RegnUtflyktOchFlyttIgen

Hej i regnet!
Har tagit mig lite ledigt den här veckan, jobbar inte förrän på söndag....men dyker det upp något på lördag så är jag inte omöjlig.

I går var jag på en mysig lunchdate med två f.d jobbarkompisar i Jakobsberg. Det var kul, blev en riktig långsittning innan vi skildes åt. Skönt att hålla kontakten så man blir uppdaterad vad som händer på fronten.

Har nyss mer eller mindre tvingat ut Cesar i regnet, han har varit här sen tidig morgon. Men nu tyckte jag det var dags att han gick hem. Jag ska ändå i väg snart.

I söndags hade vi besök av Alessia. Hon hade tråkigt hem och ville komma och leka en liten stund. Vi hade en jättekul eftermiddag där vi hann med mycket. Vi spelade spel, fikade, ritade, spelade innebandy, byggde med Lego, handlade och åt middag.

Tänk att Leandro har börjat gå nu, han är så gullig när han på lite vingliga ben traskar fram med armarna framför sig likt Frankenstein. Stora killen som helt obegripligt fyller 1 år nästa lördag. Hur gick det till? 

I morgon ska jag och Alessia åka till stan på utflykt. Vi ska först till Junibacken och sen får vi se vad min lilla stjärna har för önskemål. Tror det kan bli lite shopping. Det kommer i alla fall bli en toppendag, det är jag säker på. Hoppas att vädret blir bättre än vad det är nu, gå i stan i ösregn är inget jag föredrar.

Ska strax bege mig till mamma. Lite småhandling innan och sen fika och prat med henne. Hon kommer flytta till ett äldreboende här i kommunen så fort vi bara hinner. Hon är fått ett stort rum med utsikt över huset där vi bodde när jag var liten. Vi har varit på besök, träffat mycket trevlig personal, tittat på tre olika rum. Mamma träffade flera gamla bekanta som redan bor där och hon blev såklart jätteglad. Valet att flytta är självklart hennes eget men såklart är det jag som föreslagit och dragit igång det hela. 

Livet där hon bor nu är inget vidare. Hon träffar inga andra än personalen ett par gånger varje dag och sen Owe och jag som försöker hälsa på henne så mycket vi bara kan. Dessutom ser hon inte ut heller. När man sitter i rullstol och fönstren sitter högt upp ser hon bara trädtopparna. Det har hon gjort i snart 5 år nu. Hon har tillbringat alla dessa år till att ligga i sängen och titta i taket som hon uttrycker sig. Nej, hon är värd något bättre och jag är glad att hon tackade ja. Och jag har inte tvingat henne om nu någon skulle tro det. Jag har bara förklarat alla fördelar att bo på ett dygnet-runt-bemannat boende. Hon är aldrig ensam och har en valfrihet om hon vill umgås med "sina grannar" eller vara på sitt rum. Bara att se andra människor blir ett stort lyft för henne.

Tänk att det var tredje gången hon var ute sen hon flyttade in i december 2016! Två gånger har jag tagit henne till frissan och så nu tredje gången i rullstol, ösregn till N. Personalen har säkert försökt få ut henne på en promenad men hon har inte velat, men då får man kanske försöka igen och igen och igen.

Jag är lite less på att hennes mediciner inte ges när dom ska eller inte ges alls. Det händer ganska ofta. Det finns inga som helst aktiviteter, hennes kontaktperson och stora trygghet är utav olika anledningar numera inte hos henne så ofta , maten!, slarv och en jäkla oordning. Personalen gör ett bra jobb men det brister emellanåt anser jag. Ska tydligen också bli någon framtida omorganisering i huset också eftersom inga nya hyresgäster flyttar in när en lägenhet blir tom. Ingen som helst information till anhöriga heller såklart. 

Sen om det här blir bra eller dåligt vet vi inte, men jag har en bra känsla. Jag känner många av personalen och dom är toppen! Cirkeln är därmed sluten, mamma flyttar tillbaka till samma gata.....igen! Hon har bott på nummer 1,7,11 och nu 13. Kan tyckas lite sorgligt och jag har frågat henne om hon också tycker så, att vara tillbaka och sitta och se ut över sitt f.d hem? Men nej, hon säger att det känns bra och hon kan titta på liv och rörelse utanför hennes fönster. Barn som går till och från skolan, bajsande hundar och färgglada bilar. Det är i alla fall bättre en trädtoppar och ett vitt innertak som hon sett i 5 år.

Nu ska vi bara försöka få till ett fint och hemtrevligt rum med funktionsduglig möblering till henne. Vi kommer göra vårt bästa! Owe började med att mäta fönstren så mamma kan bestämma vilka gardiner hon vill ha. Hon har ett antal att välja mellan...