T.G.I.F

Dags att summera denna dagen innan det är dags att slänga sig på sofflocket och försöka hinna vila en stund innan helgens kommande arbete.
 Haft mammatajm idag, skojsigt värre. Klackarna i taket kan jag lova. Blev inga diskussioner om flyktingar idag men däremot tiggarna kom på tal. Och som den eländiga, ointresserade dottern jag är så kunde jag inte annat än strö salt i såren och lämna pengar till en utav tiggarna utanför Willys när vi gick ut.
Hua! Kände att jag inte liksom hade tid att åka ner till Rumänien och hjälpa till på plats som hon och Jimmie tycker man ska göra.

Blev gofika hemma hos henne efteråt, stannade en timme sen ville jag hem och äta lunch och tackade därmed för mig och lättade ankar.
Eftermiddagen har tillbringats hemmavid med lite småplockande och förberedande inför middagen. Idag hoppar vi den tänkta vegetariska tacosen eftersom Erika inte ska äta hemma.
I stället tänkte jag sätta Rudolf på att göra hamburgare gjorda på högrevsfärs. Extrapris på färsen på Willys idag och det var mindre än 13 % fetthalt, perfekt.

Till det tänkte jag att vi skulle testa rotfruktsstrips, tror det är jättegott. Hittade av en händelse i frysdisken, väl värt att prova.


Idag fick vi inga räkningar, kors i taket, men väl ett kärleksbrev från brevbäraren.  Hög tid att frisera häcken Rudolf.

Verkar inte som maken kommer hem i tid till det väntande köksarbetet, bara att kavla upp armarna och göra hamburgarna själv då.
Kommer förresten att lysa med min frånvaro i helgen, jobba, sova, äta, vila står högt i kurs dessa helgdagar.

Heippa!

Tillbaks!

Efter ett par dagars frånvaro från bloggen på grund av massor med annat planerat och oplanerat på agendan är jag tillbaka.
Haft minst sagt fullt upp och jag känner att sömnen har fått ge vika, var väl därför jag tog en extralång sovmorgon i morse. Nu känner jag att jag är på banan igen, skönt.

Det hela började med att vår lilla farfar, min svärfar och Rolfs pappa plötsligt blev riktigt riktigt sjuk.
Som tur är har det nu stabiliserat sig och vi kan inte annat än att hålla tummarna att det går åt rätt håll.
Jag kände att jag ville vara på plats hos Birger och för att stötta/avlasta Yvonne och Julia som varit hos honom i stort sett ända sen söndagsnatt. Såklart var och är även alla andra syskon växelvis också närvarande. Tänk att ha fem barn som alla månar och bryr sig om sin gamla pappa, underbart.
Som tur är har jag världens bästa kollegor som erbjöd sig snabbt att byta mina tisdagsnatt så jag kunde stämpla in och tjänstgöra på avd 73 i stället. Tack Jossan!

Jag inser nu efter att ha tillbringat natten på ett sjukhus hur in i bomben bra våra boenden har det.
Vi är engagerade, empatiska, varma och trevliga. Inget direkt jag såg hos dessa två som jobbade under natten.
Fast Yvonne berättade till min stora glädje att det fanns bra personal, jag hade bara otur att träffa dessa två "jagvetintevadjagskakalladom". Yvonne tyckte det var kallt och frågade om det fanns någon filt hon kunde få låna. Svaret hon fick var: "Ja, det finns kaffe där ute"

Jag styrde såklart runt jag jag kom, stackarn låg som en ihopsjunken kråka i den knöligt bäddade sängen, fötterna mot fotgavel. Vi lyfte upp honom en halvmeter i sängen och la honom på rygg, sträckte lakan, puffade kuddar, jag gjorde munvård, la kuddar som stöd under knäna m.m.....Mmmmmm, jag är yrkeskadad jag vet! Men i den där stökiga sängen hade ingen velat ligga.
Sen somnade han lugnt och sov ett par timmar, jag tror och hoppas han låg bra. Såg så ut i alla fall.

Jag åkte hem vid 6.00-tiden för att hinna sova ett par timmar innan jag skulle vara på jobbet klockan 12.00 för att gå steg 2 i vår pågående utbildning i det Jag-stödjande förhållningsättet till demenssjuka.
Intressant och viktigt såklart men det mesta kan jag, utan att för den delen slå mig på bröstet och låstsas vara viktig.

Klockan 16.00 var det slut på det roliga och hem snabbt för att brassa middag innan det var dags för nästa grej.
Barnvakteri! Som jag älskar att barnvakta! Onsdagar kan komma och bli någon typ av mormorskväll, eftersom Jogge jobbar och eventuellt Emilie också dessa kvällar. Jag ställer förstås upp utan något som helst anspråk på timersättning men väl pussar, lek och kärlek från Stella och Carlos. Det är mer värt än alla pengar i världen!

Vi lekte en stund i Stellas rum, läste boken om djuren minst tio gånger, sen bajsade hon så till och med Carlos rynkade på sin redan rynkiga nos. Luktade huggorm!
Efter blöjbyte, pyjamaspåsättning, tvätt och tandborstning av fem vackra tänder åt hon sin ersättning i sängen, tog nappen och sen somnade hon bums. Hon är fantastiskt lätt att lägga!

När syrran somnat så var det dags Carlosmys, vi tittade på Bonde söker fru, tuggade tuggben, tog selfies och lekte med röda bollen. Han är så mysig!
Och nu dags till det obligatoriska bildregnet:

 Det här stör mig nå så grönjävligt! Farfars skåp på hans sjukhusrum, med en lila leksaksspade som nyckelring! Ett något annorlunda pittoreskt inredningsdetalj tycker jag. Jag skulle bli galen att ligga och behöva titta på denna leksaksspade om jag var sjuk...Varför? Jo, för att annars är det tydligen lätt att man tar med sig nyckeln hem vid utskrivning? Va??? Måste för fasen finnas något bättre alternativ. Tydligen sitter det leksaksspadar, krattor och platsbilar på varenda skåp på hela sjukhuset...GALET!

 Dagens goda middag var i går stekt torsk med broccoli och potatismos. 

Förbaskat gott! Heja Viktväktarkassen!

 Jag kom mitt i middagen i går, så jag blev matad med överbliven falukorv av Stella. Tackar!

 Här ligger min lilla prinsessa och ska strax somna. Älskar henne så det gör ont!

 Carlos hade första parkett i går, Bonde söker fru var programmet, det gillar han, fast det var dåligt med kossor och grisar  med i programmet igår.

Det syns att vi är trötta, tycker även vi är lite lika. Man brukar säga sådan husse/matte-sådan hund. Men här är det sådan mormor-sådan hund!

Japp, då har ni fått vetat vad jag sysslat med dessa dagar. Nu ska jag bädda rent i grustaget. Herregud, vad sand och annat han drar in Gustav. Blir som en gratispeeling på kroppen, perfekt för en snåljåp som mig.

StilStudieGustav

 Gustav var extra trött i går. Först kom en tass ut ur tältet.......

Sen kom båda tassarna och den lurviga svansen.

Lilla gubben var söt du är!

 

UppOchNerSöndag

 Så var det slut på den här helgen då, gick undan den med som helgerna brukar göra. Idag hade vi redan i går faktiskt kommit överens att åka till Örsundsbro och besöka deras återkommande Mickelsmässmarknad. Har inte varit där på säkert tio år, förr så åkte vi alltid dit.
Herregud vilken cirkus, trots vi var där tio minuter efter dom öppnade så var det en del med folk. Rudolf lider ju av syndromet "svårighet att gå långsamt" och har brått jämt stegade tjugo meter före i en jäkla fart så på knappt en timme hade vi gått igenom det mesta inklusive Iittala Outletbutiken som också ligger på området. Bra jobbat!
.

 

200:- gjorde vi av med, en ny plånka till Rudolf och en sopkvast till mig. Mest irriterande var alla dessa människor som har stackars hundar med sig in i folkmassorna, sen dom som röker. Var ett under att man inte fick en glödande cigarett i fejset, Gå åt sidan om ni nu är så himla röksugna! Sen är det förbaskat ofräscht att få rök på sig också för den delen.

 

 En skitig å valsade vi över

 Långa benet före. Som alltid!

 Ingen salami fick följa med hem.......

  ........ej heller några verktyg

 Var Åvallens vaktmästare full när han skulle krita planen? Hade aldrig hänt hemma på Bro IP under Hermans tid, garanterat!

 Efter språngmarschen på marknaden så blev vi förstås fikasugna, fikasugna på riktigt kaffe och Rudolf även sulten på en räkmacka. Fanns inga räkmackor att uppbringa på området vad jag kunde se så Rudolf styrde Renaulten mot stora metropolen Enköping.

På anrika Tammerfors Konditori vägrade vi fira Kanelbullens dag utan smackade i oss varsin trevlig räkmacka. Jag tog förstås en sån där latte till som var så varm så vi satt kvar halva eftermiddagen innan den tog slut.

Hemma igen och dags för powernap, skönt att sova en liten stund. Sen blev Rudolf sur, sur för att han tappat bort en papper med instruktioner hur man brygger öl i hans ölbryggningsmackapär.

Jag fick förstås skulden för det bortsprungna pappret men laddade snabbt ner ett nytt exakt likadant på Ipaden. Det dög inte, han ville ha ett papper....välkommen 2015 och kravla dig gärna upp ur gropen under stenen i skogen. Nu för tiden laddar man ner instruktioner på nätet, väx upp!

Så resten av dagen blev tyst och trist tills Erika kom hem och sen kom även Emilie, Jogge, Stella och Carlos. Då blev det färgfilm igen som grannen i Beck brukar säga. 

 

JustNu

Hej på er!
Efter en bra natt på jobbet och sju timmars skönsömn på det så har dagen bara rullat på. Har inte gjort så mycket mer än att försökt hålla mig upprätt och vaken. En riktigt slödag efter tre nätters jobb är precis vad man behöver. Känner mig lite lätt sliten.

Rudolf har pysslat på med sitt, lekt med sina moppar och sen var han tvungen att sticka i väg till jobbet en sväng och återställa något larm som inte gick att stänga av.

 ÄNTLIGEN! Äntligen slut på kladdiga smörpaket som sölar ner hela kylskåpet.

 Den som uppfann den här burken borde få nobelpriset. Som jag väntat!

 Lilla älskade Stella håller koll på sin snussezebra som får sig ett bad i tvättmaskinen.

 Gullunge! Undrar vad hon tänkte egentligen när hon såg snutten snurra runt i tvättmaskinen.

 Världens godaste lunch! Jag är beroende av mellanfil, cornflakes, skivad banan och lite russin. Jag gillar tallriken, den har hängt med sen jag var liten. Vi hade en hel servis men nu finns bara fem djupa kvar som jag lagt beslag på. Den heter Upsala Ekeby Smide och jag tror den är från mitten av 60-talet.

 Gustav, min lilla myskorv.

Det här inlägget kan ni sortera in under fliken: "Oerhört ointressant"

det blev bara en massa osammanängande svammel. Sorry för det!

 

Igår

Äntligen är alla måsten överstökade och jag hinner med datorn en smula innan jobbet återigen kallar.
I går fyllde alltså Rudolf år, och vi firade lite enkelt med en supergod smörgåstårta som Emilies gjort.
Tre gäster dök upp och vi fick precis plats runt köksbordet. Stella höll hov, hon är hur rolig som helst just nu i denna härliga ettårsålder. Åt russin och snackade på. Underbara barn!

Usch, vad jag känner mig oinspirerad just nu. Kommer inte på något alls att skriva, är slutkörd mentalt efter ett par timmar med, ni vet vem. Jag blir ledsen, chockad och rädd över hur oempatisk och självisk man som medmänniska kan vara. Okunskap förstås, men det suger energi i från mig, orkar inte!

Slänger in lite bilder i stället innan jag drar igen locket på datorn och försöker tänka positivt.

 Smörgåstårta a´la Emilie

 Gårdagens middag, Nasi Goreng..supergott!

Rolf visar glatt upp sin födelsedagpresent från mig. Jippie, en eltandborste!

 Men hur söta är inte dessa tre då? Tommy, Emelie och lilla taxen Albin skickade en hälsning ända från Malmö till Rudolf. Uj, vad det skulle vara härligt att ha dessa människor på lite närmare avstånd.

GrattisRudolf!

Godmorgon!
Idag fyller min lilla Rudolf år, 55 år ung fast som vanligt säger han att han fyller 27.  Nu är vi alltså dubbelfemmor båda två, 110 år tillsammans och jag skräms av tanken att nu går det bara utför.

I alla fall så får vi se om det dyker upp några tillresta gäster mer än familjen under kvällskvisten.
Har inte mer tid än så vid datorn nu, måste fixa Nasi Gorengen så vi hinner äta innan smörgåstårtan skall intagas.
Få se nu bara om själva födelsedagsbarnet tar sig hem i tid, brukar ju vara si och så med det.

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN! Känns en aning bortkastat att skriva här eftersom han inte läser min blogg. Men såklart kommer jag ta det live med honom senare, kanske till och med smackar på med en puss eller två.