Vidriga djur

Dagen började med frukost i soffan med katt i knät och efter det så letade jag fästingar på kissen, som alltid varje dag.
Idag hittade jag en hel familj, men lyckades bara plocka hälften av dom.
Resten måste jag få hjälp med, kallas projekt
"hålla-katt-i-famnen-och-mata-med-godis-medans-matte-plockar"

Jag hatar dessa små vidriga djur och är förbannat besviken på att inget medel hjälper.

Droppar Frontline i nacken på honom enligt ordination men icke. Fästinghalsband är uteslutet eftersom dom inte finns med snabblås, risken är att han då istället hänger sig i ett träd när han klättrar och fastnar.

 

 

En till.....

Så har jag glädjen att meddela att Norrboda har utökats med ytterligare en Norrbodatomte.
Nämligen den här killen som sitter till vänster i bild, bredvid Emilie.

Dom här sötnosarna har hållt ihop i vått och torrt sen långt innan dom ens var påtänkta.

Vi bodde grannar, gick på psykoprofylaxen tillsammans och lärde oss andas rätt även fast deras pappor ledsnade efter första gången då barnmorskan berättade skrämselhistorier om navelsträngar lindade 18 varv runt halsen eller att man mycket väl kan äta upp moderkakan efter förlossningen om man är sulten.....?!

Vi fick barn med en dags mellanrum och rummen bredvid varandra på Löwenströmska BB, 

umgicks dagligen, gick långpromenader och gjorde utflykter, Micke och Emilie var som syskon.

När det var dags för skolstart så blev det olika skolor, mest för att vi då hade flyttat till Pettssonska och således tillhörde Finnstaskolan i stället.

Fast i gymnasiet blev det samma program och klass för första gången

4 juni 2004 togs den här bilden på dom nyblivna studenter från Hotell och Restaurangprogrammet på UBG.

Och idag, nästan exakt ett år på dagen sedan Emilie och Jogge flyttade in i sin lägenhet på Norrboda så flyttar då Micke in i huset bredvid. Klart dom ska vara grannar! Cirkeln är sluten.
En jättefin liten etta på nedre botten och jag var såklart på plats. Micke har förstås en speciell plats i mitt hjärta.

 Emilie och Carlos än så länge på golvet, köksbord saknas.

 Här ska soffan vara....

 Fotomodellposé typ......

 Lika söta som alltid! Älskar dom här!

Carlos trivdes bra i sängen

Hela söta familjen Gomez Pettersson

 Här bor han! 

Och jag är säker på att Lisa sitter där uppe på ett moln och ler och känner sig ganska glad för hans skull.  Eller hur Lisa?

Det här är en smygbild som för ett år sen skulle vara totalt osannolik! Rolf med en IPad i näven...herregud!

Tiderna förändras och tur är väl det. Han säger att allt han gör på sin jobbpadda jobbrelaterat......

Va bra då, jag gör precis tvärtom på min. Inte ett dugg jobbrelaterat! 

Nu kanske en tur till Norrboda, eller inte. Jag tröttar nog ut dom som den jobbiga mormodern/svärmodern/mamma när jag springer där i parti och minut. 

Men idag har jag annat syfte med besöket, nämligen säga hej till Micke i hans nyinköpta lägenhet som han håller på att flytta in i.

 Vi får väl se om jag åker. Det vore ju fint med lite hundpussar också.

Burr och snyft

Katastrof! Är så himla långhårig, fast jag vill iofs vara det, långhårig alltså.

 Men jag borde försöka få något som helst fason på barret, eller burret är nog en bättre benämning.

Vad gör jag med pannluggen? Spara eller kapa? Jag har så förbannat MYCKET hår!

Wihiiiie, på måndag är det äntligen dags för frisörbesök, tills dess fortsätter jag att fläta flätor.

Min frissa är tillbaka, på halvtid och jag får komma! 

Annars gör jag inte ett dugg i dag här hemma. Lallar mest runt. 

Lyssnar på Sommarpratarna via SR play-appen, senast Kristian Gidlund. Jag grät en skvätt, fantastisk kille men satan vad han berör en.

Owe kom på oväntat besök just när det var som sorgligast, pausade snabbt och lyssnade på hans harklingar istället. Han gnällde över att han var förkyld igen stackarn, men vad fasen är en förkylning mot att vara döende i cancer som Kristian....orkade inte bry mig.

Blev lite låg nu, tror jag behöver lite vila.

 

 

Snabbis till Norrboda

Lite sammanfattning och trams om kvällens aktiviteter kommer här som ett brev på posten adresserat till er, mina läsare.
Tog efter middagsintaget som idag var korv på tvären ett glasspaket under armen och gasade i väg till Norrboda för gullegull med min finaste fransos.
Han blev glad när jag kom och visade det på sitt lilla sätt genom ett litet nafs i både potatisnäsan och vänster örsnibb. Dom där små valptänderna gör ont, men såklart kom det inget blod.

Sen matade jag honom med godis ur min fullproppade ficka. Fast hans stränga föräldrar sa att han bara ska få godis när han för något bra och är duktig.....okej. Han bet mig i näsan! Är det inte bra?
Så då körde vi vårat partytrick "vacker tass" ett antal gånger så parveln fick sitt godis, han är sååååååå duktig. Tycker hans andranamn borde vara Reidun eller Wally kanske?
Fasen vad dom tanterna måste äta godis....med tanke på att dom är såinihelvete duktiga.

 Emilie bjussade på gott espressokaffe och skivade upp Lakritspuckglassen i finfina Gekåsskålar.
I min portion ingick också en fin vänsterfot i storlek 36 inklusive fem söta, små rödlackerade tår.
Jag och Carlos busade, pussades, lekte kamelleken, myste och poppade Instagram. Sen när jag fått min dos Frallamys tackade jag för visat intresse och åkte hem..........

..............till den här killen som låg i min säng med benen i vädret likt ett överkörd grävling längs E4!

En annan favoritgrabb är Rudolf, vi tittade på Allsången, han iklädd endast sina nyinköpta Dressmankallingar med amerikanska stjärnbanéret på...ja. så förstås en rutig skjorta i från samma leverantör.
Rutigt, randigt, stars and stripes....allt klär en skönhet sa alltid min mamma.

Ja, det var väl allt! Godnatt på er, jag är vråltrött och behöver tanka sömn, energi, ork, lust och inspiration.


Om ni inte märkt det tidigare så har jag för en gångs skull INTE EN ENDASTE bild på Carlos från ikväll, ALLA blev suddiga då lillfisen inte var still en sekund.

Lite grann då

Tänk att två nätter kan te sig så olika! Gårdagens natt med full sprutt i exakt 10,5 timma och så nattens arbete, på den andra avdelningen.....så stilla och lugnt! Bara lite lagom pyssel med dom trötta och sovande små raringarna.
Det är väl för tur att vi alternerar mellan dessa två avdelningar, annars hade jag lätt blivit typ utarbetad.

Hemma möttes jag av en småjoggande, jamande kisse som hade bråttom in. Han var hungrig och gosig, och efter lite mat och pussar försvann han ut igen.
Jag fick sova ostört i 6 timmar, jippie!

I kväll så hoppas jag och Erika på att få träffa Carlos, längtar mig sjuk efter honom. Messade till Emilie och undrade om dom inte behövde träna eller något annat så jag och Erika får vara hundvakt.
Har inte fått något svar än.....hoppas hoppas! Annars åker vi nog till Norrboda och hälsar på lillkillen.

Inte mycket mer än så att orda om, dags att börja förbereda dagens kulinariska höjdpunkt, nämligen korv stroganoffen.

Snurr, trötthet, ostsåser och döden!

Nu är jag tillbaka, om det skulle vara så att man är saknad. Har sovit mestadels hela dagen, var helt totalt fullkomligt slut efter nattens arbete. Herregud, ett sånt spring!
Att det tar på både kropp och knopp att arbeta med personer med demensdiagnoser är jag den förste att skriva under på!
Skulle arbetat bara en enkelnatt men blev inringd och vänligt tillfrågad om att jobba i natt med. Sjukdom hos personalen ställer till det i semestertider. Jag tackade ja under förutsättning att få vara på den andra avdelningen denna natt. Det ordnades såklart. Så om några timmar är det på´t igen bara.
Kul att bästa nattsjuksköterskan på norra halvklotet jobbar också, då kanske vi hinner träffas lite, om hennes arbete tillåter vill säga.

Erika och jag har varit på Willys och handlat ett gäng nyttiga middagar, schampo, tvål, frukt, kattmat, havregryn, glass och annat som gör tillvaron värd att leva.
Idag ska vi göra tortellini med rökt skinka, färsk sparris och krämig och säkert alldeles för kaloririk ostsås. Men va fasen.....man lever bara en gång. Hellre dö mätt och glad med krämig ostsås i magen än dö hungrig, tanig och med magen helt ekande tom.

Eftersom jag längtar så förbannat grymt efter Carlos och har inte fått pussat på honom sen i går så slänger jag in en bild på min pluttkorv. Carlos! Kom och hälsa på mig!!!!

Här sitter han i knät hos en gråhårig farbror i färgglad tröja vid namn Owe som är väldigt snäll och håller i favorittuggbenet så det blir lättare att gnaga på.

 Haha, den här bilden visade jag i går, jag vet! Men kolla riktigt noga...ser ni att Emilies glass är nästan exakt lika stor som Rolfs huvudknopp? Eller tvärtom, ser ni att Rolfs huvud är lika liten som Emilies glass?

Till sist vill jag tacka för alla fantastiska grattishälsningar i går när bloggen fyllde 4 år.
EN trogen läsare tog sig tid att kommentera, tack snälla Åsa. Fast okej, några hade tryckt på gillaknappen på FB förstås, det gills också! Tack tack!