Då var man åter i hemmet efter en magisk helg med Anne, Melodifestivalklubben, glitter och fjädrar.
Detta var min och Annes andra klubbhelg, första gången vi var med var 2016 och då var den i Karlstad.
Programmet var fullspäckat och drog i gång i rivfart direkt på fredagskvällen. Hann i stort sett bara att installera oss på Sundbyholms Slott och klunka i oss en flaska prosecco och en påse linsbågar i sängen innan det var dags för första aktiviteten som var OGAE Second Chance 2018. En tävling där 27 länders tvåor tävlar.
Storslaget, högtidligt och med sedvanlig flaggceremoni där 27 stycken mer eller mindre frivilliga medlemmar viftade med varsitt lands flagga i en tjusig parad. Anne fick Italiens flagga och viftade absolut proffsigast av alla i hela sällskapet, men så har hon stor erfarenhet och vana i just flaggviftning eftersom hon gått en och annan 17:e majparad hemma i Norge.
Allt filmades och kommer att kunna ses om en vecka, men var man kan se det är jag osäker på. Var det på Melodifestivalens hemsida eller möjligen Youtube. Jag vet vem som vann och behöver ju för den delen inte titta men det skulle vara för flaggparaden då.
Tre superhemliga gästartister framträdde under kvällen och jag och många fler tappade nog hakan två våningar ner när ingen mindre än Mariette plötsligt stod på scenen. Tokgillar henne och hon gjorde som alltid ett fantastiskt framträdande. Nästa hemliga artist var Erik Linder som deltog i melodifestivalen 2010. Bra kille det med!
En stor överraskning var när den tredje gästartisten presenterades. En för oss total okänd kille, Michele Imbarti född i Italien men boende i Sverige. Riktigt bra och med fantastiska medryckande låtar. Ska när tid finnes ladda ner hans låtar på Spotify.
Efter en skön nattsömn i rum 109 smakade det mycket bra med slottsfrukost nere i slottets vackra källare för att direkt efter det hoppa på shuttlebussen som återigen skulle ta oss till Sundbyholms travbana där alla evenemang var förlagda.
Det började med en hyfsat snabbt årsmöte och efter det intervjuade Glitter-Stefan två artister på scenen. Suzzie Tapper och Martin Kagemark som båda drog av några låtar under jubel och klang.
16.00 var det dags att stiga ombord på shuttlebussen igen för hemfärd. Vi vimmade oss efter bästa förmåga, drack ytterligare en flaska finprosecco och ja, det var väl allt vi hann med innan det var dags för färd mot travbanan igen.
Efter välkomstdrink och mingel satte vi oss till bords, tror vi var sirkalisa 100 schlagerjönsar som förväntansfullt såg fram emot kvällen. Ett stort antal hemliga gästartister skulle underhålla oss.
Spekulationerna var stora, vilka??
Tror ingen blev besviken. Towa Carson först ut, hon är 82 år och still going strong. Vidare Christer Lindarw som fick klubbens hederspris för sina scenkläder han sytt till många melodifestival och ESC-artister under väldigt många år. Mest kända är nog ändå Lill Lindfors klänning från 1985, den när hon tappade kjolen mitt i direktsändning. Kul att höra Christer berätta hela historien om den händelsen. Båda två sjöng även dom några av sina största mellohits. Jublet ville aldrig ta slut!
Näst på tur var Anna Sahlene som vann den Estländska finalen och fick alltså representera Estland i ESC 2002 med låten Runaway. Med extremt kort varsel kan tilläggas. Hon berättade att hon kvällen innan den estniska finalen blev uppringd och tillfrågad om hon kunde hoppa in som ersättare då den ordinarie artisten plötsligt hoppat av. Hon rafsade ihop lite scenkläder, pluggade in låten efter bästa förmåga, hoppade på flyget, tävlade och VANN! Hon hade dessutom bett om att texten skulle skrivas ner på stora plakat som hon kunde titta på om hon blev osäker. Man lär sig omöjligt en ny låt och låttext på mindre än ett dygn. Jovisst, det fixade dom. Grejen var bara att under sändningen så höll dom plakatet upp och ner och var inte till någon större hjälp.
I ESC senare kom Estland och Anna på 3.e plats, fantastiskt bra jobbat och texten satt även då utan upp och nervända plakat.
Eskilstunabon och Pain of Salvation-medlemmen Daniel Gildenlöw var nästa hemliga artist. Han framförde två vackra och stillsamma låtar där den sista gjorde så att många ögon vattnades. Pain of Salvation deltog 2010 i melodifestivalen.
Efter detta stillsamma framträdande blev det sedan mer fart när nästa hemliga artist presenterades, Daniel Mitsogiannis. Whohoooo! Han var med i melodifestivalen 2008 med låten Pame skriven av ingen mindre än Fredrik Kempe. Nu jäklar blev det om möjligt ännu mera röj på publiken.
Artisterna avlöste varandra, näst på scen Nicki French som representerade England i ESC 2000. Bra drag på henne med!
Isländska Ari Olafsson som tävlade i årets ESC gjorde ett mycket bra framträdande. Han sjöng bl.a sitt bidrag och även några andra bra mellolåtar som t.ex Eriks Saades Popular. Galet bra!
Lettlands Justs Sirmais tog sedan över scenen. Han har vi sett live när han deltog i ESC 2016 i Stockholm och som Anne och jag hade turen att få vara med på. Den veckan kommer jag aldrig att glömma! Vi åt på söndagsmorgonen även frukost tillsammans med honom och andra gäster i slottskällaren då han också bodde på Sundbyholms slott.
Nu var det slut på artisterna och ingen av oss var direkt besviken. Så himla jättebra allihopa. Vi blev proffsigt underhållna medans vi intog kvällens framdukade buffé. Har absolut inget att gnälla över, vilket arbete klubbens arrangemangsansvariga och alla andra i styrelsen lagt ner. Tack!!! Och hur kommer detta toppas tills nästa år?
Klubbens ständige egna DJ Mathias Holmgren såg sedan till att dansgolvet överbefolkades. Bara mello och esc-låtar ljöd ur högtalarna såklart och jag blir lika förvånad att alla mer eller mindre sjunger med i varenda låt. Dom kan ALLA texter! Jag kan typ fem stycken.....knapphändigt.
Klockan 02.00 var det slut på det roliga och vi hoppade på shuttlebussen för att åka hem och sova. Glada, uppsluppna, trötta och jäkligt nöjda. Skrattade gott åt en medlem i klubben som tog mikrofonen i bussen och lekte guide på halvperfekt engelska. "On the left side you will see trees" och "This trip will take about 30 minutes" inte helt sant eftersom bussresan tog endast 4 minuter. Han tjattrade på i ett och vi skrattade mycket åt hans guidning.
Pigga som mörtar med lyckorus i kroppen försökte vi sedan sova. Hade så mycket att prata om kvällen så jag tror vi inte släckte förrän vid 03.00. Anne satte alarmet på 9.00 så vi inte skulle missa frukosten och det var inte det minsta tungt att skutta upp. Vi hade just varit med om århundrades roligaste helg och kommer leva länge på alla roliga minnen.
En annan rolig grej var att det under hela helgen fanns ett filmteam på plats. Filmade allt och lite till....ooops!
Har ni tur och vi otur kommer ni kanske få se det framöver på en tv nära dig. Jättekul!
På väg mot årets helg, förväntningarna är stora och Sundbyholms Slott knappas in på Google Maps.
Vackra Sundbyholms Slott
Förfest på rum 109. Anne packar alltid ner våra finglas från Eurovision i Stockholm 2016.
En liten tradition vi har.
Christer Björkman kändes lite stel.....
Välkomna! Tackar!
Spänningen är olidlig och koncentration på topp. Snart ska här viftas duktigt och i takt, helst.
Michele Imbarti, ny favorit på min senaste Spotifylista.
Tänk att det låter så bra när låtarna framförs på italienska?!
Filmteamet jobbar på bra, vi försökte hålla oss undan.
Älskar hotellfrukostar
Vackert så man blir tårögd
Towa Carson, Christer Lindarw och Martin Kagemark intervjuas
Det gäller att hålla ett jämt flöde........och linsbågar är ju sååååå nyttiga.
Här står pojkarna på rad för att citera Orup.....Daniel Gildenlöw
Ari Olafsson och vi i publiken hyllade islänningen med att dra igång den numera kända "vulkanen" Var i och för sig bara vi sportnördar som hajjade men kul ändå och Ari hängde på från scenen.
Daniel Mitsogiannis sjöng som en grekisk gud...studsade runt bland borden, stod på stolarna och sjöng bl.a Cara Mia.
Diskjockey hette det på min tid, numera tydligen DJ. Mathias Holmgren har haft samma namn sedan födelsen skulle jag tippa.
Nicki French
Justs Sirmais från Lettland framförde bl.a Heartbeat och poserade glatt med klubbens egna lilla kommande moviestar
Anna Sahlene
Var lite trött i går när jag kom hem. Är långt ifrån van att nattsudda halva natten. Sov en stund innan resten av min familj kom hem och vi hade en sådan där mysig söndagsmiddag tillsammans.
Nu är jag ledig tills på fredag. Ska ägna dagarna åt det gamla vanliga, slöa, slappa, träna, morsan och sen hoppas jag kunna hjälpa till att hämta småfisarna från förskolan någon dag. Lovade Carlos igår att han och jag skulle ta en heldag tillsammans också och det är klart vi ska göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar