I fredags hade jag det lite körigt på förmiddagen. Jag var dels bjuden på prinsdop och sen slog det mig att det var den 1 december också. Och jag som inte ens hade påbörjat inslagningen av Stellas småpaket till kalendern. Men som den kvinna jag är med en simultankapacitet som heter duga så löste jag det genom att slå in paket i soffan medans prinsdopet pågick på tv´n. Tyckte det var lite väl stelt dopet, var festligare på Alessias dop.
Ville få upp adventskalendern färdig med paket på väggen innan 13.00 då Emilie och alla barnen skulle komma på visit.
Den har hängt med ett antal år denna kalender, gjorde den till Emilie 1986 och ni som är utrustade med hökögon ser på en gång att det är långt i från 24 paket. Faktiskt bara 14 st men min vision är att "fylla" på med flera under närmsta dagarna. Tror inte Stella riktigt förstår själva grejen och reagerar på att det fattas paket. Hon blev glad som en lax ändå.
Hon blev i alla fall mycket nyfiken på mitt senaste påhitt. Tittade med stora ögon och jag frågade var det var och hon svarade en tavla (gulligt) och tyckte till en början att alla grejer på tavlan, tomten, julgranen, tomtesäcken m.m var roligare att pilla på än paketen. Har inte varit så noga att numrerat paketen, utan hon får välja i stället.
Alessia får inga paket alls hon, stackars barn. Men jag tycker hon är lite för liten än för att fatta grejen.
Nästa år blir det kämpigare att slå in 48 paket. Bara det inte krockar med något kungligt barndop eller annat viktigt tv-program. Eller så försöker jag helt enkelt att vara ute i lite bättre tid.
Sen fikade vi och pysslade. Stella gjorde en teckning med klistermärken till Tomten som kommer på julafton och som hon pratar mycket om. Lovar Micke, hrmmm Tomten att den är jättefin!
Gjorde bejublad comeback i natt på arbetet. Gick över förväntan, klart jag hade ont hela tiden precis som alltid. Men som tur var valde alla mina gummor och gubbar att hålla sig på benen, alltså slapp jag tunga golvlyft.
Skulle alla mina jobbnätter vara så lugna och behagliga som den här natten var är det inga som helst problem att jobba. Men dessvärre är såna här nätter extremt ovanliga. Minns inte när jag hade det sist faktiskt.
Tur att jag hade en ordinarie, van och framförallt hjälpsam kollega på andra sidan. Hon erbjöds sig snabbt att ta städningen, snällt att jag slapp det.
Fast såklart gick det åt en och annan Ipren under natten och ja jag la mig faktiskt på rygg i soffan (något jag inte gjort sedan 2/7 2008) en hel kvart för att vila nacken. Enda gången jag är smärtfri är när nacken ligger stilla i planläge. Blippade på mobilen samtidigt och jag sov inte ska jag kanske tillägga i fall någon nu skulle få för sig det. Litar inte på någon nu för tiden.
Det var en glad liten Gustav som kom och mötte mig i hallen när jag kom hem i morse. Han hade varit alldeles ensam hela natten eftersom husse var på julbordskryssning med sitt nya jobb och kollegor. Meningen var att jag också skulle varit med på dom sju haven men jag jobbade som sagt, ville inte börja med att ta semester. Sen är ju båtar, kryssningar, trånga hytter och kallt hav och jag inte en bra kombo. Jag är och förblir en landkrabba.
Sov ända till 14.30 med Gustav tätt intill mig hela tiden. Lilla goskillen. Nu ska jag sova, Rudolf snarkar mer än tillåtet i sovrummet redan hör jag. Blir nog en natt på soffan för mig, finns inga öronproppar i världen som kan stänga ute dessa timmerstockar...puh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar