StatusIPjäxlägret

Vågar jag säga att jag är less redan? Så himla trist att bara ligga med foten i högläge. 

Har i alla fall inte behövt tagit några mera Oxikodon sen 19.30 i går.

Har inte speciellt ont nu så Alvedon fungerar utmärkt. Blev vansinnigt trött och halvflummig av morfinet, ganska rolig känsla. I går somnade jag mitt i en mening när Owe var här. Han: hoho?!

Tänk att det behövs lite roliga kapslar för att få tyst på mig?! 

En annan rolig grej, jag gick och la mig redan vid 22.00, var jättetrött. Rudolf satt uppe en stund till.

När han sen vid 24.00 vaknade till i soffan och går in i sovrummet så utbrister jag glatt: Gud vad skönt jag har sovit hela natten! Känner mig utvilad!

Jag var säker på att det var morgon och att han klädde på sig för att åka till jobbet. Jag hade då sovit bara två timmar. Hej Virrpanna och Rudolf skakade på huvudet igen.

Ingrid och Micke kom på besök och hade med sig fina blommor till mig igår. Gulligt av dom. Och jag höll mig tro det eller ej vaken vid hela besöket som tur var.

Har i alla fall förbannat tråkigt! Kom förbi och säg hej och muntra upp mig om ni har vägarna förbi. Jag bjussar på gott kaffe och kanske lite uppfriskande Riverdans med pjäxan.

OperationenGickBra

 Överlevde som tur var operationen. Fast den höll på att inte bli av. Anledningen var att jag under Eurovisionveckan lyckats få ett skavsår av mindre modell på den onda hälen.
Doktorn var lite bekymrad men efter överläggning med sin kollega och med min tillåtelse så bestämde han sig för att köra på som planerat. Nu var det lilla pyttesåret helt torrt och hade aldrig heller varit inflammerat. Men han upplyste mig om riskerna och sa att risken för att få en infektion nu ökade lite.

Förberedelserna är klara. Klädd i operationskläder och med foten bedövad med en hel hög med sprutor. Tur man inte är spruträdd.  Blev lite förvånad när doktorn sa att jag inte skulle sövas, men såklart glad att bara lokalbedövas. Hade nog missuppfattat kanske men i mina papper så stod det att operationen skulle ske under narkos.

Operationen tog 80 minuter cirka. Jag fick ligga bekvämt på mage och hörde precis vad som gjordes och sades. Så fort det kändes lite så sa jag till och fick mer bedövning.
Lite obehagligt ljud när han spettade av "knölen" med stämjärn och hammare. Det kändes faktiskt lite det med, fast ingen smärta direkt utan mera att foten rörde sig. Hälsenan frilades och allt det onda inflammerade runt omkring skrapades bort.
Sen sattes den på plats igen med hjälp av massa klamrar och det ca 10 cm långa såret syddes ihop.
Tycket han höll på så länge med med just det där hackande så jag frågade till slut om jag hade någon fot kvar. Jadå, svarade doktorn jag håller på att fixa till en storlek 34 till dig, det blir väl bra? Rolig kille!
När jag sedan fick vända på mig och sätta mig upp medans dom städade upp och bandagerade mig så såg jag på en rostfri bricka ett helt berg av min forna häl.

Debuten på kryckor med min walk ortos in i fikarummet gick bra. Blev så fantastisk glad när jag fick beskedet att jag fick "markera" steget med den opererade foten. Inte belasta, men väl markera vilket gör att det är fasen så mycket lättare med balansen. I tre veckor ska jag gå så sen får jag nog belasta så mycket jag kan och orkar. Men att gå i trappor är värst, då blir det gärna lite mer än bara markera. Har inte kommit på grejen hur jag gör än.

Blev serverad gott kaffe och en smarrig macka efteråt. Även larmklockan lades fram för säkerhets skull.

Vid 12.00 efter lite vila så kom doktorn och sa att jag fick åka hem.  Jag ringde Rudolf som kom per omgående med bilen. Jag satt i baksätet med benet i högläge och försökte sova lite när vi kom hem. Men smärtan var hemsk när bedövningen började släppa.

 

Fick en del spännande mediciner. Morfin, starkare Alvedon, Antibiotika p.g.a den ökade infektionsrisken och Fragmininjektion att sticka i magen.

Morfinet hjälper hyfsat i ca 3 timmar och det gör mig även mer flummig än vanligt och förbaskat jättetrött.

 

 

Jag sover mycket och Gustav är med mig hela tiden. Han är lite avvaktande mot ortosen och kryckorna.

På måndag ska jag på återbesök, en sårkontroll och omläggning ska göras. Stygnen skall tas om tre veckor och jag är sjukskriven i exakt två månader först och främst. Doktorn sa att jag kunde göra omläggningen och även stygnborttagningen på min vårdcentral...NEJ TACK det vill jag inte. Åker tusen gånger hellre till Sophiahemmet.

Ska även ha ortosen på under hela den tiden vilket innebär att det inte blir någon bilkörning för klumpfot.

I dag vid lunchtid ringde!?! min sjuksköterska från Sophiahemmet. Hon ville höra hur jag hade det, om jag undrade över något, om jag hade mycket ont, om jag gör min ordinerade cykelgymnastik i sängen, om jag äter  smärtlindringen enligt ordination och inte snålar genom att visa mig "duktig" och låta bli. Jag ska inte ha ont sa hon och smärtan är övergående, kanske bara första veckan jag kommer ha sån här grönjävlig smärta. Ät morfin det måste du var hennes råd.

Sen fick jag ett telefonnummer så jag kunde nå henne direkt i fall jag undrade något, det var bara att ringa sa hon. Vilket ställe! Vilken personal!

En dag avklarad! En dag som gått ganska bra. Har som sagt slumrat en del i soffan. Nu ska jag plasta in benet och duscha. 

 

 

SovDagsFörTröttMössan

 Det kom ett paket! Ett paket till Stella förstås. 

Lilla Carlos trodde nog det var något till honom, stackarn.

En rosa moppe, en nästan likadan som Emilie hade för 30 år sedan och som vi dumt nog har slängt.

Tror hon gillade den trots den något skeptiska minen

 Kanske lite väl nördigt? Men jag gjorde en liten ESC-minneshylla. 

Ska givetvis inte bli där permanent.

Bara några dagar tills Eurovisionavvänjningen har börjat verkat. 

Rudolf muttrade såklart åt mitt påhitt. Otroligt att han ens la märke till den.

Annars så har jag precis Hibiscrubbat mig i duschen två gånger som anvisningen säger.

Härligt att tvätta håret med det där medlet, känns som Svinto just nu. Sängen är renbäddad, kläderna är rena och framlagda likaså kryckorna.

Blir en dusch till med Hibiscrub i morgon klockan 5.00. Ska vara på Sophiahemmet 7.40 så för att vara säkra att vi inte blir sittande i bilköer så åker vi redan klockan 6.00. 

Okej, då säger vi så! Tack för alla Lycka Till-hälsningar på Facebook, sms och telefon. Det blir jag glad för!

EUROVISION2016JAGVARDÄR

 Då var det åter till vardagen igen efter en vecka som ni redan förstås förstår har varit helt fantastisk rolig.
Lite bilder från i lördags och säkert en del ni redan har sett. Har ca 300 bilder totalt från veckan i en salig röra på datorn. Ska försöka organisera dom vid tillfälle. Kommer ha bättre med tid dom närmsta veckorna. Många bilder är från Anna, Sara och Anne. Vi ger och tar av varandra, precis som det ska vara.

Uppvärmningsmiddagen på Restaurang Munchen:

Men vars var Björn och Benny då?

 

För vi ska ta en groupie

 Galna Fans:

l

 

 Här behövs ingen större presentation va?

 

Puss på´re Party-Boy

Tog bort fejset på våran kompis i mitten. Det råder strikta regler när man arbetar med säkerhet.

FINALEN:

Noggrann säkerhetskontroll varenda kväll. Mycket bra för alla oss besökare, det kändes tryggt och alla var så tillmötesående, trevlig och snälla. Ibland hände det att någon manlig (läs: ung pojkvasker) skulle utföra kroppsvisitering och då frågade han vänligt om vi hellre ville ha en kvinnlig vakt.
 Nej, för fasen kläm på du tyckte jag!

Många biljetter blev det, väl värt 3850:-,  #onceinalifetime och faen så kul jag har haft!

Anne, förlåt Agneta vilar ut på hotellet innan vi beger oss till Restaurang Munchen.

Både Australien och Ukrainas delegationer bodde på samma hotell som vi. När vi checkade ut på söndagen stod ett tv-team i foajen och väntade, inte på oss då kanske men säkert på ettan eller tvåan i tävlingen

Standing Green Roomfållan. Glad att vi inte fick Standing Front precis vid scenen, där var det ett himla tryck.

Perfekt läge, såg bra, hörde bra och 20 cm till greenroom där det ofta hände grejer som inte tv-tittarna fick se.

En femteplats! Helt galet bra Frans! Jag gissade 14:e plats. Mäktig upplevelse att sjunga på en fullproppad arena och ALLA står upp, applåderar, sjunger med och det blinkar i våra armband eller halsband (beroende var man satt) Vi på golvet fick armband. Kul att det sparades en del överraskningar till Finalen som inte var med på genrepet (därför är genrep inte så skojiga) Olsen Brothers, Alexander Ryback, Lordi m.fl. Anne hoppade högt när Alexander Ryback dök upp!

 

Conchita uppträdde på Euro Club efteråt. Var mycket kändisar, typ alla var där. Bland annat dessa:

Carola, Måns, Frans, Pernilla Wahlgren, Sofia Wistam, Oscar Zia, Hanna Hedlund, Petra Mede, Gabriel Forss, Tobias Karlsson och hela den svenska delegationen OCH alla utländska också.

Bulgariens sångerska blev lite väl överförfriskad och höll på att ramla överbord från VIP-avdelningen. Men innan hon nästan gjorde det så uppträdde hon med sitt nummer. Även Frans kom ner exakt klockan 03.59 och tog emot folkets jubel och sjöng sin truddelutt.

Trött!

Vi vill inte gå hem från EuroClub!

Klockan 5.00 så tackade vi för oss och gick motvilligt hem. 

En kokt med bröd innan vi somnade med värkande fötter och ben klockan 6.00.

Sussie hade fixat en överraskning på vårt rum. Praliner och frukt, smakade gott som efterrätt till den nyss svalda korven.

Och så var det det här med TV! Många kanske tror att vi söker efter att få synas i TV. Haha, så  fel! Finns inte en chans att ens kunna förflytta sig 3 cm i fållan. Jag kunde inte ens böja mig för att ta upp min festis på golvet, proppfullt.
 Grejen är den att det går en kameraman i greenroom hela tiden. När ländernas bidrag framförs så kollar han var i havet med folk det står några med just det landets flagga. Då riggar han, lamppojken sätter på ljuset och filmar precis när låten är slut och då har vi råkat stå just där flera gånger.

Men vi var visst i bild vid något annat tillfälle också

Tre blinkarmband senare så har jag klivit ur bubblan. Kommer aldrig någonsin få uppleva det här igen.
Jag är glad att jag fick tillfället men förbaskat ledsen att min fot bråkade hela tiden. Hade ont typ jämt, speciellt på finalen då jag stod upp i fem timmar.
Men i morgon ska det rådas bot på eländet, känns bra och jag är inte något orolig alls än så länge.