FödelsedagTimeOutUnderbaraBarnbarn

 Dags att ta sig samman och sammanfatta dom senaste dagarna. I söndags fyllde jag år och det firades väldigt lugnt och stilla.

Min bästis Ingrid kom på eftermiddagen samtidigt med regnet. Lite chips, löjromsdip och varsitt glas jordgubbsprosecco på verandan smakade gott.

Lite senare dök resten av fanklubben upp. Stella visade morfar var den nyinköpta fasadflaggan skulle placeras. Hon var mycket nöjd när jag berättade för henne att jag köpt en flagga som hon önskade till lekstugan. "Är den gul och blå?" frågade hon i telefonen. Klart den är!

Jag hade inte önskat mig någonting mer än att Jogge skulle brassa något gott till middag åt oss. Gärna pasta. Och som han gjorde det, var makalöst gott. 

Tror Emilie var med på ett hörn i grytorna också medans resten av sällskapet hade fullt sjå att hålla koll på Alessia. Detta underbara lilla charmiga barn som man helst skulle vilja äta upp ❤ Hon var överallt och ingenstans, precis som nyfikna aktiva ettåringar ska vara. I ett obevakat tvåsekunders ögonblick hittade Rudolf henne på övervåningen. Hon är snabb som en vessla när hon klättrar uppför trappen.

Heja Sverige! Korvgubben är laddad för fotbolls-VM

Fick trots jag avböjt presenter finfina gåvor. Fyra stycken superfina hängande ljuslyktor som passade perfekt i uterummet. En trevåningskorg som jag byggde om till en tvåvåningskorg av familjen. I den ska jag ha olivolja, vinäger, kryddor, servetter, bestick och lite andra

bra-att-ha-nära-grejer-i-uterummet-och-slippa-hämta-i-köket-grejer.

Helt perfekt! Fin hortensia i favoritfärgen fick jag av Ingrid och en flaska rosé som jag inte druckit upp men väl stoppat in i vinkylen så den kom inte med på bild. Tack snälla ni för presenterna, jag känner mig bortskämd.

Stella hade pysslat en egen fin present till mig som hon stolt överlämnade med orden "Den här ska du arbeta med!"
Frågade henne idag om vi skulle göra det tillsammans, arbeta med den alltså.  Hon tittade på mig och sa allvarligt, "Nej, mormor det där är bara för vuxna, du ska ha den och titta på" Älsklingen ❤

En med energi som räcker till halva gatan och en med ingen som helst energi.

Förresten upptäckte Alessia en annan rolig evighetslek, kattluckan! Där slängde hon ut allt och lite till.

Idag har Stella varit hos oss efter förskolan. Tänk att man kan få ny energi bara av att umgås med detta lilla förståndiga flickebarn.  Hon är smart, rolig, gullig, snäll, omtänksam, förståndig, glad och mysig. En ren och skär ära att få vara mormor till henne ❤

Nu skruvar jag p.g.a  bl.a hälsoskäl ner aktivitetsnivån en smula här på bloggen. Återkommer när/om orken kommer tillbaka. Trevlig midsommar!

PS: Till alla er som som så rart kommenterar mina blogginlägg på facebook, ni får gärna skriva kommentarerna här direkt så fler kan läsa dom.

1-årskalas

I går firade vi våran lilla underbara Alessia. Ett fint litet kalas där jag tror självaste jubilaren var ganska ovetande om att det var just hon som hade huvudrollen denna stora dag..
Alla gäster ville förstås se henne gå så hon gick några steg och klappade händerna sen fick det räcka tyckte hon.
Som alltid i denna ljuva ålder är snören och papper mer intressant än själva innehållet i paketet. Alessia hade jättekul med dom fina snörena men jag tror hon även gillade det som var i också.
Glömde ta bild men jag hade köpt et litet fint piano i trä, handgjort till på köpet. Som ett riktigt piano faktiskt. Tänkte att vi skulle få höra lite fina pianosymfonier i framtiden.

När vi fikade berättade Emilie att hon och Jogge hade suttit uppe till långt över midnatt och gjort dessa söta djur i sockerpasta. Jag trodde helt ärligt att dom skämtade, har ni gjort dom?
Innan vi åkte hem var tvungen att ta lite närbilder på dom små djuren, dom var så proffsigt gjorda. Jag blev imponerad!

Tänk att vårt andra lilla älskade fantastiska barnbarn fyllt 1 år ❤

Äntligen

Nu är dom hemma! Carlos var som ni ser extremt taggad i ankomsthallen på terminal 5.
Han är världens coolaste hund. Bryr sig inte om någon som går förbi, vare sig det är hundar eller människor. Han tittar bara och drog många glada blickar till sig där han låg pladask och väntade på sina småsystrar.

Mina älskade ❤❤❤

Den ena passade på att lära sig att gå i Italien medans den andra pratade nonstop i bilen hem.

Inte tyst en bråkdel av en sekund, hon hade så mycket att berätta om sin resa. Finns det något bättre än överlyckliga barn? När jag skulle åka hem lite senare kom Stella fram till mig och sa

"Tack för att du tog hand om Carlos" hur gulligt?

 

TACKMedStoraBokstäver

Jag är nog ganska populär OCH omtyckt ändå! Tog lite skärmdumpar av ett axplock av alla dessa rara peppkommentarer jag fått senaste dagarna. Det värmer ❤
Många av er skriver samma sak som till exempel varför man måste läsa en blogg om man nu retar sig på den så vansinnigt. Håller med, läs andra bloggar i stället.

Och till er som undrar om jag sitter med pannan i djupa veck och betar av alla mail jag uppmanade er att skicka. Nja, inboxen gapar tom på dessa, det var inte svårt att lista ut. Har bara fått mail från Rusta om extrapriser, Willys hade billiga ägg, Vinoteket hade något gott Spumante och sen det dagliga från Susnet där jag kan om jag vill spåra IP-nummer och titta på besöksstatistiken på bloggen.

 

Glad att jag har vänner

❤

RIKTIGA vänner

GodnattFrån39:an

Idag har Carlos och jag haft en bra dag som alltid. Vi har promenerat tre långa rundor då vädret inte var så varmt utan mera lagom för oss.
I bland är vi inte riktigt överens om vägvalet men med lite lock och pock är det alltid jag som vinner.

Ser det inte lite obekvämt ut?

Eftersom Rudolf var lite vissen hemma valde jag att dinera i min ensamhet på balkongen hos Carlos.

Gjorde en smarrig sallad med grillad kyckling, fetaost, massa grönsaker, perfekt mjukkokta ägg, parmesan och caesardressing.

Tur att dom kommer hem i morgon med resväskorna fyllda av italienska godsaker som t.ex parmesan. Den här lilla biten jag rotade fram längst in i kylskåpet är snart uppäten.

Tänk att idag om en vecka är vi i Rom, denna vackra mysiga stad. Hoppas bara jag kan släppa alla negativa tankar och må bra. Längtar så att inte behöva tänka på något annat än mig själv.

Nu ska Carlos och jag sova, sista natten med denna charmige lilla kille. Har varit så kul att få haft hand om honom dessa dagar men jag tror nog han längtar lite efter sina syskon, mamma och pappa.

Är rädd för att han tycker det varit tråkigt, vi har ju inte gjort så mycket mera än promenerat och åkt bil.

 

DethandlarOmAVUNDSJUKAsåklart

Japp, då kör jag på med fullt artilleri igen. Håller huvudet högt och låter mig inte knäckas. 
Och för er med synpunkter på denna blogg maila på:  ewapettsson@hotmail.com  Jag vill inget hellre än att få svar på vad ni har för problem med vad som skrivs här.

Välkomna! Räknar med att det rasslar till ordentligt i inboxen inom kort. Gör mig inte besviken.

 

10ÅrOfattbart

13 juni 2008, en natt och dag jag aldrig kommer att glömma. Jag och Jessica jobbade den natten.
Jag kände mig illa till mods och obehag hela natten, något kändes fel och jag var orolig att något hade hänt. Främst då på jobbet så jag vet att jag sa till Jessica att vi måste ta ett extravarv runt till
alla boenden för att se att alla mådde bra. Det gjorde dom. Är dessutom lite skrockfull och tänkte att min oro var för att det var fredagen den 13:e.

När jag kom hem på morgonen satte jag igång datorn.  På den tiden drog jag aldrig igång det tröskverk till dator jag hade så tidigt utan jag hoppade oftast i säng på direkten.
Jag blev alldeles förtvivlad och chockad. Men först blev jag arg!  Man skämtar inte om sånt här, att någon har dött.
För det var exakt vad jag läste på en statusuppdatering, RIP Glenn ❤
Blev inte något sovande den dagen tror jag hoppade på cykeln ganska omgående och åkte till Bitte.
Glenn var borta, hjärtat hade plötsligt stannat under natten och hans liv gick inte att rädda.  Fruktansvärt och jag fick förklaringen till varför jag känt mig som jag gjort under natten.

Sista gången jag träffade Glenn var exakt en vecka innan han gick bort. Bitte fyllde 50 år och vi hade en rolig kväll som alltid hemma hos dom på den nybyggda altanen. Och sen bara en vecka efteråt  hände det här, ingen förstod någonting och gör inte fortfarande.
Idag är det alltså 10 år sedan Glenn plötsligt bara var borta för alltid och jag tänker lite extra på Bitte, Chrisse, Carro, Katten Torsten, hans systrar och såklart alla andra i familjen ❤❤❤

Tänk att livet kan förändras på ett ögonblick. Var rädda om er!

DetRullarPå

Redan tisdag, dagarna går fort när man har roligt och inte gör så mycket mer än att umgås med frallan.
Trots att jag inte gör något ansträngande så har jag haft ett par jobbiga dagar smärtmässigt.
I går hade jag så ont att jag tvingade Carlos att vila med mig på eftermiddagen, inga större problem för honom eftersom han gillar att vila.

Söndagens temperatur var nog rekord. Närmare 30 grader hade vi när vi låg i hammocken i skuggan.

Ingen orkade någonting. Jag försökte svalka Carlos så gott det gick, badade tassarna och tvingade i honom vatten. Likaså med Gustav men han var smart nog att gå in i sovrummet och lägga sig när solen stod som högst.  I vårat sovrum är det väldigt svalt då inte solens strålar når dit mer än tidigt tidigt på morgonen. Vi planerade bra när husets ritning ritades om trots att vi bara var 24 år och fullkomligt okunniga om det mesta när det gällde husbygge. Egentligen skulle köket varit mot baksidan och sovrummen mot framsidan men jag som planerade för en stor familj ville ha köket "utåt" så jag skulle se mina barn när dom lekte på framsidan. Jag ville ha lekstuga, sandlåda, gungor och gröna gräsmattor som inbjöd till lek. Därför skiftade vi plats på dom. 

Första jordgubben skördades i söndags också. Klart Carlos fick den!

I uterummet är det svalt och skönt. Vi öppnar upp alla glaspartier och solen når inte riktigt in där heller. Carlos håller koll på grannarna.....

Söndagsmiddagen blev en kopia av lördagsmiddagen. 

Rudolf överraskade återigen med sushi och hade köpt jordgubbar till efterrätt.

Var så himla gott!

 

I går hälsade vi på gammelmormor. Hon var på bra humör och glad att få träffa Carlos.

Hon tyckte jag hade blivit smal om rumpan också. Var snällt sagt men jag tror nog att det är en synvilla, byxorna mina är för stora därför ser nog arslet lite mindre ut.

Tycker annars jag passar bra in på SL-bussarnas varningsskylt som sitter bak på bussarna: 

Varning - utsvängande bakparti

 

 I går kväll när vi åkte hemåt svängde vi ner till Frölunda för en liten kvällspromenad.

Är så fint därnere i skogen men förbannat mycket mygg. Carlos blev glad när han såg vattnet och bestämde sig direkt för att ta sig ett dopp. 

Gulligaste killen! Han var inte riktigt lika glad när jag duschade honom när vi kom hem. Men han stod duktigt kvar i duschen i alla fall.

 

Tänk att vi har Frölunda Naturreservat alldeles runt knuten.