Här var det stiltje precis som i resten av Sverige och världen. Håller mig som många andra mest inomhus med undantag för jobb och nödvändig handling.
Rudolf har efter tre långa veckor återgått till arbetet och tack gode gud för det. Han är nästan helt återställd och hostar bara lite pytte nu. Han försöker hosta i smyg och såklart i armvecket, folk ute är ju galet paranoida.
Själv har jag än så länge inte några symtom alls utan är fullt frisk och tänker fortsätta vara det.
Jag var på Willys nyss och handlade bl.a ett 18-pack toapapper och jävlars vad det rörde upp två varselklädda manhaftiga kvinnor som stod och diskuterade högt om hur löjlig denna bunkring var.
Jag kände mig typ tvungen att "ursäkta" mig för dårarna att ibland tar faktiskt toalettpappret slut och det finns människor som inte kommer utanför dörren för att handla själv och som naturligtvis även dom, tro mig, gör både ettan och tvåan på toaletten och behöver därmed papper att torka lilla rumpan med.
Exempel på det är t.ex min mamma, andra pensionärer och annat folk i s.k hemmakarantän. Fast det här 18-packet ska levereras till Vällingby där det ständigt gapar tomt på Hemköp. Erika jobbar långa dagar och har tre timmars resväg och såklart ingen möjlighet att handla när det fyllts på i hyllorna.
En självklarhet att hjälpa till anser jag.
Nu släpper vi corona och toalettpappershysterin och i stället ska jag berätta vad som hänt sen sist.
I onsdags hämtade jag Alessia och Stella från förskolan. Glada barn som hade bråttom hem till morfar.
Det första vi gjorde eller det gör vi alltid när vi kommer från förskolan var att tvätta händerna. Jag frågade om dom visste hur länge man skulle tvätta sina händer. Stella visste såklart att man skulle sjunga Blinka lilla stjärna så då gjorde vi det.
Men Alessia ville sjunga Björnen sover och då gjorde vi det också medans vi fortsatte med handtvätten. Rena händer i dubbel bemärkelse.
Vi fikade, lekte, åt middag, pysslade och hade lite skärmtid i väntan på att Emilie och Jogge skulle hämta hem sina telningar igen. Dom är lite trötta efter en heldag på förskolan.
I torsdag tyckte jag det var dags för Rudolf att lufta sig lite. Han hade då varit inne i 2,5 vecka. Vi åkte till Bauhaus (av alla ställen) för att sondera terrängen lite. Folktomt där med som i dom flesta andra affärer.
Tycker det är kul att både Bauhaus och Melodifestivalen firar 60 år just i år. Precis lika gamla som glada farbrorn bakom skylten...och just det jag med, höll på att glömma den petitessen.
Alla dessa minnen som dyker upp i flödet. Saknar den här rackaren varje dag. I natt drömde jag om honom..igen. Var så verkligt att jag var tvungen att gå upp och kolla att han inte var ute och ville komma in. Min lilla Gustav ❤
Erika skickade en bild från bussen på väg hem från jobbet. Här skulle verkligen dom två varselklädda damerna behövt gå in och pekat med hela handen.
I lördags stod Rudolf i köket från 12.00. Han hade frågat Erika om hon ville komma på middag och det ville hon. Vid 18.00 var middagen klar. Först blev vi serverade en traditionell räkcocktail och sen fick vi det här. Svår att ta bra bilder på denna skreitorsk panerad i panko och med massor med grönsaker, rostade pumpakärnor och en grön skummig sås som smakade himmelskt. Tror faktiskt att t.o.m Mischa i Sveriges Mästerkock hade höjt på ögonbrynen och sagt att rätten var mycket vällagad och med höga smaker.
Tänk vad roliga saker man hittar i gömmorna. Emilies släktträd från tror 4:an eller kanske var det 3:an.
Helgens fyra jobbnätter då? Överlevde jag? Uppenbarligen, men det var knappt. Det var en intressant helg med lagom att göra, massor med handsprit, Blinka lilla stjärna i tid och i tid, torra händer, död bil, återupplivad bil, praktvurpa, blod på knät och ont i höger tinning, orolig kollega, hoppande hissar, felnavigerad fasan rätt in i bilrutan, skrik, häftig inbromsning, död fasan, mycket skratt, bästa kollegorna, riskakor och fyrverkerier på byn. Typ så!
Nu ska jag äta fil, alltid fil till lunch. Sen måste jag till mamma och hämta hennes räkningarna. Är besöksförbud på alla äldreboenden i kommunen men till serviceboendet där mamma bor får man i värsta fall besöka OM besöket sker i den boendes lägenhet och det gör det ju såklart. Jag rullar ju inte ut henne i trapphuset eller hissen direkt.
Japp det var väl allt!
Ha det gott-igelkott ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar