25 januari 2019

KalltEländigtOchDementKatt?

Så har ytterligare några dagar passerat i livet. Gör allt för att jag ska bli frisk från en oskön åkomma jag hatar att ha. Den kommer som tur är väldigt sällan, sist jag drabbades av eländet var 2012. Tanken är att jag ska återgå till jobbet nästa vecka men i dagsläget är det högst oklart.
Som tur är är det ingen åkomma jag behöver ligga pladask orörlig inomhus och inte få göra någonting. Jag har faktiskt försökt vara ute en del (tro det eller ej) i detta vinterväder.


Häromkvällen var det Gustavs tur att ha hand om fjärrkontrollerna. Han valde först Farmen och sedan Mandelmanns gård. Han gillar att titta på alla djur och passade på att tvätta underredet samtidigt.
I natt var han förresten jäkligt billig. Höll på att bli galen på hans tramsande HELA natten. Han väckte mig en gång i halvtimmen för att inte vilja någonting. Han ville inte gå till köket och äta, inte dricka vatten eller gå ut. Utan han spatserade bara runt i vardagsrummet och tyckte nog jag var riktigt tråkig som ville sova. Vid 3-tiden orkade jag inte längre utan "råkade" stänga ute honom i uterummet.
Där är det inte minusgrader i alla fall utan precis lagom för en katt och för säkerhetsskull har vi ställt ett element precis framför hans favoritfåtölj om han nu skulle tycka det var kyligt. 
Tror helt ärligt att han börjar bli lite dement. Han kan dricka i köket, hoppa ner för att sedan direkt hasta in till badrummet och vilja dricka där också, typiskt för demenssjuka. Glömmer det mesta i nutid men minns vad man gjorde när man var 12 år, typ.


Den här lilla fryskorten gillar inte vintern han heller.  Det har bara blivit några snabba promenader runt kvarteret. Idag tog det tid innan han hittade den ultimata platsen att släppa sina små dyrbara korvar på. Han var ju liksom tvungen att kliva över och i flera snöhögar, runda en papperskorg, trassla in sig i en enbuske och in under en gran. Jag riktigt såg hur han tog sats för att klara av det. Sen var det snabbt ut på gångvägen igen och full fart hemåt.
Tänk att vissa hundar är så krångliga när dom ska välja nedslagsplats för sitt bajs? Tur att inte vi människor är likadana eller det kanske vi är förresten?  Ja, jag lägger i alla fall alltid klunspapper i toan om jag verkligen måste göra tvåan hemma hos någon som jag inte känner, har oisolerade väggar, är trångbodd eller har jäkligt bra hörsel.


Jag har haft äran att få hämta dessa gullvippor från förskolan två eftermiddagar. Lika roligt varje gång! Idag utbrast Alessia glatt "mormor" och sprang till mig med öppna armar när jag kom in på hennes avdelning ❤ Men det här med vinterkläder.....puh!
Som tur är klär Stella på sig helt själv. Hon har full koll var alla kläder är, om dom är i torkskåpet eller inte. Hon är min ovärdeliga hjälpreda.


Alessia har alltid nyckelansvaret 
 

Toktaggad för eftermiddagspinken
 

Eftermiddagen tillbringades med en varm mysig fralla i knät framför repriser på tv´n.
Ja, det var väl allt från er lilla favorit. Godnatt och sov så gott!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar