Äntligen mars och våren kommer med stormsteg, får man väl hoppas. Men tydligen ska det bli en köldknäpp till innan vintern ger upp.
Helgens arbete blev bara en ynka natt. I lördags var jag och tog min andra dos och fick efter bara ett par timmar känningar av biverkningar. Huvudvärk, frossa och ont i kroppen gjorde att jag såklart var tvungen att sjukskriva mig.
Men hellre tar jag biverkningar än att bli svårt sjuk i Covid-19, så tacksam för vaccinet och för en gångs skull glad över att arbeta på äldreboende.
Som den ansvarstagande människa jag är hade jag redan frågat den bästa nattvikarien vi har om hon hade möjlighet att rycka in med sent varsel. Och som tur var hade hon det. Lite svårt annars att få tag i en ersättare när man sjukanmäler sig 2 timmar innan man ska börja.
Lördagskvällen låg jag nerbäddat i soffan och tittade på den sista deltävlingen och när det var slut somnade jag gott i sängen och sov i 14 timmar, med bara en kisspaus, obegripligt. När jag ändå var vaken passade jag på att ta tempen och jag hade lite feber men inte mycket, 38 grader bara. Var hemma även söndagsnatten och sov som en stock. Men i morse mådde jag precis som vanligt, skönt.
Den planerade familjemiddagen på söndagen fick således ställas in, trist men som tur är finns det fler söndagar.
Nu är jag långledig och planerar att dessa 9 dagar ska hinna med att njuta av barn, barnbarn, bästa vän, en liten roadtrip, god mat och dryck, skratt och självklart finns tid för viktig vila och återhämtning.
Idag åkte jag till Kungsängen för att hälsa på mina små rara barnbarn. Dom har sportlov och vi tog oss en promenad till en lekpark i närområdet. Carlos ville också följa med, eller nja det var nog jag som tyckte han skulle följa med. Han gillar ju solen.
Stella och Alessia lekte länge i lekparken tills solen försvann och då blev det kallt igen och vi gick hemåt. Carlos var väldigt nöjd att gå hem, han frös nog kraken.
Nu ska jag strax hoppa i säng, är inte ett dugg trött så jag är säkert uppe snart igen. Har en massa sovtimmar på pluskontot efter helgens maratonsömn, tror det blir svårt att somna så här tidigt då.
Lite bilder kommer här:
Var bara tvungen att sätta mig ute i solen i söndags. Det finns hopp, våren kommer med stormsteg!
I brist på annat har jag börjat kolla på den här serien....herregud! Stackars Brandon 27 år som inte klippt navelsträngen från mamma ännu. Hon bestämmer allt och lite till.
Av Stella får jag alltid fina teckningar. Det här är vi 💗
Hur länge ska jag behöva sitta här? undrar Carlos. Han ser inte helt nöjd ut.
Full fart i rutschkanan
Gladfisen, alltid nöjd och skrattar mycket. 4 månader på lördag, här går det undan 💙
Sov så gott!
/Ewa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar