FredagHelaDagen

Gårdagens inlägg satte besöksräknaren i spinn. Fast inte i lika hög utsträckning som när jag i december skrev om mammas behandling av vår egen kommun och biståndshandläggare, det inlägget lästes av över 3000 personer. Tror jag det, många känner igen sig och vet hur äldrevården av idag fungerar. Eller fungerar? Fungerar väl inte heter det väl snarare. Och värre blir det, garanterat.

Hälsade förresten på mamma i går som jag gör nästan alla dagar, försöker trappa ner men det är alltid något som ska göras, något hon vill ha hjälp med. I går handlade jag så hon klarar sig över helgen. Hon är försämrad nu märker jag, har svårare att gå och är så oerhört trött. Sover mest säger hon.

Längtan efter mina små gullefisar i går gjorde att jag bara tvungen att åka till Kungsängen och hälsa på.
Barnen blev glada och jag multitaskade som vanligt sittande på golvet i Stellas rum. La pussel och höll i Carlos tuggben samtidigt.
Viktigt att inte glömma bort Carlos, han är ändå nummer ett i barnbarnskaran. Han förtjänar all kärlek och gos den där lilla killen som jag tycker så mycket om.

Stella lekte mest med alla sina väskor, hon packar i, packar ur och "går till jobbet". Efter en stund så åkte jag hemåt när det var sängdags för henne.
Skönt att få lite kärlek från dom man älskar mest. Stella sa så gulligt  "mormor älskar mig" så rätt hon har och jag höll på att börja gråta av glädje när hon sa så.

Jobbhelg på ingång, får väl funka. Är van att jobba helger efter att ha gjort det i hela mitt liv. I morgon lämnar Erika Åland för någon dag och hälsar på oss. Vi tänkte testa Grilliant i Brunna, en förhållandevis ny restaurang som jag bara hört gott om. Bord bokat till 18.00 för tre hungriga människor.

Skönt för Rudolf att slippa stå vid spisen också...haha, han har ju fullt upp med renoveringen 2.0 här hemma. Tror han ska börja kakla badrummet i morgon. Låter minst när frugan ska sova skönhetssömn. Värre har det varit på kvällarna den här veckan då han har satt upp alla lister däruppe. Spikpistolen låter något förjäkligt högt! Gustav är skraj och håller sig utomhus.

Slut på svamlet! Ha en bra helg i solen! Själv ska jag som sagt till det sjunkande skeppet mitt s.k arbete.

 Mina tre lyckopiller utan inbördes ordning:

Vad vore livet utan er?

JobbaSovaÄta

Den här veckan kommer jag ägna mig till att jobba, sova och äta. Jobbar fem nätter och det känns inte direkt lockande att tillbringa så mycket tid på arbetet när trivseln och arbetsglädjen inte längre finns där. Som tur är jobbar jag två nätter med Johanna så jag har i alla fall någon som kommer prata med mig utan att det blir missförstånd och annat tjafs.

Har i alla fall sökt ett annat jobb så det är bara att hoppas! Är det så att det blir ett nej så ligger min uppsägningslapp färdigskriven i mitt fack, bara att signa och bestämma datum för att sedan leva på luft och kärlek.
Man måste få må bra också, hälsan kommer först i alla fall i min ålder. Och jobb finns alltid inom den här branschen.

Ska försöka kravla mig ur sängen och hinna gå på ett möte som ledningen bjudit in till på onsdag klockan 13.00. Helt plötsligt ska vi nu börja diskutera från att ha blivit totalt och utan minsta förvarning blivit överkörda i och med alla ändringar som smackades upp på väggen för 2 veckor sedan. Ja, herregud ett sånt minfält man arbetar på. Inte konstigt att jag och många andra kollegor mår skit.

Nu ska jag trycka till mig en kopp gott kaffe och titta på Farmen, sen bär det av norrut.

Ha det gott igelkott ⺭⺭⺬⻒⻫⻩

ViPåMello2017

Nu kommer jag bjuda på ett bildregn i en härlig salig melloröra. Har varken tid, ork eller lust att redigera bilderna. Tror att i alla fall vissa av er är så passa smarta att ni förstår att vi åt middag innan spektaklet körde igång på Friends Arena.

En middag som alltid äger rum på Restaurang Maestro på Ringvägen på söder. Lammracks för mig till varmrätt och sen som alltid en plockfat med röror, bröd och annat gott till förrätt som vi alla delade på.
Husets röda fick duga, det var gott! Vrålmätta fick vi i oss kaffe och vissa orkade dessert innan det var dags att bege sig ut till den väntande stortaxin.
Så himla smidigt med taxi till arenan, billigt var det också och vi slapp tunnelbana och förmodligen en del kaos.

I år hade vi som vanligt dom bästa platserna, en meter från catwalken och vi tackar och bugar än en gång Mia på Blixten & Co för hjälp med biljetterna. Vad gjorde vi utan dig?
Behöver nog inte skriva mera än vi hade återigen en härlig kväll på Friends. Rätt låt vann och jag önskar Robin lycka till i Kiev.
Ett Kiev som Anne och jag har bestämt att inte åka till. Vi väntar till nästa år då Robin tar hem hela skiten igen och vi får återuppleva ett Eurovision på hemmaplan. Yeah!

Varsågod, nu kommer det bilder i parti och minut:

Hej då Friends vi ses om ett år! Längtar allaredan!

Vi börjar bli vana att visa upp våra vackra fejs i tv, smällar man får ta när man sitter på främre parkett.

SkjutMig

Nu är jag arg, ledsen fast främst oerhört besviken. Har inte sovit något alls i natt heller, det här gnager hål i huvudet på mig. Nya nattschemat ska troligtvis starta 3 april.
Och jag har i natt konstaterat att min sommarsemester kommer inte bli lång. Jag har en ynka natt kvar att spendera av årets välbehövliga semester.
Resten, 13 st går åt till att behöva ta semester på i stort sett alla min redan inplanerade OCH betalade fritidsaktiviteter jag bokat på mitt nuvarande schema. Jag gillar att ha något planerat och längta till. Är det förbjudet eller?
Hade jag åtminstone fått en hint att ett schemabyte var i görningen hade jag givetvis avvaktat att bokat.

Men icke ett ord fast det tydligen var bestämt från dag ett när nya ledningen klev in, överkörd igen. Har kommer då plötsligt någon in och rör till allt, ställer allt på ända och vi blir drabbade. Vad är vi värda egentligen? Vi som ser till att verksamheten fungerar? Vi som jobbar med boende med långt framskriden demens, oftast underbemannade iaf dag och kväll. Det är ingen dans på rosor och JA jag har valt det själv och jag har trivts som fisken i vatten alla år, men nu? Är det förbjudet att ha ett liv? Fritid? Familj? Barnbarn?
Kommer alltså att arbeta hela jävla sommaren och inte få någon som helst tid för familjen, spontanresor och återhämtning.
Satsar på att ta min enda kvarvarande semesternatt i samband med min mastodontlångledighet på 7 nätter som det blev på nya schemat. Jippie! 8 dagars semester, hoppas det regnar så slipper vi hitta på något.

• Italienresa
• Bröllopshelg där jag råkar vara toastmadame, Vore dumt att arbeta då?
• Tomas Ledin på Cirkus med hotellövernattning. Rudolfs födelsedagspresent (hemlig)
• Barnvakta Carlos när familjen reser och hälsar på släkten i Italien
• Sen en hemlig grej som kräver 3 nätter som jag inte kan skriva här. 

Summa 13 nätter. Skjut mig!
I natt är det jobb, min sista niodagars långledighet genom tiderna är över. Är trött, sliten och less trots att jag varit ledig. Men så blir det när jag inte kan sova på nätterna mycket beroende på den här plötsliga schemacirkusen såklart.

överkörd.nu

Blir mer och mer irriterad över hur ovisst och osäkert vi har det på jobbet. Hur vi blir behandlade, vi vet ingenting! Ska vi börja på ett nytt schema på måndag eller ska vi inte? NOLL kommunikation.
Det är inte bara jag som har ett annat liv förutom arbetet, jag vill veta och planera mina lediga dagar.
Nu vet jag inte ett skit och ledningen svarar med tystnad. Respektlöst!

Är man som en värdelös spelpjäs i ett poänglöst spel eller? Hur blir nästa vecka för mig, kan jag hämta Stella från förskolan någon dag? När ska jag planera mina besök hos mamma? När får jag sova? När ska jag vara vaken?
Kan tyckas som petitesser för er som inte arbetar natt men jag behöver veta hur mina veckor ser ut.

Höll på att klicka hem en superbillig resa till Mallorca i maj, 4200:- för oss två. Ving har just nu superbra priser just till Mallorca, men herregud det går inte. Har ingen aning om hur jag jobbar och vet inte hur många semesterdagar jag måste plocka ut till allt annat jag har planerat på mina lediga helger på nuvarande schema.

Ingrid och jag hade planer att åka till Mariehamn och hälsa på Erika en helg, hotell och resa ska bokas. Lika där! Vet inte vilka helger jag är ledig, fattar ni att jag är förbannad? Och Erika jobbar bara april ut i Mariehamn så det börjar bli lite ont om tid.

Lika bra att dra något gammalt över sig!

LyckopillerIsInDaHouse

 I kväll har vi en nattgäst. En liten nattgäst som innan hon somnade fixade både en fruktsallad och popcorn till oss. Middagen dessförinnan var hon inte speciellt intresserad av.
Vi var och hälsade på gammelmormor också och som vanligt tog Stella på sig rollen som förste diskare. Gick åt en del diskmedel kan jag erkänna. Men rent blev det!

Att natta Stella är tämligen enkelt, i alla fall de dagar hon inte sovit något på dagen, som i dag. Men det tog två Totte-böcker, skönsång av mig och lite akrobatiska övningar innan hon kopplade av.
Var in och tittade till henne nyss, blir trångt för oss i natt, hon ligger tvärsöver hela sängen.

Annars är jag grymt besviken över resultatet av kvällens Andra Chansen. Hade sett fram emot att få se Loreen och hennes fantastiska nummer live i Friends Arena om en vecka, men icke. Trist!
Tror inte folk i allmänhet förstår hur stor hon är i Europa och vilken artist hon är. Därmed gick Sveriges vinstchans i Eurovision i stöpet. Men skicka för all del Owe Thörnqvist...fatta att han är i final och inte en av Sveriges mest etablerade och proffsigaste artist, ett skämt!

Så här är det alltid, ska alltid vara en skräll varje år och det är bara att köpa. Vi kommer i alla fall ha jätteskoj som vanligt hela Mellogänget nästa lördag. Middag på Maestro, taxi till Friends, bästa parkettplatserna och kanske eventuellt blir det efterfest också. Ut och rulla hatt med Anne någonstans vore skitskoj! Var ett tag sen sist.

OroTrötthetÖverkördFortfarande

Ska bara dra lite kort om mötet igår, jag vet att en del är nyfikna. För det första vill jag säga att jag är inte alls främmande för ett schemabyte, men jag tycker att det inte gått till på rätt sätt. Som tur var tyckte inte facket heller det gått till på rätt sätt.
Under alla mina 32 år jag arbetat på natten så har det alltid funnits en dialog, en kommunikation mellan chef och arbetstagare innan ett schemabyte.
Vi har i god tid fått veta att nu måste vi snart byta schema och vi har kunnat förbereda oss och inte boka några roligheter och semestrar innan vi visste hur vi skulle jobba.
Vidare så har det oftast funnits två förslag som vi har fått tittat igenom, minst en månad innan genomförandet. Vi har fått gett synpunkter, önskemål och flyttat nätter. Och till slut har alla oftast mer eller mindre varit nöjda. Kallas DELAKTIGHET! Här finns ingen delaktighet, dialog eller kommunikation, bara att rätta sig i ledet. Usch! Den bortflugna arbetsglädjen lär ju inte bli bättre efter detta.

Nu, här på min arbetsplats så smackades det upp ett schema i personalrummet exakt 14 dagar innan det ska påbörjas.
Vi som var långlediga, sjuka eller hade semester fick ingen som helst information. Vi glömdes bort. Tur att jag har i alla fall en rar kollega kvar i nattgruppen som tog en bild på schemat och messade mig sent i måndagsnatt.
Fick en chock såklart av att se att vi skulle gå tillbaka till att arbeta singelnätter och att en långledighet i mitt fall var fem nätter. Fem nätter där två går åt att sova (en när man vakar av och en när man ska gå på igen) och man hinner inte vända tillbaka dygnet på resterande = hälsorisk.

Att sen anhöriga på arbetet har fått veta alla dessa förändringar före personalen är ytterligare ett exempel på min tvivel. Det tjatas att detta måste ske för verksamheten, det är ju vi i personalen som är verksamheten! Utan oss, hur hade det sett ut då?

Vårt schema lyder inte under Arbetstidslagen tydligen och med det kan jag säga att säkert 90 % av alla nattarbetare i Sverige inte heller lyder under denna lag.  Jag har väldigt många vänner som arbetar natt på sjukhus, olika boenden nattpatruller m.m och alla har en långledighet på mellan 7-11 nätter.

Många av oss mår naturligtvis dåligt av det här, vi grubblar och min magkatarr börjar göra sig påmind.
Någon som har ett nattjobb över till mig?