LördagHelaDagen

Hur många av mina läsare möts av ett sånt här fint meddelande när ni kommer till jobbet? Näää, just det, trodde väl det!

Tänk att man är så obeskrivligt omtyckt och att det finns vänner som gör allt för att jag ska må bra.

Gillar er, ni vet vilka ni är ❤

Annars så brukar första natten efter en långledighet vara väldigt tröttsam. Trodde denna comeback skulle vara ännu värre eftersom jag varit sjuk senaste veckan. Men jag klarade av mina 10 timmar med bravur, som alltid. 

Möttes av en kelsjuk kisse när jag kom hem. Strax därefter fick jag oväntat finfrämmat, Alessia och Emilie kom för att hämta bullarna jag bakade igår. Alessia var som alltid på ett strålande humör och blev lycklig när hon såg mig, Gustav och till sist plommonfatet på köksbordet. 

Hon åt och åt och smaskade gott en liten stund innan dom åkte tillbaka hem för att senare börja  förbereda Stellas andra kalas. 

Nu väntar jag på att pizzan ska bli klar i ugnen. Sen blir det ett par timmar till i soffhörnet innan det är dags att tjäna den oerhörda brödfödan som man gör inom äldreomsorgen. 

Val i morgon! Viktigare än någonsin, så se för bövelen till att släpa er iväg till vallokalen. Har jag förresten berättat om när jag gick förbi SD´s tältläger i vårat centrum för någon vecka sedan.

Där i en stol satt en man som representerade partiet, bekvämt tillbakalutad med händerna knäppta på magen. Han pratade med några skolungdomar som stod där. Så här sa han ordagrant:

Jag är så jävla trött på att bli kallad rasist! Jag är ingen rasist. Jag har ett fadderbarn i Rwanda och min dotter är tillsammans med en blatte. Jag är fanimig ingen rasist!

Ni hör ju! Finner inga ord och känner mig djupt oroad inför morgondagen.