hade varit sin vana trogen i Polen och firat midsommar. Som alltid inhandlas det då exklusiva kattmatsburkar till Gustav.  Oj, vad han åt! En hel burk slank ner tämligen obehindrat. Tackelitack hälsar Gustav! En burk kvar att festa på i morgon.

 

Även Niclas kom och hälsade på och vi fick en sån där härlig kväll tillsammans i den ljumma kvällsolen och lite rosé på det. Hoppas på flera kvällar med dessa bästisar.

Ny dag i morgon och innan dess så håller vi tummarna att jag får sova gott. 

Idag blev det väl ändå inte så gnälligt inlägg va? Haha!

MidsommarAfton

Midsommarafton började med att jag vaknade upp med ett och ett halvt igenmurat öga. Hade under natten utvecklat någon slags allergi och såg för jäklig ut. Passade ju extra bra då man för en gångs skull skulle ut och visa upp sig bland folk.
Har hela försommaren gått och undrat om min pollenallergi har försvunnit då jag inte känt av den ett någe. Men i går var det alltså dags att leta fram allehanda mediciner. Hjälpte föga, svullnaden satt i tills långt in på kvällen.

Vi åkte till Kungsängens Hembygdsgård för att få uppleva vårt första midsommarfirande med Stella. Förra året var hon så liten men i år så skulle här dansas.
Stellas favoriter, kusinerna Stephanie och Evelyn var också med liksom farmor, farfar och faster Paola.

Var hur mycket folk som helst kom för att fira midsommar i Kungsängen. Kan bero på att vi i Bro inte hade något eget firande som vi alltid brukar ha på Bro IP. Otroligt dåligt att inte våran förening i år kunde arrangera något. Hur många år har man hjälp till och jobbat där, både som ledare och cafepersonal?
Skittrist för äldre, barnfamiljer mm som inte hade en möjlighet att ta sig till Kungsängen.

Stella dansade först med farmor och sen bra placerad på farfars axlar. Hon skrattade och hade roligt. Längtar redan till nästa år då jag kommer ha första tjing på dansen med henne.

Tycker dock det var lite halvdåligt ordnat hela.  Rörigt och oorganiserat. Man hörde ingenting från högtalarna, det var en som pratade emellanåt och det hördes ingenting. Helt plötsligt upphörde dansandet och folkdansgillet skulle briljera med någon tramsig uppvisning.
Kunde dom inte gjort det lite senare? Barnen ville dansa mera och inte stå och glo på några uppvisningsdanser som inte en jäkel var intresserad av.
Många gick hemåt såg jag, så även vi eftersom vi väntade två gäster framåt eftermiddagen.

Carlos var såklart med i vimlet, låg och spanade på andra hundar och var väldigt nöjd.

Vi åkte hemåt och förberedde en sen silltårtelunch med Kattis, Janne och Bonzo. Janne och Rudolf är jobbarkompisar och fina Bonzo är deras barnbarn.

Bonzo är otroligt lik Carlos förutom färgen då. Sen är han lite större men ack en sån liten gobit.  

Vi blev bästisar direkt och han föredrog mitt knä nästan hela kvällen.

Gustav blev förvirrad! Va?! Vad har hänt med Carlos? Har ni målat om honom. Som tur var så är Bonzo van med katter och brydde sig knappt ett dugg när Gustav gick förbi, det var så skönt.

På kvällskvisten så somnade den lille parveln i mitt knä, armarna domnade men vad gjorde det när han sov så gott.

Det var en mycket bra midsommar. Lugn och skön. Rudolf gjorde en fantastiskt god grillmiddag till oss och vi drack våra goda italienska favoritrödvin till och bara hade det trevligt.

Kunde sen förstås inte sova, men tror att jag till slut somnade vid 3.00-tiden för att sedan vakna vid 7.00. Fyra timmar, man får vara glad för det lilla.

Idag har vi Carlos på besök en stund. Familjen skulle till Skansen så då får Carlos vara hos oss. Det är jättevarmt så vi håller oss inne där det är svalast. Just nu sover den lilla killen på det kalla klinkergolvet. Funderar på någon slags kyldyna/väst/halsband till honom. Någon som har erfarenhet av något sådant?

TristessenKanskeÖver

Äntligen så var den här dagen över. Den har varit låååååååång, trist, ensam och så förbannat tråkig.
Försökte mig på tricket att sova bort dagen, men det gick inte alls. Är aldrig trött och är dessutom lite halvskraj att jag inte kommer kunna sova på natten om jag sover på dagen.

Har tillbringat några timmar på eftermiddagen i vår sköna hammock. Gustav var förstås  också med och placerade sig på magen min. Han låg så skönt och sov spinnande tills jag tappade telefonen rakt på honom. Oj, vad rädd han blev och stack i väg med en farlig fart.
Stackars kisse, jag skulle ju bara försöka ta en selfie på oss.

Rudolf skulle komma hem tidigt i dag var planen. Ingen var gladare än jag, men såklart så kom han hem efter 18.00 och inte en sekund tidigare.
Nu är han ledig ända till 5 september! Och jag undrar så hur W ska klara sig utan honom, och hur många telefonsamtal per dag därifrån blir det?
Han kommer om jag har fattat det hela rätt ha telefonen avstängd men måste kanske lyssna av den emellanåt. Är vissa saker tydligen med larm, säkerhet, drift som han har yttersta ansvaret för, trots ledigheten.  Men han behöver i alla fall inte åka dit får jag hoppas.

Nu sitter vi och väntar på att elbilen ska laddas så vi kan åka till Willys och midsommarhandla. Kan säga så här om elbilar....man måste vara välplanerad för att äga en sådan.
Tycker mest det är bökigt, som nu när han kom hem då var den totalt urladdad efter en jobbrelaterad extrasväng innan hemgång. Och det tar minst ett par timmar för den att ladda. Sen när den är fulladdad så kan man åka typ 9 mil.
Finns i och för sig någon slags snabbladdning men det är inget som vi har  installerat här hemma.

Känns i alla fall mer än toppen att jag nu inte längre kommer vara helt ensam på dagarna. Spelar inte så stor roll att han inte är av den mest pratglade typen och jag tror han kommer sova en del första veckorna. Men vetskapen av att jag har sällskap gör mig lugn.
Han är helt slutkörd stackarn, jobbat på tok alldeles för mycket sen W-projektet sattes i rullning oktober 2013.

Så blev det ytterligare ett gnällinlägg.

DjurBarnMormorOchHammock

Dra på trissor! Ett blogginlägg idag med. Tror jag börjar få tillbaka livsgnistan.  Kan det bero på att jag numera inte längre behöver kalla mig Kryckmadame?  Jag får, kan och ska gå normalt nu, utan kryckor. Jag är glad! Fast såklart lite orolig, kan det hända något med hälen? Kan jag överanstränga mig? Men efter dagens besök hos Maximilian som är min fysioterapeut så känns det bra, han gav mig lugnade besked om att ingenting kommer att hända mer än att det kommer strama och göra lite ont till en början. Det är lång rehabiliteringstid på en sådan här grej jag gjort, fullt återställd är man efter 6 månader uppemot ett år.  Jag ser i alla fall ljuset i tunneln. Halleluljha!

Tänkte öppna djurpark härhemma. Vi har betande rådjur och en sköldpadda i sten på framsidan som inte är ett dugg skraja.

 

 Och i går hade jag en älg på besök på baksidan. Han stod länge och väl och mumsade på äppelträdet.

Jag tänkte mat! Gott! Älgkött! Mums! Var är geväret?

Bror min och jag samlade pluspoäng när vi tog ut morsan på en utflykt häromdagen. 

Jag satt i baksätet och morsan och brorsan tjattrade på i framsätet. Vi åkte runt lite i Håtuna där hon är uppväxt för att sedan åka vidare till Uppsala och äta räkmacka, dricka kaffe och titta på fåglarna i Svandammen.

Owe sa att det var som att köra Samtrans typ, en med rullator och en med kryckor. Men han skötte det bra.

 

 På kvällen betedde sig Gustav konstigt. Han kräktes massa slem och ville inte äta. Jag misstänkte direkt att han hade satt ett grässtrå i halsen. Det har han gjort tidigare och jag kände igen symtomen.

Vi stod ut under natten, han sov hyfsat och jag ringde till våran veterinär när dom öppnade morgonen därpå. Dessvärre fanns det ingen ledig tid så jag fick vända mig till Vettris i stället. 

Anne P var snäll som kom och hämtade, bar buren med sur katt i och höll oss sällskap. Man är ju fasen så låst när man inte får eller kan köra bil.

Jomenvisst, inte ett grässtrå utan två. 1750:- fattigare så där några dagar före lön och vi åkte hem med en katt som var drogad halva eftermiddagen. Han somnade med huvudet i matskålen och hade svårt att hålla reda på i vilken ordning tassarna skulle sättas i golvet.

Fick en försenad födelsedagspresent av Anne.  Borde varit tvärtom, jag skulle gett henne något när hon var så snäll och hjälpte mig med Gustav. Tack snälla Anne!

Just ja! Vi fick ärva en sprojlans ny hammock av Åke och Eva när dom flyttade hem till Kivik.

Nu ska jag bara köpa ett dynset och sen hoppas att gräset växer lite bättre, ser för taskigt ut.

Hade en hammock för länge sedan men efter en liten kräftskiva här hemma så återfick den aldrig sin ursprungliga utseende eller funktion. Den såg mera ut som en sorglig skadskjuten ko och slängdes på tippen. Jag minns att jag var ledsen länge för det.

Men nu har vi alltså en ny och jag kommer att gunga mig trött och eventuellt åksjuk om dagarna hela sommaren.

 

Asså den här skruttungen då! Hur kär får man vara i sitt barnbarn?

 

Vi har så roligt när vi träffas. Och jag tror bestämt att hon brås på mormor när det gäller pratet. Munnen går i ett på henne typ som på mig har jag hört.

 En liten frallrumpa!

 Idag kom dom på besök. Ingen blev gladare än jag. Stella var tvungen att hämta disktrasan och städa lite på bordet ute, inne och på sitt lilla bord. "Schmutschigt" sa hon med inlevelse medans hon fejade borden. Hennes hår! Krullig, långt och bara så fint. Vilken kalufs!

Ikväll blir det som alla andra kvällar fotboll. Sverige kommer besegra Belgien med 2-0. 

Eller kanske inte, men hoppet är det sista som överger en sägs det ju.

Heja Sverige! 

 

I´mBackFriends

Halloj Vänner!
Dags att ni får höra något utav er lilla favorit. En vecka sen sist och jag förstår att ni har ledsnat.
Har väl säkert tappat alla mina läsare men det spelar ingen roll. Kommer kanske i kapp när allt blir som vanligt igen.
Förra veckan gick med en farlig fart. Har som tur var fina vänner som såg till att roa mig varje dag.
Stort tack till er alla!

I tisdags så lunchade jag, Catta och Bassebus först på Bro Bålsta golfrestaurang. Vi åt varsin god skaldjurssallad och tittade på golfmänniskor i färgglada kläder och skor. 

Efter det så följde jag med till Brukshundsklubben då det var dags för Basse att träna lite grann. Jag satt på en stol och var mäkta imponerad när han och Catta övade. Tyckte han var jätteduktig medans matte Catta suckade lite lätt någongång emellanåt. Han sprang och ställde sig i "rutan", apporterade och gick fot som värsta polishunden. (Kanske lite överdrivet, haha)

På torsdagen så kom Anne H och hämtade mig i ösregnet klockan 10.00. Vi skulle åka till Axfood snabbgross och handla lite. Eller jag var mest med som bromskloss och sällskap, Anne handlade till den stundande konfirmationen. Jag köpte bara lite gott kalvkött att slänga på grillen framöver. 

På torsdagskvällen hade vi bjudit hem Åke och Eva på middag. Och det var väl ungefär som att skjuta sig själv i foten...bjuda hem restaurangmänniskor?? Herregud, vi har ju varken fina linneservetter eller rektangulära tallrikar. Men som tur är så är just dessa fina människor alldeles helt vanliga. Dom brydde sig inte alls att dom fick torka munnen med Willys pappersservetter för 10:- Vi hade en jättetrevlig kväll och vi kommer sakna dom grymt nu när dom flyttar hem till Kivik efter knappt tre år på Wenngarn.

Fredagen kom och så även min födelsedag.  Låg och halvlurade i soffan vid 9.30 när det helt plötsligt bankade på dörren. Utanför stod Jessica med blommor och en påse  hallonmunkar.
Blev jätteglad och vi fikade och snackade strunt någon timme tills det var dags för henne att återgå med städningen inför hennes flytt.

Anne H hämade mig vid 14.00 och vi åkte till Wenngarn för att äta en sen lunch och kolla Sveriges match mot Italien på storbildskärmen.
Blev överraskad när Pia också dök upp och dom små raringarna bjussade mig på lunchen. Tack snälla ni!

Rudolf och Lennart var två mycket besvikna supportrar som deppade efter den snörpliga förlusten. Kunde väl ändå fått blivit oavgjort!

Snabbt hem och brassa grillen. Vi ställde till med ett väldigt enkelt födelsedagskalas i korvtema.
Som tur var tittade solen fram och vi kunde sitta ute och äta. Kom några tillresta firare och vi hade en mysig kväll tillsammans. Ingrid rimmar alltid så fint och jag ser fram emot den dagen vi kan åka in till stan och äta middag tillsammans.

Jag fick utav familjen en vacker Klongvas som jag önskade mig. Blev förstås jätteglad, den är så fin!

 

Stella höll igång som alltid, sötare barn finns inte. Just här sitter hon still och poserar för fotografen

 

På lördagen så fick jag förfrågan om att åka med Emilie, Jogge, Stella och Jogges föräldrar till Thuns i Almunge.

Thuns är ett miniUllared med nästan lika bra priser som Gekås. Var sjukt mycket folk och jag handlade ingenting. Var bökigt med kryckor, trängsel och folk som inte tog hänsyn till mig och mina kryckor. Man får liksom gå åt sidan när någon ska fram, borde väl vara tvärtom när man haltar fram med kryckor. Folk är dumma i huvudet, bara ett konstaterande efter fem veckor som Kryckmadame.

 

 

Vi satte oss i cafeet istället med Stella. Vi åt lunch och avslutade med glass. Det gillade Stella. Emilie och Jogge kom lite senare när dom fyndat klart.

Blir absolut fler besök till Thuns i sommar, fast då ska jag var helt återställd och med nyvässade armbågar.

Veckan avslutades med att Rudolf skulle hjälpa Åke och Eva med sista flyttlasset. Jag hängde med för att än en gång säga hejdå till Gilcks.
Hunden Atlas såg inte direkt fram emot den 70 mil långa bilresan hem till Kivik.

Innan vi åkte hem så stannade vi till på Våfflan i Sigtuna för att luncha lite. Gillar stället även fast alla fåglar gör mig galen när man sitter på deras uteservering.

Ja, så var min vecka. Idag är det exakt fem veckor sedan operationen. Jag mår faktiskt lite bättre, sover något bättre och foten känns bra. Går lite utan kryckor här hemma och tror att jag i morgon efter mitt andra sjukgymnastbesök kommer få slänga kryckorna helt. Fast jag är fortfarande lite rädd att något ska hända och att jag överanstränger mig.
Längtar tills jag får köra bil igen, då blir jag inte lika låst. Längtar såklart till torsdagskväll då Rudolf går på en 10 veckors lång semester.  Det är han mer än någon annan värd och jag har någon att prata med. Även fast han inte är den mest pratglade så vet jag att jag inte kommer vara ensam längre, det var fanimig det värsta jag varit med om.