Jippi, nu är det bara dagar kvar. Äntligen är du här vecka 34 och jag som inte ens trodde jag skulle överleva. Det har varit trist, eländigt, ont, jobbigt, dåligt med sömn, grinigt, stelt, högläge, sjukresor, rehab och jag vet inte hur många gånger jag slängt kryckorna i frustration. Men såklart har det också varit ganska skönt att vara hemma OM man sluppit att vara ensam och OM man hade haft en frisk fossing, det var fanimig det värsta jag varit med om.
På onsdag får jag äntligen ikläda mig mina nya fina arbetskläder och steppa in på jobbet. Är självklart minst sagt lite oroad. Kommer göra ont! Men det struntar jag i, här ska jobbas!
Stackars Jossan, hon kommer få agera handledare åt den minst sagt förvirrade praoeleven första natten.
Lösenord? Koder? Rutiner? Mediciner? Nycklar? Ojoj, mycket att tänka på. Har säkert hänt massor på dom 16 veckorna jag varit frånvarande.
Kul ska det bli i alla fall och jag kanske är lite galen som längtar att få börja jobba. Men trivs man som jag gör på jobbet är det klart att man längtar.
Nyopererad 17 maj
Får migrän bara jag ser denna vidriga ortos som jag som tur var slapp efter bara 3 veckor efter lite krokodiltårar vid återbesöket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar