ÅterTillArbetet

Goddag!

Jag hade en förhoppning i början av året att jag i alla fall skulle leverera ett inlägg i veckan. Än så länge är jag på banan, det här blir nämligen det sjunde livstecknet från er favorit denna månad. 

Vad har hänt sedan sist då? Jag har inte jobbat på tre veckor. Blev två långledigheter efter varandra p.g.a att ögonoperationen kom av sig. Jag har varit otroligt trött och har väldigt ont i höften/benet så orken att göra några större insatser här hemma har varit och är fortfarande obefintliga. Däremot har jag sovit hyfsat bra, gått och lagt mig duktigt och väldigt tidigt på kvällarna. Men vaknat av smärta varje gång jag ändrat läge. Jävla höft!

Ganska skönt att vara ledig såklart men mindre roligt när aprillönen trillar in där det mest kommer vara avdrag för semester och sjukdom. Jag jobbade endast två nätter i mars. Men i kväll är det äntligen dags att återse mina rara små gubbar och gummor igen. Känns kul och lite spännande, undrar om det flyttat in några flera på mina avdelningar?

Rudolf har också varit hemma, han har varit sjuk och har åkt fram och åter på en massa undersökningar, tre olika röntgen och en hel del provtagningar. Vilken otroligt bra läkare han har på Bålstadoktorn. Engagerad, bryr sig, berättar, förklarar och ringer och frågar hur han mår m.m. Det ska nog förhoppningsvis bli bra det här också. I går jobbade han för första gången på två veckor och det hade gått ganska bra, nu håller vi tummarna att medicinen fortsättningsvis hjälper honom att vara smärtfri.

Jag har varit hos mina små barnbarn en del också, Leandro är en fantastisk liten söt kille. Han bara skrattar och är nöjd hela tiden. Världens gulligaste 💗 

Försökt motionerat och gått mellan 4-5,5 km varje dag. Inget direkt powerwalktempo men jag har i alla fall rört på mig. Vädret har varit fantastiskt stundtals, sol och värme. Idag regnar det och är bara 5 grader, tror jag håller mig inne då.

Förra veckan åkte Anne och jag till Odensala för att hämta vår beställning av vin och prosecco. Den här gången var vi tvungna att åka två bilar eftersom det var 254-ish flaskor beställda. Ska tillägga att allt var givetvis inte vårat, vi var flera som beställt. Hade i och för sig varit kul med så mycket vin. Vinet kommer från Cascina Vano i Piemonte, min favoritvingård som vi besökte 2017.

Den här vinprovningen glömmer jag aldrig, det dukades fram så mycket gott på bordet. Vilken underbar gästvänlig liten familj.  Oj, vad jag längtar tillbaka.

Tre generationer, farfar till höger startade vinodlingen för många herrans år sedan. Nu har han dragit sig tillbaka och sonen och barnbarnen tagit över. Finns mycket tryffel på deras mark också. Farfar var för övrigt en mycket kul man. Han gick omkring med en knytnävsstor tryffel i bröstfickan som vi tjejer fick lukta på.

 Klart favoritvinet måste ha bälte på sig.

 

Hjälpredan Cesar på besök.

 

Mina favoritkillar 💕

 

 Ibland men inte ofta krävs det grimaser för att Lillen (som hans systrar kallar honom) ska skratta.

GuidadTurBroRunt

Ny vecka och jag kliver på min andra långledighet på raken. Kämpa! I helgen har jag inte gjort så mycket. Jag har mest haft ont, försökt roat maken som haft ännu ondare och sen umgåtts med världens bästa Ingrid. Jag har såklart längtat efter alla mina barn och barnbarn men när vi mår som vi gör är det inget roligt att träffas. Vill må bra och orka leka med dom och jag hatar att gnälla. Rudolf orkar definitivt inte, han är så smärtpåverkad och näst intill orörlig. I morse var han på ytterligare en röntgen, få se vad den visar.

Att röra på sig är alltid bra trots ständig smärta. I lördags gick Ingrid och jag en promenad på dryga 5 km i solen och blåsten runt mina gamla kvarter. Blev nästan som en historielektion. Vi tog en paus på Floristhörnans fina cafe vid Bro gamla station. Ingrid bjussade på kaffe och onyttig men förjäkla god biskvie. Vi satt ute i solen mot husväggen och det var riktigt skönt i värmen.

Sen gick vi vidare genom gamla Bro. Jag guidade Ingrid dock utan paraply med färgglad flagga i toppen. Visade var man som barn genom skolan fick gå i samlad trupp till tandläkare Korduner (en elak kvinna som alla var rädda för), gamla Konsum, Heymans varuhus som sålde allt och lite till eller Grills som vi Brobor kallade det, Posten, Sparbanken, Jonssons Ica-affär, rullebacken, bageriet på Bagarvägen och lekparker där jag med livet som insats åkte livsfarliga karuseller och osäkrade gungor. 

Det är ju helt sjukt att jag bott i Bro hela livet. 

I söndags var vi ute på del 2 av historielektionen. Jag kände att jag inte hann med allt. Blev även då dryga 5 km in på promenadkontot.

Nu gick vi mot Härneviskolan. En skola som är ganska mycket ombyggd och ser inte alls ut som den gjorde på 60 och 70-talet när jag var elev. Men i det här huset, det äldsta på området där jag gick i ettan och tvåan finns kvar. Säkert K-märkt eller så. Visade Ingrid i vilket av klassrummen som en klasskompis kräktes upp lunchkålpuddingen rakt i matteboken.

Det var såna regler i matbespisningen som låg en trappa upp, en vacker trappa i mörkt trä ledde oss upp till mattanterna, skramlet och dom blåa eller vita plastmuggarna vi drack ur.  Vi fick inte lämna något alls, var tvungna att äta allt och mattanten med vitt förkläde och litet vit mössa på huvudet gick runt i matsalen och kontrollerad att vi åt. Snälla Svea....kan jag få lämna?! var frågan som ställdes väldigt ofta av många barn där i matsalen.

När Svea fick frågan kom hon raskt fram till bordet, pekade med pekfingret mot tallriken och hade man tur, extrem tur så kanske man fick lämna halva potatisen eller en tredjedel av pölsan. Svea svarade alltid vänligt men oftast blev det ett nej och då blev det plan B istället. Svea var omtyckt och rar men såklart ville hon att maten skulle ätas upp.

Plan B var "hålet" i väggen, en liten lucka i järn som fanns utomhus i fasaden under vårat klassrum. Där stoppade vi servetter med mat från matbespisningen som vi inte gillade. Gick endast att genomföra när det var regnväder och vi hade gummistövlar på fötterna, där fick paketen med pölsa, picnicbog, leverbiffar och annat vi inte gillade plats. Lyckan var när någon kompis hade gipsad arm och helst då vilande i en mitella...vet ni hur mycket mat det ryms i en mitella? Visade såklart detta hål i väggen för Ingrid, glömde kolla om leverbiffarna låg kvar.

Även platsen där själva första frieriet från Rudolf ägde rum en höstdag 1969 visade jag. Bergsknallen där jag stod i min hemvirkade rosa/vita keps fanns inte kvar, ej heller den daggmask han slängde på mig och som träffade mig rätt i munnen. Han har inget som helst minne av denna maskincident och hävdar fortfarande att jag hittat på allting. Så är givetvis inte fallet, det hände där och då. Masken hamnade i mungipan och jag är väldigt glad att jag inte bet i hop munnen....urk! 

Kärleksfull redan som 9-åring och 10 år senare var vi ett par och han har som tur är inte kastat någonting alls på mig sen den dagen.

Byggnaden där jag tillbringade min mellanstadietid finns inte kvar. En platt länga med tre klasser i rad, 4A gick längst till vänster och det var där magister R tog ut sina aggressioner genom att bl.a slå pekpinnen i svarta (gröna) tavlan så den gick i bitar. Hände ganska ofta, röd i ansiktet blev han också. Tror han var mer eller mindre röd i ansiktet jämt. Pojkarna fick inte kalla Lars för mesen för det var en fågel sa han också. En sak som Ingrid K, min andra Ingrid som jag gått i skolan med sen ettan och jag pratade om i höstas var att när vi hade gymnastik, ja det hette så på den tiden. Då kom denna magister R alltid in i vårat omklädningsrum efter lektionen för att "kolla" att vi duschade?! Han slog sig ner på en bänk och satt där tills alla var klara. Killarna behövde tydligen inte alls kontrolleras om dom duschade. Tror inte det riktigt hade fungerat i nutid. 

På tal om dusch, när jag gick i lågstadiet fick vi varannan vecka på fredagar gå dom 100 meterna till brandstationen. Den är riven sen många år tillbaka. I källaren där fanns en bastu....en bastu med duschar.. lyx! Där jobbade mesens...nej, sorry Lars mamma som baderska. Hon skrubbade oss rena och sen fick vi basta. Pojkarna blev skrubbade dom andra veckorna då inte flickorna var där.  

Norrgårdsvägen 1 eller Norrgärdet 1 som det hette först. Högst upp på gaveln bodde jag tills jag var 7 år. En liten tvåa med snedtak. Ingrid K bodde längst ner till höger i en trea. I källarvåningen fanns ett konditori där vi barn oftast blev lurade. Det såldes godis och tanten som jobbade där hade noll tålamod när vi skulle välja. Hon slängde bara i det hon tyckte och vi blev lika besvikna varenda gång.

I gamla Bro fortsatte jag min guidning och visade var mina gamla barndomsvänner bott och på vilka fyra adresser (fem med nuvarande) jag har bott. Berättade om Scotte-cupen som ägde rum varje år. På den tiden fanns det en hockeyrink vid Härneviskolan. Vi flickor fick inte tillträda isen utan var förpassade till en grusig och slarvigt spolad is utanför rinken som gjorde att våra skridskor blev ganska dåliga. Anledningen var att vi hade taggar på våra skridskor som tydligen förstörde isen för pojkarnas åkning. Scotte-cupen var en intern turnering där lagen var uppdelade så som man bodde i Bro. Pojkarna på Murarvägen (dom var duktiga!) spelade i Murarna, dom på Snickarvägen hette Snickarna sen fanns det Målarna och säkert flera andra lag. Råbyområdet var ganska nybyggt då och även dessa vägar var representerade. Örnstigen och Örnarna minns jag, tror även Pilarna från Pilvägen fanns representerade. Hjälp mig, Åsa S, Kerstin A, Ingrid K och alla ni andra som var med på den här tiden!

Det såldes varm saft av mamma Scott som gjorde att vi höll värmen när matcherna spelade. Sven-Pelle kom alltid i bar överkropp och tofflor på fötterna fast det var mitt i vinter. Tror inte han köpte någon 50-öressaft av mamma Scott.

 Eftersom det inte finns något söndagsöppet café så bjussade Ingrid på fika hemma hos henne efter vår promenad. Vi passerade på väg hem till henne Råbyskolan där hon jobbat i flera år som lärare och passade på att kika in i sitt gamla klassrum.

Vi har väldigt mycket mistel här i Bro. Många som inte vet vad mistel är och tror att det är fågelbon.

Och därmed var dagens historielektion slut, nu ska jag gå ut på en liten promenad. Just ja! I ettan gick jag  i skolan på lördagar också....sug på den ni!

DagsFörEttLivstecken

 Hejhopp!

En vecka sen sist, dagarna går fort när man har roligt. I dagens inlägg kommer jag avhandla bl.a detta:

• Melodifestivalen 2021
• Mellofest med dans och sånguppvisning
  
• Ögonoperationen som kom av sig
• Sjuk make
• Icke tandlöst barnbarn
• Återfallsförbrytare
• Ljuvliga presenter
• Bäst-före-datumet har passerat sen länge
  
• Svammel

Nu kööööör vi! 

Anne hade med sig Agneta Patrulls Blängvin, gott!

Familjen Gomez-Pettersson hade som ni redan vet ställt till med en mycket trevlig Mellofest. Det dukades upp otroligt goda hembakade pizzaslicar med olika topping, fint skurna grönsaksstavar med dipp, chips, godis och säkert något mera jag missat.

Favoriten Tusse vann som väntat och jag prickade i dom fem bidragen som skulle hamna överst. Tror Tusse kan ha en bra chans i ESC. Fast jag gillade Erics låt bättre.

Alessia var i sitt esse som oftast. Hon dansade och sjöng till Dotters bidrag. Och när omröstningen satte igång så vann Dotter, helt klart enligt Alessia. Tusse vann sa vi och hon kontrade snabbt med "Nej, Dotter vann" och sen fick det vara så, Dotter vann.

Måns på TV och Måns i glasen. Supergod cava!

Mellofrallan somnade gott innan resultatet var klart...liten amatör.

Jag skulle egentligen opererat mitt högra öga förra fredagen men det datumet bokades om av sjukhuset eftersom halva styrkan låg i biverkningar efter covidvaccinet. Fick då istället en annan dag som även den bokades om av någon anledning, en tredje tid bokades även den om eftersom det inte fanns någon doktor på plats. Men igår i torsdags...hör häpna var det äntligen dags. Fjärde gången gillt....trodde jag. 

Rolf körde mig till Aleris i Uppsala och jag är i god tid, som alltid. Efter många synundersökningar och andra tester var det dags för operation. Nu skulle min gråa starr bort och en ny lins skulle sättas in, ett tämligen enkelt ingrepp på 10-15 minuter. 

Men när jag sitter där ombytt i operationskläder och med bedövat högeröga kommer plötsligt doktorn och säger att han upptäckt ett mycket stort brytningsfel på mitt öga. Detta gör att med en ny lins skulle jag inte se ett dugg bättre och att jag skulle vara tvungen att korrigera min syn med progressiva glasögon livet ut. Starren skulle förvisso försvinna men synen blir sämre. 

Alternativet nu var att jag inte gjorde operationen och ny remiss skickad till specialister i Stockholm där dom beställer en speciallins anpassad för mig. En som tar bort både brytningsfelet och gråa starren. Jag skulle dessutom se som en hök livet ut och aldrig behöva glasögon, eventuellt (men ovanligt) kanske svaga läsglasögon. 

Nackdelen med det är....kostnaden! Jag får bekosta linsen själv 12000:- Velade fram och åter, 12000:- är mycket pengar. Men det vore helt tokigt att operera in en "vanlig" gratislins som gör att jag kommer se sämre och behöva glasögon dygnet runt.

Bestämde mig efter en stunds tänkande för den dyra linsen och nu väntar jag på en kallese till Aleris Europakliniken och såklart en högvinst på Triss. Har förstås även grå starr i vänster öga och har jag otur behövs en speciallins där med. Kostsamt men jag ser det som en investering. Progressiva glasögon är också dyra.

Så på det här viset med ombokade tider har jag förlorat fem nätter. Har man tungt jobb bör man inte jobba på två veckor. Jag tog semester två nätter och nu den här helgen är jag sjuk...fast det är jag ju inte. Svårt att dra tillbaka vikarien när den fått fem nätter. Det har jag full förståelse för, men lite surt är det. Känns i alla fall toppen att det är den bästa timvikarien jag vet som fick mina nätter. Är inte ens mitt fel, det var dom som bokade om tiderna fyra gånger på en vecka. 

Är lite orolig för Rudolf. Han har varit riktigt dålig i två veckor. Har stora svårigheter att resa sig, gå eller röra sig alls. Smärtan från höfterna är hemska och läkaren kliar sig i huvudet och vet inte vad det kan vara. Massor med prover och röntgen är gjorda, på måndag nytt läkarbesök. 

Jag kan helt ärligt, ledsamt och krasst säga att Bäst-före-datumen på mig och Rudolf har passerat med råge. Han har en ihållande märklig smärta överallt och jag med mina förslitningsskador som diskbråck, utsliten halskotpelare, halvblind och snart lutar det med all säkerhet åt en höftledsoperation. Gräv ner oss!

Redan framme vid punkt 5, går som tåget det här. Lilla gosisen Leandro har fått två tänder! Tidigt när man bara är fyra månader och en vecka. Men han är lika glad för det och skrattar mest, dock inte på ovanstående bild.

Häromdagen när det var som soligast så kom då plötsligt Cesar på besök. Har inte sett honom sen långt före jul. Men nu är han tillbaka och ingen är gladare än vi. Han är så rolig!

 

Förra veckan var Anne och jag på en liten shoppingtur i Bålsta. Jag var på jakt efter ett sånt där stort marockansk fat till Emilie som skulle fylla födelsedag dagen efter. Som tur fanns det i den butiken vi var i men svårt att välja färg. Valde till sist ett blå/vitt som var jättefint och som tur var gillade Emilie det. Annars hade hon fått byta. 

Anne hade presenter till mig och jag blev så glad. Precis det jag alltid hade önskat mig. Tack rara du! Proseccoplingan går redan varm.

Vår vinleverans har anlänt, 253 flaskor gott vin från favoritvingården Cascina Vano i Piemonte vi besökte för något år sedan. Vilken resa det var, helt fantastisk och jag skulle lätt göra om den. Alla dagar i veckan!

Nu ska vinet bara hämtas i Odensala. Den biten brukar Anne och jag fixa men i år är det så mycket fler flaskor så jag tror vi behöver åka två bilar. Kommande vecka är det dags. Ska kanske tillägga att jag och Anne INTE ska ha allt detta själva, vi är flera som beställt tillsammans i vår bekantskapskrets. Känns dessutom jättebra att beställa viner från vingården i dessa pandemitider.  Ett litet mysigt familjeföretag som även dom går på knäna eftersom inga besökare får komma till vingården för vinprovning. Då stödköper vi och vingårdsfamiljen blir glada.

Fredagskvällen tillbringades framför Talang och med lite goda charkuterier och en Barbaresco Canova från den vingården jag nyss skrev om. Tycker Kiana skulle vunnit. Vår nästa stora stjärna är jag säker på.

Nu dags att sova! Hoppas ni får en bra helg, jag är ju hemma och är ofrivilligt "sjuk" jag, gör inte så mycket. Gillar att vara ledig!

AnnorlundaMellokväll

 

Dags för Melodifestivalfinal ikväll. Känns väldigt annorlunda och konstigt. Första året på väldigt många år jag inte är på plats i arenan. Tror det är i alla fall minst 16 år, kan vara fler. Och på senare år har ju även mellohelgen börjat redan dagen innan, på fredagen för Anne och mig i Melodifestivalklubben. Klubben ordnar alltid fantastiskt roliga fester och uppträdande av både svenska och utländska artister.

Minns förra året, hade så sjukt jäkla kul hela helgen. Vi började med att checka in på Scandic Park. Låg i sängen och drack bubbel och snaskade på chips och godis. Sen gick vi vidare för en riktig brakmiddag på Un Poco med våra tre nyvunna vänner i klubben, två från Skåne och en som bor i Tyskland. Med proppfulla magar gick vi sedan i samlad trupp till Nalen och mötte upp alla våra andra vänner i klubben och många tillresta utländska ESC-fans. Vilken kväll vi hade! Var väl första gången i världshistorien som vi fick ringa på nattklockan för att komma in på hotellet när vi väl kom på att festen var slut och vi skulle sova klockan 3.40.

Minns att vi hades svårt att sova, låg och fnittrade halva natten. På lördagen checkade vi ut så sent som möjligt och började så sakteliga bege oss mot Sundbyberg för att möta upp resten av våra familjemedlemmar och vänner för middag på Rustico. Kvällen avslutades på ett proppfullt Friends. 

Precis innan jag skulle gå till bussen för att åka mot stan på fredagen dök det här upp i mobilen. Jävlar! Nu verkar det vara allvar snyftade jag och gick mot bussen (ja, jag grät faktiskt en skvätt) SVT hade presskonferens och strax därefter kom beskedet. Sverige kör som planerat...PUH! Säger som Carola 1983: Jag tackar gud!

På tal om Carola...det här är från 2013 och Carola när hon är på väg ner från catwalken (spången?!) som gick mitt i arenan rycker tag i Nova. Jag höll på att tappa andan, eller förresten det gjorde jag nog. Emilie och Jasmine i bakgrunden ser lika förvånade ut dom med.

2019 var Eric Saade en utav programledarna. I år står han på scenen igen fast som tävlande. PS: Jag håller på honom!

Stella in action förra året 💗 Hon hejade på Anna och Mendez

 Liten Stella på genrepet 2019. 

I år blir det alltså annorlunda. Men såklart väldigt kul och mysigt att få vara tillsammans med familjen och vänner hemma hos Emilie som ställer till med Schlagerfest ivrigt påhejad av Stella och Alessia. 

Både Stella och Alessia är taggade. Det kommer bli en toppenkväll! Svårtippat i år, jag tycker att alla är bra. Mer eller mindre. Tippar att Tusse, Eric, Dotter, Clara Klingenström och The Mamas placerar sig på övre planhalvan.

Men hjälp vad klockan gick fort, dags att piffa sig lite!

TvåGodbitarPåRoadtrip

I kväll är det dags för arbete igen. Känns bra! Helgen som nyss passerat var jag och Ingrid i vackra Skåne. Inte på Österlen som jag brukar åka till utan på den västra sidan i Ängelholm. Där var det precis lika fint som på östsidan. 

Vi förenade nytta med nöje på Päronvägen och hade såklart jättekul hela helgen. Vi promenerade i blåsten, åt och drack fantastiskt gott, plockade och röjde, tittade på gamla foton, skrattade, tjitt-tjattade lite kort och givetvis på avstånd med "snygga grannen", "Slampan" däremot såg vi inte till, besökte kyrkogårdar, tände ljus, åkte längst kusten till Torekov, Båstad, Vejbystrand, Skepparkroken, besökte en begravningsplats för smådjur och slängde sopor och lite annat.

Vi var väldigt aktiva och blev så kvällströtta att vi la oss tidigt varenda kväll. Det längsta vi orkade vara uppe var nog till 21.00, men då hade vi letat efter Ingrids telefon i minst en halvtimme. 

I Ängelholm hälsade alla vänligt när vi mötte någon. Vi såg en handfull människor med munskydd. Två hade dom på hakan, en hade det enbart över munnen och sen högst två som hade det hyfsat rätt.  Lika illa som på alla andra ställen.

Veckotidningar från 1939 och framåt

Kronprinsparet på hedersplatsen

Begravningsplatsen för smådjur var så fin. Gick omkring och läste på många gravstenar.

I Vejbystrand drack vi kaffe och pratade med vänligt värdpar på restaurangen

Båstad 

På Klitterhus Havsbadhotell bjöd Ingrid på en såhinibomben god trerätters med passande goda viner till. Fönsterbord på en mer eller mindre folktom restaurang. När solen gick ner gick vi hemåt, blåste halvstorm så våra ansikten blev nästintill sandblästrade.

Jag hade en liten present med till Ingrid. Hon fyller snart år, jämna år dessutom. Och här är alltså 59 års och 10 månaderspresenten med tillhörande rebus. Kan komma fler rebusar framöver. Jag är inte någon hejare på att rita, ser väl mer ut som en treåring som försökt ansträngt sig. Hon är så smart Ingrid så jag är nästan säker på att hon klurar ut mitt försök till hjärngympa. 

I måndags packade vi bilen med dom saker som fick plats, det vill säga inte alls mycket. Resan hemåt gick lika bra som när vi åkte ner. Vi stannade på ensliga rastplaster och fikade medhavd matsäck. Tänk att det smakar så bra med äggmackor och kaffe ute i naturen?

Ha det bra! 

/Ewa