PlaneringLasagnePsykfall

Tre kiropraktorbesök, åtta läkarbesök, ett magnetröntgenbesök, ett specialistläkarbesök, 24 sjukgymnastbesök, tio akupunkturbehandlingar, sex veckors rehab, åtta månaders sjukskrivning och hundratals värktabletter senare har jag alltså nu återgått till arbetet.
Jobbar numera min ordinarie tid på 71 %. Första två nätterna avklarade och det fungerade skapligt. Vid 02.00 måste jag ta mina fyra värktabletter för att kunna röra mig någorlunda smärtlindrad sista halvan av natten.
Undrar hur länge magen pallar alla dessa tabletter? Önskar att jag vore gift rikt eller Lottomiljonär så jag kunde sluta jobba, men det är bara att drömma vidare. Hade varit fint om man sluppit gå till jobbet av mer än en anledning.

En sak som i alla fall är bra är det här med frikort, nu vet jag vad vissa av er tänker, men jag menar frikort inom sjukvården. Men okej då ni som tänker frikort ur en annan synvinkel...Schyffert, haha!
Har haft frikort hela tiden sen i juni när skiten började. Tänk om man annars skulle betalat allt detta varje gång. Räknade snabbt ut att bara mina sjukgymnastbesök och rehabveckor skulle landat på över 5000:-. Heja Sverige, bra idé med frikort.

Har annars blivit ganska duktig på att hantera min ständiga smärta. Måste tänka på hur jag rör mig. När jag kör bil och ska parkera letar jag efter en ledig ruta där jag slipper backa ur när jag sedan ska hem igen. Kan inte vrida på huvudet nämligen och borde förstås inte köra bil alls. Men rakt fram går bra, får satsa på att bara köra rakt fram helt enkelt. Vart hamnar jag då tro, Luleå?
När jag pratar med någon måste jag sitta rakt framför, går inte att sitta bredvid någon. Jag försöker lyfta mindre, ber om hjälp om något tungt ska bäras. Packar alltid i flera och mindre plastpåsar på Willys när jag handlar mot förut då jag slängde allt i två skittunga papperskassar.
Och Rudolf, måste jag säga, är en väldigt bra hjälpreda här hemma. Han gör det mesta, som han i och för sig alltid gjort.

Jag gillar att planera roligheter och framförallt att ha något att se fram emot. Inget undantag detta år.

Anne och jag börjar schlagerhelgen nästkommande helg med att checka in på finfina Scandic No 53 på Kungsgatan. Lite bubbel, lite mat och mycket skratt hinner vi med innan vi tar oss till Rival för att se på Babsans senaste show. Vad vore väl bättre att ladda med än lite rosa schlager a´la Babsan inför lördagens stora final.

Vad vi hittar på när den är slut vet vi inte men säkert något trevligt (prosecco?!) innan vi beger oss till hotellet för att sova.

Efter hotellfrukost checkar vi ut och beger oss ut på stan. Klockan 16.00 möter vi upp resten av schlagergänget på fantastiska Restaurang Maestro på Ringvägen. Vi äter alltid vår införmiddag på just den restaurangen. Bästa greken i stan, makalöst god mat!  Och personalen känner igen oss, aha, här kommer schlagergänget brukar dom hälsa oss välkomna med. Med mätta magar hoppar vi sedan in i taxin med slutdestination Friends Arena och resten vet ni. Årets stora händelse, finalen, den vi väntat på sen förra året.

Vi kommer dansa fuldans till Rolandz. Eller kanske inte....det är något med den låten i alla fall. Jag har nynnat på den ända sen i lördags...varför? Den satte sig verkligen i min lilla hjärna.

I april checkar Rudolf och jag in på ett annat trevligt Scandichotell, troligtvis Sjöfartshotellet.

Middag på någon trevlig restaurang innan vi återigen tar oss till Rival för att denna gång se Pernilla Wahlgrens show. Har lite svårt att greppa att jag faktiskt fick med mig Rudolf på detta men vi brukar alltid titta på Wahlgrens värld på tv och han fnissar en del han med precis som jag.

Vi kommer fira midsommar i Rom, precis som förra året. Förhoppningsvis mår jag lite bättre detta år. Förra året hade nacken precis börjat bråka och smärtan var outhärdlig minns jag, usch.
Att sitta under något parasoll på en uteservering och dricka latte, det är grejer det!

  

I juli skriver vi in oss på Vadstena Mentalsjukhus. Eller i alla fall före detta mentalsjukhus från 1800-talet. Numera ett pensionat.

Kommer bli galet spännande att bo där, kommer vi kunna sova? Eller kommer vi höra alla dessa skrik av ångest, tvångströjor, elchocker och andra hemskheter. Sitter det kvar i väggarna? Finns lite olika hus att besöka på sjukhuset, bl.a Stora eller lilla Dårhuset. Vet vad vissa av er tänker nu, och ja, jag passar nog bäst på det stora dårhuset alla dagar i veckan.

Guidade historiska turer på det gamla sjukhuset står också på agendan. Älskart!

 

Huvudsyftet med Vadstenavistelsen är ändå GES. Dessa "gubbar" som vi gillar att lyssna på. Även det gjorde vi förra året men då på Öland i slottsruinen. Nu väljer vi ett annat slott (gillar slott) Vadstena Slott. Kämpade med smärtan förra året och vill försöka på nytt igen, denna gången med mindre ont är förhoppningen.

Vinresa till Piemonte i oktober igen var planen ända tills igår.  Men nu har vi tänkt om och satsar istället på en annan vinresa till Toscana våren 2019. Då med hela gänget som var med i höstas, en återträff alltså.  Hade förstås varit superkul att göra resan till Piemonte igen men dessvärre kostar det en del och vi kan inte åka på båda, då väljer vi istället Toscana, som är så fantastiskt vackert och jag längtar redan. 

Är 10 år sedan jag var i Toscana, den gången på bussresa med mamma. Kul resa men för mig kändes det mera som två veckor på jobbet. 99 % av bussens resenärer var pensionärer med rullatorer och jag fick jobba hårt med att hjälpa tanterna med det mesta. Vi besökte en vingård och jag tror att det var bara jag som uppskattade det, mamma spottade ut vinet vi fick prova,  tyckte det var surt deklarerade hon högt.

Det klagades en del på vad vi blev serverade för mat också...tanterna ville ha potatis, måste det ALLTID vara pasta. Hallå??? Vi är i Italien kärringar, höll jag på att skrika men hejdade mig. Kanske var bäst. Själv tycker jag maten var makalös god men så var jag också tonåring enligt tanterna.

Bäst var nog när vi fick lasagne till middag en kväll. Mamma blev överförtjust och utbrast "Äntligen slapp vi pasta!" Ehhh, hur tänkte hon där? 

Guldstjärna till guiderna som har detta som arbete, jag var slut mentalt i en vecka efteråt.

En resa till Kivik blir det såklart i sommar eller höst också. Längtar efter Åke och Eva och deras goda mat på Eva på torget. 

Slut på meddelandet! Nu över till dom benfria fläskkotletterna.