Tänkte berätta lite om min ögonoperation jag gjorde i går. Det har ju varit en del gupp på vägen med den här operationen kan jag lugnt säga.
Exakt två år har det tagit från första besöket i maj 2019. Jag kan erkänna att jag var en aningen skeptiskt när jag igår satte mig på pendeln för att bege mig mot stan. Trött var jag också men det var självförvållat och så här i efterhand hade det nog varit bättre att bokat en tid någon dag när jag inte hade jobbat natten innan. Men jag tänkte, äsch jag kan väl sova under den korta tid operationen tar. Men det var ingen bra idé för tydligen måste man ligga och spärra upp båda ögonen, även det som inte opereras.
När jag kom fram till kassan för att registrera mig så var jag beredd att betala 24 000:-. Men kassörskan sa att jag "bara" skulle betala 12 000:-. Åh, är det rea eller kanske happy hour svarade jag lite skämtsamt men det togs inte emot ens med ett leende. Däremot mannen bakom mig i kön han skrattade högt och sa "hoppas, det kanske är ta två betala för en"
Här började alltså problemet, det visste jag redan. Ingenting har gått som på räls på den här ögonkliniken.
Det visade sig sedan att bara ett öga skulle opereras eftersom den andra specialbeställda linsen var felbeställd. Förvånad, någon? Alltså blir det ytterligare en operation 20/5, vilket innebär att min sjukskrivning blir längre. I och för sig skönt med ledighet men trist på kontot.
Märkligt att min läkare sa vid förra besöket när jag ville vänta med andra ögat att så gjorde man inte. Man tar alltid båda samtidigt annars måste det andra ögat kompensera och det blir tokigt och ansträngt i hjärnan....ehhh? Det är redan tokigt i den här hjärnan.
Men den regeln verkade inte vara aktuell just i går. Operationsförberedelserna påbörjades, som tur var av en tjej jag känner sen tidigare. Visste inte att hon jobbade där. Med henne kände jag mig trygg. Fick sätta på mig en fin mössa, en pappersrock och skoskydd. Munskydd hade jag redan, det måste man ha där tydligen. Jag fick olika sorters droppar i båda ögonen och sen ville hon ge mig något lugnande. Där stoppade jag, vad är det där? Midazolam, det får alla sa hon. Ja, fast jag vill inte ha något. Är du inte orolig eller nervös då? Inte det minsta sa jag och hon la undan den förberedda sprutan.
Väl inne på operationsrummet fick jag lägga mig i en typ tandläkarstol. Två sjuksköterskor presenterade sig vänligt och tvättade mig rart i ansiktet och runt ögat med klorhexidin, ögat sköljdes med ljummet nånting och sen kom då den arroganta dryga läkaren in och sa inte ett skit till mig. Jag fick något som kändes som en ihoprullad handduk över båda ögonen. Han klippte upp ett hål för det vänstra ögat, grejade med någon ställning så jag inte kunde blinka och sen skulle jag glo på två blåa prickar rätt in i en stark lampa.
Det var jättesvårt att fokusera på dessa prickar. Sen kände jag att han skar i hornhinnan, det nöp till ordentligt några gånger. Dom blåa prickarna for fram och tillbaka, hade ibland svårt att se prickarna men läkaren bara fortsatte "titta på prickarna" sen råkade jag visst blunda med det högra ögat och då blev han irriterad för det också "öppna ögat!"
Efter vad jag tror 10-15 minuter var det klart. Läkaren går i väg och jag frågar efter förhållningsregler eftersom ingen sagt tidigare vad man får och inte får göra efter ett linsbyte. Han svarar medans han går mot dörren, tittar inte åt mitt håll. Men jag tror han sa inte jobba på tre veckor, inte bära tungt, inte bada spabad. Vill du ha ett läkarintyg? Ja, det vore väl bra tyckte jag men såg bara ryggtavlan av honom för han var redan ute ur rummet då. Tror inte han uppfattade vad jag sa eftersom jag inte fått något elektroniskt läkarintyg ännu.
Och det där med att jag skulle se som en hök direkt efter operationen och kunde ta mig hem med pendeltåget när jag frågade om sjukresa hem. Så fel han hade. Jag såg inte ett skit på ögat, allt var grått och suddigt. Var väl en himla tur i oturen att den andra linsen var felbeställd, hade aldrig tagit mig hem själv utan benbrott och utslagna framtänder. Rolf var i och för sig beredd att hämta mig men vi bestämde att jag skulle ringa om det behövdes.
Jag tog mig hem med pendeltåget, det funkade bra och framåt kvällen började synen komma tillbaka och idag känns det bra. Svårt att säga om jag ser bättre. Det vänstra var det ögat där mitt synfel inte var så stort utan mest grå starr så jag vet inte faktiskt. Det kan ta ett par veckor tills eventuell svullnad har lagt sig och synen stabiliserat sig.
Och hjärnan har det väl extra tokigt nu eftersom man inte skulle göra ett öga i taget, fattar ingenting.
Men det jag vill säga med detta gnälliga inlägg är: När man arbetar som läkare och ska operera vakna människor då är väl det i alla fall viktigt att läkaren förklarar vad han gör. Han hade kunnat förklara vad det var han tryckte för mjuk grej på mina ögon, nu snittar jag hornhinnan, nu plockar jag ut det gamla linsen och förklarar att när nya sätts in. Kanske frågat om det går bra? känner du något? Nej, ingenting sa han mer än ett jäkla tjat om att jag skulle "TITTA PÅ DOM BLÅA PRICKARNA MED BÅDA ÖGONEN" Kan det vara den vanliga "grejen" att män inte kan göra två saker samtidigt? Prata OCH operera? Blir körigt i hjärnkontoret.
Gjorde förresten en klassiker när jag gick ut från sjukhuset. Gick ett par meter på Dalagatan med dom blåa skoskydden på fötterna. Inte första gången det händer 😄
Nu är det dags för mammatajm.
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar