En ynka natt kvar innan långledigheten anländer. Gissa om jag längtar! Är så sjukt trött, omotiverad, less så jag blir orolig. Och så och en stel, värkande och knastrande nacke på det. Blääää!
Som tur är så har jag fått en ny tjej som nattkollega, en fantastiskt människa på alla sätt och vis. Hon kom som en skänk från ovan när jag mådde som sämst. Lugn, kompentent, kunnig, van, glad, trevlig, rolig, bra lyssnare och helt enkelt riktigt jäkla bra!
Glömde säkert flera superlativ. Men framförallt en tjej som står stadigt med båda fötterna på jorden och inte lyssnar på skitsnack, falskspel och annat som har gnatat sig fast hos oss. Nu har jag i alla fall två väldigt gulliga nattkompisar som pratar och vi trivs tillsammans. Gilla på den!
Hoppas och tror att det är ömsesidigt.
Oooops! Säkert några som blir sura nu och vet ni...det skiter jag fullständigt i!
Jag gillar alla (nåja?!) mina kollegor, en del mer och en del mindre. Man kan inte älska alla och det gör inte ni heller har jag märkt.
Nattens arbete gick i alla fall ganska smärtfritt. Orosmolnen sov hyfsat och jag kände att jag hann med det jag skulle. Långt ifrån alltid det är så. Nu jobbar jag som sagt bara en natt till sen blir det vila och umgänge med dom som gör mig gott.
Nu över till något helt annat, nämligen del tre i miniserien Rom. Tänk att vi köpte inte ett dugg där nere. Shoppade inte loss det minsta, vi var mest inkörda på att vi skulle "äta upp" oss lite. Och det vet ni redan att det gjorde vi, längtar tillbaka till denna fantastiska mat och vinupplevelse vi hade.
Men en grej inhandlades. Emilie ringde och bad snällt om vi hade möjlighet att kvista in på någon av dom två Michael Korsbutikerna, hon var på jakt efter ett par fina skor.
Just när hon ringde kände jag inte något större sug direkt att försöka hitta dit. Men med Google Maps så visade det sig att vi var endast 600 meter ifrån den ena butiken. Vi travade på och kom rätt....nästan med en gång.
I dörren stod en ung väldressad flicka i röd vacker klänning och hälsade oss välkomna. Jag kände mig galet felplacerade i denna flashiga butik, dessutom rann svetten precis överallt och jag var säkert högröd i ansiktet också. Fiskade fram Iphonen och visade bilden på skorna Emilie var ute efter.
Jodå, det skulle finnas ett par fast bara i guld trodde hon. Emilie ville ha svarta. Men hon visade oss upp en trappa till skoavdelningen där skorna stod placerade tjusigt på väldammade hyllor en och en. Inte som på Skopunkten direkt där man får gå slalom mellan alla skor som ligger slängda på golvet.
Det fanns ett par svarta och tro det eller ej så var det rätt storlek, ett par trettisjuor. Snacka om tur!
Vi stämplade in direkt, var dessutom 30 % nedsatt och jag visste att flickebarnet därhemma skulle bli överlycklig. Och det blev hon! Hörde rykten om att hon att skrikigt rätt ut av glädje när hon fick höra att det fanns ETT par i RÄTT storlek och att dom dessutom var på väg hem till henne.
Rudolf synar dyrgriparna noga......
...och stämplar in
Sjukt nöjd med sitt inköp firade vi med välbehövligt vätskestopp.
Taaadaaa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar