Som ni säkert har märkt så har jag noll inspiration att hålla bloggen vid liv. Finns inte så mycket att skriva om, jag gör i stort sett ingenting förutom att försöka umgås med min familj.
Blir ganska enformigt för mina läsare skulle jag tro.
Fast jag gillar att skriva så jag kommer fortsätta i sakta mak framåt och tjata på om mina fantastiska barn och barnbarn.
Snart helg och veckan har ägnats åt att jag försökt vilat så mycket som jag bara kan. Gustav är som ni ser väldigt mycket bättre på ryggläge än jag.
Fick till min stora glädje lite pappersbilder av Ewa och Börje häromdagen. Bilderna är exakt 30 år gamla och rutigt verkar vara på modet.
Räknade ut att mina föräldrar är 59 år på bilderna medans Emilie är dryga 2 år och jag var höggravid med Erika. Ja, herregud vad tiden går. Tack Ewa och Börje för ni tänkte på mig!
I måndags var Stella hemma från förskolan. Hon hade haft falsk krupp på natten och var fortfarande lite kraxig och trött. Efter min sjukgymnastik åkte jag över till dom och vi bestämde att vi skulle gå en promenad till Lidl för lite inköp. Var kallt men solen värmde skönt ändå.
Stella packade en utav sina handväskor med lite bra-att-ha-grejor såsom trosor och strumpbyxor. Jag fick äran att lägga min plånbok däri och sedan även bära den lilla ärtiga väskan hela vägen.
Minns inte om jag visat er badrummet, men nu är det i alla fall klart och det är skönt att kissa på markplan.
Värmegolvet och en lampa är inte inkopplade ännu men det blir så småningom. Jag tycker vi lyckats bra och Gustav trivs med att dricka vatten ur handfatet här nere och slippa gå uppför trappen till badrummet. Han dricker nämligen inte ur kattskålar som andra katter oftast gör.
Åkte en snabbis till Vällingby i går för att betala och hämta ut Melodifestivalbiljetterna. Hoppade av glädje när dom printades ut. Längtar som sjutton tills det drar igång i början av februari. David Lindgren ska vara programledare nästa år igen och det var ett bra val, han var toppen förra året tycker jag.
Halloween har visserligen varit men här kommer mitt bidrag i serien "Skräckinjagande vampyrer" Killen till vänster håller visst på att somna. Jag hade i alla fall i år handlat på mig lite godis om/utifall det skulle dyka upp några läskiga individer.
När klockan var 20.30 och inte vare sig liemannen eller någon annan otäcking hade dykt upp ledsnade jag och och började tröstäta chokladen. Då, mitt i mitt mumsande så bankade det plötsligt på dörren. Utanför stod fem stycken med fin utklädning och ställde frågan bus eller godis. Dom länsade skålen på det som fanns kvar, tackade artig och gick vidare till grannen. Märkligt det där med Halloween, fattar inte grejen faktiskt.
Den här då? Världens gladaste barn ❤❤❤
Har faktiskt bara hört henne gråta en endaste gång. Nöjd, go och gla precis som sin mormor....eller?
Nu ska jag äta en räkmacka till lunch, man får liksom offra sig när Rudolf kommer hem med godsaker i parti och minut från bästa bageriet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar