I´mBackFriends

Halloj Vänner!
Dags att ni får höra något utav er lilla favorit. En vecka sen sist och jag förstår att ni har ledsnat.
Har väl säkert tappat alla mina läsare men det spelar ingen roll. Kommer kanske i kapp när allt blir som vanligt igen.
Förra veckan gick med en farlig fart. Har som tur var fina vänner som såg till att roa mig varje dag.
Stort tack till er alla!

I tisdags så lunchade jag, Catta och Bassebus först på Bro Bålsta golfrestaurang. Vi åt varsin god skaldjurssallad och tittade på golfmänniskor i färgglada kläder och skor. 

Efter det så följde jag med till Brukshundsklubben då det var dags för Basse att träna lite grann. Jag satt på en stol och var mäkta imponerad när han och Catta övade. Tyckte han var jätteduktig medans matte Catta suckade lite lätt någongång emellanåt. Han sprang och ställde sig i "rutan", apporterade och gick fot som värsta polishunden. (Kanske lite överdrivet, haha)

På torsdagen så kom Anne H och hämtade mig i ösregnet klockan 10.00. Vi skulle åka till Axfood snabbgross och handla lite. Eller jag var mest med som bromskloss och sällskap, Anne handlade till den stundande konfirmationen. Jag köpte bara lite gott kalvkött att slänga på grillen framöver. 

På torsdagskvällen hade vi bjudit hem Åke och Eva på middag. Och det var väl ungefär som att skjuta sig själv i foten...bjuda hem restaurangmänniskor?? Herregud, vi har ju varken fina linneservetter eller rektangulära tallrikar. Men som tur är så är just dessa fina människor alldeles helt vanliga. Dom brydde sig inte alls att dom fick torka munnen med Willys pappersservetter för 10:- Vi hade en jättetrevlig kväll och vi kommer sakna dom grymt nu när dom flyttar hem till Kivik efter knappt tre år på Wenngarn.

Fredagen kom och så även min födelsedag.  Låg och halvlurade i soffan vid 9.30 när det helt plötsligt bankade på dörren. Utanför stod Jessica med blommor och en påse  hallonmunkar.
Blev jätteglad och vi fikade och snackade strunt någon timme tills det var dags för henne att återgå med städningen inför hennes flytt.

Anne H hämade mig vid 14.00 och vi åkte till Wenngarn för att äta en sen lunch och kolla Sveriges match mot Italien på storbildskärmen.
Blev överraskad när Pia också dök upp och dom små raringarna bjussade mig på lunchen. Tack snälla ni!

Rudolf och Lennart var två mycket besvikna supportrar som deppade efter den snörpliga förlusten. Kunde väl ändå fått blivit oavgjort!

Snabbt hem och brassa grillen. Vi ställde till med ett väldigt enkelt födelsedagskalas i korvtema.
Som tur var tittade solen fram och vi kunde sitta ute och äta. Kom några tillresta firare och vi hade en mysig kväll tillsammans. Ingrid rimmar alltid så fint och jag ser fram emot den dagen vi kan åka in till stan och äta middag tillsammans.

Jag fick utav familjen en vacker Klongvas som jag önskade mig. Blev förstås jätteglad, den är så fin!

 

Stella höll igång som alltid, sötare barn finns inte. Just här sitter hon still och poserar för fotografen

 

På lördagen så fick jag förfrågan om att åka med Emilie, Jogge, Stella och Jogges föräldrar till Thuns i Almunge.

Thuns är ett miniUllared med nästan lika bra priser som Gekås. Var sjukt mycket folk och jag handlade ingenting. Var bökigt med kryckor, trängsel och folk som inte tog hänsyn till mig och mina kryckor. Man får liksom gå åt sidan när någon ska fram, borde väl vara tvärtom när man haltar fram med kryckor. Folk är dumma i huvudet, bara ett konstaterande efter fem veckor som Kryckmadame.

 

 

Vi satte oss i cafeet istället med Stella. Vi åt lunch och avslutade med glass. Det gillade Stella. Emilie och Jogge kom lite senare när dom fyndat klart.

Blir absolut fler besök till Thuns i sommar, fast då ska jag var helt återställd och med nyvässade armbågar.

Veckan avslutades med att Rudolf skulle hjälpa Åke och Eva med sista flyttlasset. Jag hängde med för att än en gång säga hejdå till Gilcks.
Hunden Atlas såg inte direkt fram emot den 70 mil långa bilresan hem till Kivik.

Innan vi åkte hem så stannade vi till på Våfflan i Sigtuna för att luncha lite. Gillar stället även fast alla fåglar gör mig galen när man sitter på deras uteservering.

Ja, så var min vecka. Idag är det exakt fem veckor sedan operationen. Jag mår faktiskt lite bättre, sover något bättre och foten känns bra. Går lite utan kryckor här hemma och tror att jag i morgon efter mitt andra sjukgymnastbesök kommer få slänga kryckorna helt. Fast jag är fortfarande lite rädd att något ska hända och att jag överanstränger mig.
Längtar tills jag får köra bil igen, då blir jag inte lika låst. Längtar såklart till torsdagskväll då Rudolf går på en 10 veckors lång semester.  Det är han mer än någon annan värd och jag har någon att prata med. Även fast han inte är den mest pratglade så vet jag att jag inte kommer vara ensam längre, det var fanimig det värsta jag varit med om.

CampSWEnngarn

Jag hade en fantastisk kul kväll på Camp SWEnngarn igår, förutom resultatet i matchen då förstås.
Till en början var det inte så mycket folk men framåt matchstart så fylldes det på mer och mer. Barn i Sverigetröjor spelade fotboll på gräset, Rudolf hade snickrat ett gäng vita fotbollsmål av mindre modell.
Från grillen utanför Dammstugan serverades en god pulled pork i hembakat pitabröd med diverse tillbehör för 85:-. Rudolf provade en och tyckte den var mycket god.
Dammstugan serverade hela sin meny och jag var så sugen på Disapizzan så för mig blev det en sådan tillsammans med ett glas rött.
Vi valde att sitta framför skärmen vid långborden som till slut blev fullsmockade med folk. Fanns sköna soffgrupper utanför Dammstugan om man hellre valde det. Storbildskärmen såg man bra därifrån också.
Många hade med sig filtar, stora svenska flaggor, picknick, Bag in Boxer, egna stolar och slog läger på gräsmattan.
Var en härlig stämning. Dock klagar jag på två saker. Något lågt ljud från skärmen, blir lätt lite sorl och tjatter från alla åskådare. Sen att den minsta minsta chipspåsen, ni vet den som det är typ högst en potatis i, kan det vara typ 30 gram kostade 25:-. Inte för att jag köpte någon men Rudolf var lite chipssugen, rena rånet!

Kommer åka dit på fredag också (OM JAG FÅR NÅGON SOM SKJUTSAR MIG DIT, BETALAR NATURLIGTVIS BENSINPENGAR)
Spännande match mellan Italien och Sverige som börjar klockan 15.00. Kommer vara hemma till senast 18.00 så det finns ingen risk att mitt enkla födelsedagfirande med korvtema blir lidande om nu någon vill komma.

 Lennart tog golfbilen hem

Jag vann inte!

 

GnälletFortgår

Dags att uppdatera mig lite. Ni kanske är några som undrar hur jag har det i alla fall? Först ska jag utvärdera min sömn och mitt intagande av Valerina natt, naturpreparatet mot sömnbesvär.
Jorå, funkade väl halvdant. Låg i alla fall inte och tänkte eller grubblade i samma skala som tidigare nätter. Somnade efter någon timme efter att ha räknat varje andetag på utandning till fem och sen börjat om på ett igen. Läste på någon sajt om insomningsproblem att man skulle göra det.  Sov i...två ynka timmar, sen klarvaken igen! Helt galet frustrerande och likadant varje natt.
Nu har jag börjat sova på soffan i stället, blir fruktansvärt störd av Rudolfs snarkningar som alltid drar igång exakt när jag lyckats somna. Är det inte maken så är det katten, han är också oerhört bra på att tajma in sin väckning av mig precis när jag efter timmar av kämpande råkat somna.  Sen framåt morgontimmarna så är det fågeljävlarna som drar igång sitt kvittrande, sover med fönstret på glänt så det hörs kan jag lova.

Förut ville jag inte sova något på dagarna för att jag verkligen skulle vara trött på natten. Nu struntar jag i det och sover på förmiddagen om jag är trött. Fast det är jag inte heller, är aldrig trött.
Är bara förbannat uttråkad, gör ingenting, gör inte av med någon energi och räknar ner dagarna till Rudolf går på semester.

Är det någon som vill förbarma sig över mig med en liten lunchutflykt eller bara en pratstund så blir jag mer än glad!

Catta och Basse är två fina filurer som förbarmade sig över mig med på en lunchutflykt till Wenngarn förra veckan.
Oj, vad jag blev glad för det! Var inte så rackarns varmt just den dagen men vi satt i alla fall ute i solen mot Dammstugans husvägg.  Där frös vi inte.

Under sommaren så serverar Dammstugan bara lunchbuffé som enda alternativ. Kan väl tycka så här i efterhand att det var kanske lite i dyraste laget 175:-.  Är inte så insatt i priser på lunchbuffér heller för den delen. Fast självklart var det väldigt gott och det fanns fyra varma rätter att äta, inklusive deras vansinnigt goda pizza.  Dryck, kaffe och liten kaka ingick också.
Skit samma, jag var nöjd, Catta också hoppas jag och Basse var supernöjd att vara på utflykt. Han gillar också Wenngarn.

Det har flyttat in ett gäng änder precis vid dammen vid Dammstugan. Ett rött litet fint hus har dom också. Basse var väldigt intresserad av både fjäderfjäna och vattnet. Är man en vattenhund så är man.

Den här tyckte jag var rolig så här i fotbollstider.

I lördags så skjutsade vi Erika till Kapellskär. Varje gång man kommer dit så tror man att man åkt för långt och hamnat i Ryssland. Så trist terminal, som en opersonlig kall betongbunker.

Vi hann fika i cafeét innan vi sa farväl. Erika ska jobba hela sommaren på Radio Åland som nyhetssändare. Som tur är kommer hon hem någon helg då och då så man får se henne lite.

 

 

Längtar ständigt efter mina barnbarn. Tycker jag ser dom alldeles för sällan och jag skulle vilja göra så mycket med Stella. Äta glass, åka på utflykt, besöka leklandet, titta på djur, dansa m.m. Ingenting kan jag göra och jag känner mig som en dålig mormor.  

Jag köpte en hel stor kasse Duplo av Gunilla häromveckan. När Stella hälsade på sist så hade hon jätteskoj med det. Speciellt med alla djuren som följde med bondgården. Hon härmade alla med både känsla och djup inlevelse.

 

 

 Gustav ser i alla fall till att jag inte slöar till. Tur att jag har honom, fast ibland blir jag galen på honom nattetid. Han har i alla fall börjat hitta till sina matskålar nu och jag tror att han har fattat att jag inte har lust att eskortera honom dit varje gång. Bortskämda katt!

 I kväll har jag under pistolhot tvingat Rudolf att hämta mig för att sedan åka tillbaka till Wenngarn.

Kan det bli bättre? Se matchen på storbildskärm, fint väder, god mat tillsammans med andra fotbollsfantaster.  Häng med ni med!

Tror Sverige vinner med 1-0, Guidetti kommer göra målet. Nu kanske inte ens Guidetti får någon speltid. Äsch då gör väl Zlatan målet i stället då.

Ledsen för ytterligare ett gnällinlägg.

DagensUtflyktOchSkabbigHäl

 
Besöket på Sophiahemmet gick fint. Som vanligt var jag ute i mer än god tid. Alltid lika svårt att veta trafikläget, kommer taxin? eller är det kanske en samkörning med någon annan halt eller lytt person som ska åt ett helt annat väderstreck.
Hann med stor marginal med en glass och en kopp kaffe på Café Sophie-Ro som turligt nog ligger precis bredvid fotkirurgen. Fyndigt namn, Sophie-Ro!

Doktorn var nöjd med hälen so far. Stygnen plockades och jag får numera belasta fullt eller efter förmåga. Men jag kommer ta det väldigt lugnt dom kommande tre veckorna i alla fall och ha kryckorna som avlastning som jag haft tidigare. Jag fick prova att sätta ner foten och ta några steg barfota och det kändes typ nästan som vanligt. Skönt! Behöver egentligen inte heller ha min post-op-sko utan kan använda någon vanlig sko helst med lite uppbyggnad för hälen. Äger ingen sådan men funderar på att försöka ta mig till Intersport i Bålsta och få hjälp med en schysst sko.

Medans jag väntade på taxin roade jag mig med att titta på en våghalsig fasadklättrare. Tur att det var sjukhusets fönster han skulle putsa. Nära till sjukvård om han skulle ramla ner alltså.
Sjukresan hem gick geschwinnt, förutom att chauffören höll på att köra över en cyklist på övergångsstället utanför sjukhuset. Cyklisten blev såklart vansinnig och skrek högt av ilska!

I natt ska jag prova det här, tron försätter allt sägs det.  Men jag kan inte låta bli att verka aningens skeptiskt.....humlekott? Ska det kunna göra mig sömning och komma ner i varv? Håll tummarna, jag måste få sova, i alla fall en natt.

Nu ett varningstecken, nedan visas en bild på min tass. Ser lite halväcklig ut så scrolla inte ner om ni är känsliga.

Jag gör de lite luftigt här.....

 

 

TreVeckor

Undrar om man är saknad? Det var länge sedan jag orkade blogga eller ens sitta framför datorn. Har inget att skriva om. Allt är trist, tråkigt, ensamt och psykiskt jobbigt. Tänker för mycket när jag är ensam. Sover gör jag inte heller, i natt sov jag mellan 22-24, sen var jag klarvaken och låg och snurrade. Fått magkatarr också, något jag aldrig haft tidigare. Fick Novalucol tuggtabletter av Rudolf som gör symtomen lite bättre. Mår inte lika illa länge och är aldrig hungrig heller. Vägde mig för första gången sen operationen för tre veckor sedan. Hade gått ner 4 kilo! Det var ju i alla fall något som var bra.
Blev glad när det kom blombud i onsdags. En fin rosa bukett och en ask vackra praliner. Tack mina snälla nattkompisar, jag blev superglad!

Onsdagen bjöd på mer överraskningar. Snälla Micke förbarmade sig över mig och tog mig ut på en biltur i sommarhettan. Vi åkte ut mot Drottningholm, Ekerö,  Drottningsholms GK, Ekebyhovs Slott och stannade vid Brostugan för mysig lunch och sedan vidare hemåt med ett stopp på Jula. Har aldrig varit på Brostugan men kommer definitivt göra fler besök. Var superfint, låg precis vid vattnet och dom hade mycket gott att äta och dricka. Jag valde en kycklingsallad men sen såg jag räkmackorna! Herregud, dom var väldigt stora och byggda på höjden. Nästa gång blir det en sådan.

 I torsdags skulle Rudolf inte komma hem förrän sent. En middag med några arbetskollegor var inplanerad. Dom skulle överraska Åke och Eva nu när dom beger sig hem till Kivik för gott efter nästan tre års konstant slit på W.  Det är så himla trist att dom flyttar men eftersom det numera är mer eller mindre cirkus på det där stället så förstår jag dom.  Men dom är redan djupt saknade av många förstås.
Jag bjöd in mig själv på middag hos Emilie och Jogge. Var årets hittills varmaste dag också så vi satt på balkongen i skön skugga och åt.
Jag bjöds på en supergod sallad gjord på bl.a matvete, lax, grönsaker. Till det serverades en fetaostkräm som var så god. Sen förstås den obligatoriska mozzarella och tomatsalladen.

Stella tyckte det var mysigt att sitta i soffan och "picknicka" 

Snart fotbolls- EM och två matchtröjor är inköpta. Sveriges och Italiens förstås. Här värmer nummer 10 upp. Hon är så söt!

Fredagen kom och det var dags för återbesök och suturborttagning på Sophiahemmet.  Nu blev det inget borttagande av stygn beroende på att dom ville att det skulle gå exakt tre veckor och inte bara 17 dagar som det var då. Dom bad om ursäkt för att dom "räknat" fel men mig gjorde det inget.
Fick byta ut pjäxan mot en lite mera luftig och lätt post-op-sko. Var så lycklig att jag nästan började gråta av glädje.  När jag skulle hem med sjukresetransport vid 15-tiden så var det helt kört. Studentfirande, långhelg och kaos i taxibranschen var några av orsakerna. Tog mig tre timmar att komma hem och jag var riktigt trött när taxin släppte av mig strax efter 18.00.

Härligt med vänner som tänker på oss och kommer över med en hel kasse med Duplo. 

Vet att Stella kommer gilla det!

När Rudolf kom hem en stund senare så kom han på att han glömt sladden till bilen.  Han var tvungen att vända för att hämta den. Elbilar måste laddas och då är det bra med en sladd.

Samtidigt så ringde Lennart och sa att det gått ett larm någonstans på W som dom måste återställa. Jag tog chansen att följa med och vi blev spontant bjudna på kokkaffe, rose, kex och lite annat i kvällssolen. Dom var barnvakt till lilla Iris som höll i gång och charmade oss alla.

Söndag morgon och dags för nästa utflykt. Frukost hos Emilie och Jogge. Rudolf skulle snickra staket på framsidan för att förhindra eventuella rymlingar. Vi bjöds på en redig frulle, pannkakor, äggröra, gott bröd och massa pålägg.  Stella tyckte det var jätteskoj när morfar höll till på utsidan och hon själv hängde i fönstret på insidan.
På vägen hem så stötte vi på Ingrid och Micke som ville att vi skulle komma upp till dom och fika. Tack, mer än gärna. Så gick någon timme till.

Lite svalare på söndagen som tillbringades mestadels under parasollet i vår nya utegrupp. Älskar den! Gustav fick slumpen av min mjölk i glaset och var väldigt nöjd. Rudolf meckade med sina moppar och jag kände mig för en gångs skulle lite avslappnad att ligga och titta och höra på hans aktivitet.

I går var vi bjudna på födelsedagsmiddag till Jogge som fyllde år i söndags. Och som vanligt blev vi bjudna på en fantastiskt god grillmiddag. Stella hade faster Paola som bordsgranne och åt majs med god aptit.

Rudolf hade Carlos som kavaljer, nähä, skoja! Carlos tog chansen när Erika lämnade bordet för ett ögonblick.

Stella riktigt avgudar sina kusiner, dom leker med henne hela tiden och hon älskar det!

Här rider hon på Evelyn medans Stephanie håller i. Härligt att se dessa fina barn tillsammans.

Nu sitter jag och väntar på sjukresetaxin. Ska tillbaka till Sophiahemmet för stygnborttagning klockan 14.20. Är sjukt trött efter en totalt sömnlös natt, skulle kanske behöva några roliga piller. Har aldrig i hela mitt liv behövt tagit några sådana. Är livrädd att jag blir beroende. Funderar på det där naturpreparatet Valerina Natt. Undrar om det skulle funka?

Slutgnällt för denna gång! Om ni tycker det är lite osammanhängande så påbörjades inlägget i går kväll och slutfördes idag.

 

TvåVeckor

I går var det två veckor sedan operationen. För en gångs skull gillar jag när veckorna går undan.
Fick en kärt besök på förmiddagen. Eva, en kollega på Solängen kom med rosa fin blomma och det var så skönt att bubbla på i några timmar. Tack rara du!
Skulle vara skönt att ha något att göra varje dag. Ett inplanerat besök, en utflykt eller liknande.
Har som ni säkert redan upptäckt ledsnat på datorn, tv-tittandet likaså. Har laddat mer Storytel som jag har stor förhoppning på att jag kanske blir i alla fall lite road av och att tiden går snabbare.
Har inte testat ännu men i eftermiddag ska jag lyssna, efter rekommendationer av Anne P, på Kaffe med rån. Vill bli underhållen, inte rädd eller liknande.

Gustav ser till att jag inte slöar till. Han är världens bästa sällskap just nu och så himla gosig. Men han pratar ju inte!
Uppfann en mobilhållare att fästa i byxlinningen om man som jag har byxor utan fickor. Trixigt att ha mobilen i ryggsäcken, tar tid att stanna till, hitta balansen, ta av sig ryggsäcken och fippla fram telefonen. Självklart så behöver jag inte försöka svara på två sekunder, men jag är så glad när någon ringer så jag vill gärna kunna svara på en gång.

Fick till slut även tag på en sjukgymnast som kunde fötter bra. Inte lätt, ringde till många på listan som Fotkirurgen länkat. Men det var väntetider hos allihopa. Ytterligare en grej att oro sig för för undertecknad. Men på Sollentuna Rehab var tankesättet annorlunda. Där går opererade patienter före vanliga krämpor hos andra patienter. Så min sjukgymnast heter Maximillian och jag ska träffa honom på tisdag nästa vecka.
Kan ju inte bli annat än bra, Maximillian, samma namn som en av Zlatans söner.

Idag ska Micke och jag ut på biltur, kommer bli fantastiskt skoj!