13 juni 2018

10ÅrOfattbart

13 juni 2008, en natt och dag jag aldrig kommer att glömma. Jag och Jessica jobbade den natten.
Jag kände mig illa till mods och obehag hela natten, något kändes fel och jag var orolig att något hade hänt. Främst då på jobbet så jag vet att jag sa till Jessica att vi måste ta ett extravarv runt till
alla boenden för att se att alla mådde bra. Det gjorde dom. Är dessutom lite skrockfull och tänkte att min oro var för att det var fredagen den 13:e.

När jag kom hem på morgonen satte jag igång datorn.  På den tiden drog jag aldrig igång det tröskverk till dator jag hade så tidigt utan jag hoppade oftast i säng på direkten.
Jag blev alldeles förtvivlad och chockad. Men först blev jag arg!  Man skämtar inte om sånt här, att någon har dött.
För det var exakt vad jag läste på en statusuppdatering, RIP Glenn ❤
Blev inte något sovande den dagen tror jag hoppade på cykeln ganska omgående och åkte till Bitte.
Glenn var borta, hjärtat hade plötsligt stannat under natten och hans liv gick inte att rädda.  Fruktansvärt och jag fick förklaringen till varför jag känt mig som jag gjort under natten.

Sista gången jag träffade Glenn var exakt en vecka innan han gick bort. Bitte fyllde 50 år och vi hade en rolig kväll som alltid hemma hos dom på den nybyggda altanen. Och sen bara en vecka efteråt  hände det här, ingen förstod någonting och gör inte fortfarande.
Idag är det alltså 10 år sedan Glenn plötsligt bara var borta för alltid och jag tänker lite extra på Bitte, Chrisse, Carro, Katten Torsten, hans systrar och såklart alla andra i familjen ❤❤❤


Tänk att livet kan förändras på ett ögonblick. Var rädda om er!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar