TrötthetMatOchSedvanligtSvammel

Dags att väcka denna sovande trötta blogg. Eller kallar den faktiskt för min dagbok för det är precis vad den är. En dagbok som är toppen när det är något vi undrar över. Som härom veckan när Rudolf och jag pratade om vilket år vi var i/på? Parga. Vi var oense som vanligt. Då var det lätt som en plätt att gå tillbaka och leta. Jag vann såklart med 2012!
Orken tryter när det gäller skrivandet härinne,  tycker jag svamlar om samma saker hela tiden. Jag har en tanke om att det kanske skulle vara var kul främst för mina avkommor att gå tillbaka och läsa i framtiden när blogginnehavaren ligger med näsan i vädret. Men det är högst oklart.

Nu ska jag berätta vad som hänt sen sist. Jag har gjort mina första stapplande nätter sen semestern. Fem bra nätter med lagom att göra fast jag kände mig som en riktig nybörjare. Nu har jag mitt inne i en sexdagars ledighet, superskönt!
Känner mig inte helt hundra, biverkningarna av mina mediciner har gett mig en kraftig yrsel. Det är skitläskigt! Klarade inte ens av att ligga i hammocken i går det snurrade hela tiden, kändes som jag skulle ramla ur.

Jag har äntligen efter 17 långa dagar fått träffa dessa två. 17 dagar är länge och det har varit tungt. En snabbtur till Sigtuna för lite god glass hann vi med innan vädret gjorde ett snabbt omslag och det blev jättekallt i ett nafs.

I onsdags tog storebror med sig lillasyster d.v.s jag på en liten tur. Inte alls många meter att åka eftersom vi bor i samma by som fina Bro Hof Golfklubb. Eller Golf Club för att vara exakt.

Owe bjussade på lunch som tack för all hjälp när han plötsligt för någon månad sedan helt utan förvarning drabbades av en massiv hjärtinfarkt. Det blev några oroliga dygn innan han till slut piggade på sig men fy vilken tankeställare jag fick. Vad fort livet kan ändras. Nu mår han bra som tur är.
Jag beställde en caesarsallad och Owe en fiskwallenbergare med såklart ett glas mjölk till. Alla andra gäster på den fina uteterrassen hade garanterat inte mjölk i sina glas. Killen som serverade oss frågade två gånger...eehhh mjölk?  Ja, precis! Muuuuuuu!
Där är vi lika, jag älskar mjölk jag med. Julborden hemma hos oss är det två som dricker mjölk och resten julmust eller öl. Fast Alessia verkar gå i samma mjölkspår som oss, hon gillar det också.

Trots att jag bott i Bro hela mitt liv har jag aldrig besökt slottet. Numera heter det Bro Hof men förut på min tid hette det Brogård.

Vi tassade sedan med mätta magar runt lite på slottet. Var väldigt fint och lite annorlunda med en älg i väggen.

I fredags var det dags för Ingrid att få sin 57, 58 och 59-årspresent. Jag ligger lite efter på den fronten eftersom dom senaste somrarna har haft sina dikeskörningar som t.ex diverse krämpor, tråkigheter och sorg. Men nu var vi laddade!
Vi började med bubbel på Scandic Continentals fina takbar, älskar den. Trodde att det skulle vara fullsmackat med folk en fredag men icke, hur lugnt som helst.

 18.30 hade vi bokat bord på Miss Voon på Sturegatan. Ett ställe som vi länge pratat om att dit måste vi gå. Vi ångrar oss inte en sekund, herregud vad gott det var. Vi åt en sjurätters avsmakningsmeny Omakase som smakade fantastisk från första till sista tuggan. Ett trevligt litet vitt vintagevin från 2005 satt som en smäck. "Bra val" tyckte servitören glatt.

Kan säga så här, att det här var en matupplevelse i världsklass. Orkar inte beskriva bilderna vad det var vi åt men gott var det.
På vägen mot Centralen slank vi in på en folktom bar på Kungsgatan, Ingrid bjussade på Aperol Spritz medans vi fortsatte att berömma den nyss svalda maten...Dit vill jag gå igen! Rekommenderas starkt!

Nu bråkar min gamla dator så mycket att jag ger upp!