ÅrskrönikaFörstaKvartalet2020

Jag är tillbaka och tänkte passa på att önska er god fortsättning på det nya året. Förr i tiden, på min "storhetstid" gjorde jag alltid en årskrönika i januari. Det är väl sådant influencer gör? Nu är jag ljusår från någon influencer men jag tycker det är kul med årskrönikor, speciellt då eftersom 2020 var ett riktigt skitår. Gjorde jag något kul? Finns det något att skriva om? Jo, men det tror jag.

Antal inlägg i bloggen/år har dessutom minskat kopiöst till ynka 77 st inlägg 2020. Men som den oerhört positiva person jag är räknade min kalkylator ut att det faktiskt blir 6,41 inlägg/månad. Tack för att ni har hängt kvar ❤

JANUARI:

 Vi firade nyår på Österlen. Bodde som alltid på Rörums Gårdshotell i Rörum. Vi stannade en hel vecka och njöt av lugnet och goda vänner. Nyårsmiddagen firades på Eva på Torget där nästan alla av våra vänner från våra vinresor var med. Blev en supertrevlig återträff med mycket skratt och som alltid galet god mat och viner därtill.

Vet inte vad som hände med vädret, men  den 9 januari var det 9 grader ute och både jag och Carlos trivdes på promenaden. Vet att det inte en endaste gång var snö och is på bilen när jag skulle åka hem från jobbet. Har aldrig hänt tidigare och ingen var nöjdare än jag.

Ingrid, ni vet hon med världens största hjärta och min bästa vän bjöd oss på en helkväll/dygn i Västerås.

Återigen tacktacktack ❤❤❤

Hotellövernattning och en otroligt matupplevelse på Frank Bistro. Vilken mat, vilka smaker, vilken service, vilken dryck och vilket sällskap! Helt otroligt vad gott allt var, åt saker jag aldrig hade ätit och allt var bara top notch de luxe...allt!

Emilie styrde upp en jätterolig överraskningsfest för Jogge som numera kan titulera sig förskolelärare efter år av distansstudier. Vi var väl mer eller mindre involverade hela släkten och många vänner i denna fest. Allt för att det verkligen skulle bli just en överraskningsfest. Och det blev den! Jättekul!

Men det absolut roligaste på hela januari var ändå när Anne och jag lyckades få varsin biljett till ESC i Rotterdam. Har väl aldrig varit så nervös som när Anne skulle betala, klicka i sina uppgifter m.m på dom ynka fem minuterna man hade på sig. Herregud vad lyckliga vi var när hon fick ovanstående meddelande i mobilen, visst grät vi en skvätt Anne? Av glädje såklart. Efter det har i alla fall jag gråtit av att någon oförstående kines åt en dåligt tillagad fladdermus och hela världen kantrade och blev sjuk. Men vi håller tummarna att det blir av i år. Biljetterna gäller ännu i alla fall.

FEBRUARI:

 

Jag fyndade en pastamaskin på Dollarstore och kocken i huset tillverkade pasta både på längden, tvären, höjden och bredden.

På Dollarstore finns det massor med bra-att-ha-saker som t.ex en discokula inför kommande mellofester. Alla kök borde ha en discokula det blir så mycket finare då.

Carlos fyllde 7 vackra år och fick hjälp av lillasyster med paketöppningen.

Jag ställde till med den årliga Mellofesten. Blev en stillsam tillställning utan vare sig benbrott eller nämnvärda skandaler.

Blev hobbyodlare och är numera självförsörjande i alla fall när det gäller basilika.

MARS:

 

Mars månad glömmer väl ingen? Coronaviruset började sprida sig i världen. Allt stannade upp. Vi lärde oss tvätta händerna medans vi sjöng Blinka lilla stjärna, det bunkrades toalettpapper och mediciner. Handspriten på apoteken var det slagsmål om. Blev själv vittne till en liten fajt på vårt apotek. Själv beställde jag 5 liter på direkten och kände mig som en riktig vinnare när den levererades. Vi höll avstånd och slutade att vara fysiska när vi skulle hälsa på varandra. Allt medan antalet smittade och döda rasade i höjden. Världen var sjuk och det var allvar.

På jobbet hade vi till en början knappt någon skyddsutrustning. Munskydd fick vi bara använda när någon hade konstaterad covid-19, dom var för dyra att använda till alla övriga. Hårskydd hade vi inte alls, vi fick rådet av chefen att använda skoskydd och jag ifrågasatte om hon menade allvar? Efter några månader kom det visir, hemmagjorda av overheadpapper och pyntade med små klistermärken med unicorns, stjärnor m.m. Jag blev provocerad och irriterad, klistermärken i all ära men här handlade det om ett fungerade visir för oss personal. Dessutom var dom gjorda utan distans till näsan vilket innebar att dom tryckte mot näsan och immade igen inom tre sekunder. Såg inte ett skit och alla vi inom hemtjänsten var irriterade och förbannade att vi inte togs på allvar. Jävla lekstuga! 

Så småningom fick vi fabrikstillverkade visir men jag är fortfarande skeptisk till om dom verkligen var godkända. Vi skulle dessutom varje morgon innan vi slutade stå och sprita dessa visir efter konstens alla regler. Vi hade inte egna privata visir utan hade en trave i bilarna som vi satte på oss inför varje besök. Många visir blev det att sprita......

Började känna mig less på ledningen inom hemtjänsten och min arbetsgivare. Allt sköttes katastrofalt, det var våra liv som stod på spel och vi var varje morgon tvungna att redovisa hur mycket skyddsutrustning vi hade använt under natten och fick då nästan varje gång berättat för oss hur mycket varje skydd kostade i inköp. Om vi ens hade använt någon, det mesta var inlåst och vi hade såklart ingen nyckel. Dessutom hade min kropp börjat säga ifrån detta tunga jobb. Smärtan av mina diskbråck och min utslitna halskotpelare förvärrades, fick svårt att sova och mådde allt annat än bra.

Sökte på vinst och förlust ett annat jobb på ett nyöppnat boende i en grannkommun och jag hoppades att jag skulle vara en utav dom nio undersköterskor dom sökte. 

En kvart innan jag skulle hoppa på pendeln för att möta upp Anne och påbörja våran efterlängtade mellohelg dök det här upp. Va?! Kom nästan krokodiltårar på mig och jag trodde för ett tag att Sverige skulle göra likadant som Danmark. SVT inledde ett krismöte och efter en lång väntan kom beskedet, Sverige kör som bestämt! Puh!

Anne och jag checkade in på ett folktomt Scandic Park. Efter lite sedvanligt bubbel, fnitter och snacks gick vi vidare till bästa italienaren i stan, Un Poco där vi bestämt träff med tre av våra underbara klubbvänner, alla från Skåne. Efter en som alltid magisk middag och prat i 120 gick vi vidare till Nalen där klubben anordnat ett MelFestParty i världsklass. Hade så sjukt roligt och artisterna var många.

Var likt två tonåringar ute och rullade hatt ända till 4.00 och Anne fick använda nattklockan för att vi skulle ta oss in till hotellet och påbörja den välbehövliga sömnen.

 

 

Dagen efter var det äntligen dags för stora finalen på Friends. Vi mötte upp resten av av gänget på Rustico i Sundbyberg för en middag innan vi tog oss till arenan. Stella och jag hade jobbat på bra med en skylt som hon hade med sig. Anna på ena sidan och Mendez på den andra. Bra platser på parketten som alltid och rätt låt vann som oftast.

Kära vänner! Tror inte jag orkar fler månader nu. Det tar på krafterna och uret har passerat midnatt. Fortsätter i morgon men håll tillgodo med första kvartalet så länge ❤❤